Hur kan silverklorid vara svårlösligt?
Jag har sökt och sökt efter svar på varför silverklorid är svårlösligt men kommer inte fram till något. Saltet natriumklorid är ju lättlösligt i lösningsmedlet vatten, men saltet silverklorid är inte det. Varför? Joner har ju antingen positiv eller negativ laddning och borde väl då vara polära?
De flesta salter av halogener (d v s fluorider, klorider, bromider och jodider) är svår lösliga, om inte den positiva jonen är natrium, kalium eller ammonium (dessa joner ger alltid lättlösliga salter). Silverklorid förljer alltså reglerna. (Det viktigaste undantaget är kopparklorid, som faktiskt är lättlöslig.)
Jag vet inte om jag håller med Smaragdalena här. Det finns gott om lättlösliga salter med halogenerna, inte minst när det handlar om klorider. Några exempel: Alla alkaliska jordartsmetaller, zink, järn(II) och järn(III), koppar, krom, kobolt, aluminium...
Ett salts löslighet beror på ifall det är energimässigt mer fördelaktigt att jonerna binder till varandra i saltet, eller att de binder till vattenmolekyler. Om det kostar mindre energi att frigöra jonerna i saltet än man får ut av att skapa bindningar till vattnet så ökar lösligheten. Det kostar mer energi att frigöra jonerna om de har hög laddning, är små eller har liknande storlek. Däremot finns det många undantag från dessa regler och det är lättast att bara memorisera de vanligaste svårlösliga salterna, varav AgCl är ett av dem.
