Hur kan jag förbättra, rätta min text
Skriver ett PM om romanen Therese Raquin, skulle nån kunna rätta den ( sätta ett " betyg " ) och kommentera på hur den kan utvecklas. Jag vill nå ett A, går Svenska 6.
Therese Raquin - Naturalismen
Den omtalade klassikern Therese Raquin skriven av Emile Zola ( 1867 ) är ett framstående verk inom naturalismen. Romanen utforskar teman om kärlek, sorg och passion. Genom bokens gång får vi följa med i ett olyckligt äktenskap som komma skall brytas av en förbjuden relation. Kärleken och längtan efter frihet driver fram fruktansvärda handlingar som präglas av skuld, sorg och känslor av fångenskap. Vi får följa med i relationernas utveckling som visar oss hur kärlek och passion förvandlas till lidande och besatthet. Denna uppsats handlar om hur romanen speglas i den naturalistiska epoken, och därför besvara frågeställningarna: Hur definieras epoken? På vilket sätt kan man säga att romanen Therese Raquin/författaren är naturalistisk? Hur speglas känslorelationerna i boken och varför slutade det som det gjorde?
Naturalismen är ett estetiskt begrepp som satte namnet på den välkända epoken. Det var författaren och dramatikern Emile Zola som lyckades inviga vägen till naturalismen på 1860-talet. Tolkningen till epokens betydelse kan anses komplext, trots att den enkelt definieras som en sanningsenlig bildning av verkligheten. Frågan om verklighet blir alltså lätt problematisk mot bakgrund av förhållandet mellan avbild och sanning. Därför är naturalismen en verklighetsfiktion som utger sig för att vara en skildring av samhället med kritiskt potential. Med Zolas liv fyllda språk som kännetecknas av hans förmåga att skapa detaljerade och verkliga skildringar av både miljöer och människor, blev hans verk de perfekta exemplaren av naturalismen. I boken Therese Raquin utforskar han vardagens brutala och oslipade sidor. Genom den fiktiva historiens gång möter vi naturalistiska principer som visar de obehagliga sidorna av människans beteende med omgivningens medverkan. Romanens karaktärer är fångade i sina sociala och ekonomiska förhållanden i Paris ogynnsamma arbetarkvarter. Vi får följa med i deras kamp mot psykisk ohälsa och det ogästvänliga samhället. Det är genom denna förmåga att skapa detaljerade och realistiska skildringar som Zola blir en centralfigur inom naturalismen. Hans verk blir inte bara avbildningar av verkligheten, utan också kritiska undersökningar av samhällets orättvisor och sociala strukturer. Genom att blanda fiktion med en strävan efter sanning förmår Zola att locka läsaren med sina berättelser samtidigt som han belyser de mörkaste aspekterna av människans natur.
Det triangeldramat som utspelas i boken redogör både det intensiva och destruktiva känsloreaktioner som tillkommer i verklighetens oslipade sidor. Kärleken mellan Therese och Laurent fick en glödande och passionerad start, men inte ett lika vackert slut. Therese och Laurent representerar alltså de stereotypa könsrollerna och visar det samhället förväntade och de moraliska normer som fanns. Therese besitter de stereotypa egenskaperna som undergiven, passiv, känslosam och listig. Zola belyser flertalets gånger de könsstereotypa egenskaper som används för att skildra kvinnor och män i skönlitteratur. ”Therese blev inte tillfrågad. Hon hade alltid visat en så passiv lydnad att fastern och mannen inte längre brydde sig om att fråga vad hon tyckte” (s. 17). Det synliggör en skärningspunkt mellan makt och kön, där mannen har en direkt inverkan på kvinnans möjligheter. Dåtidens samhälle gav inte utrymme för en ung kvinna att vara självständig. Therese hade alltså ingen egen inverkan på sitt liv vilket fick henne att känna sig inlåst. Därför går det att analysera hur förhållandet med Laurent kan ses som ett försök av Thérèse att stärka sig själv och inflytandet över sitt liv. Där hon för en gångs skull går emot det förbjudna och följer sin egen vilja. Attraktionen som växte fram för Laurent fick Therese att känna behovet för en “ riktig man “. Thereses längtan till Laurent förklaras i motsats till Camille som ständigt beskrivs som Laurents motsats: liten och klen. Därför beskriver boken deras attraktion som något naturligt. "Naturen och omständigheterna tycktes ha skapat denna kvinna för denne man och drivit dem till varandra” (s. 45). I deras hemliga relation saknas det äkta kärlek, Laurent visar en nedsättande bild av Therese som slampig. ”Hon lade upp sig, hon bjöd ut sig med en suverän skamlöshet” (s. 36) Det som binder attraktionen är det förbjudna och naturliga attraktioner. Drömmen om att ha en ordentlig relation driver paret till mordet på Camille. Men den fruktansvärda ångesten som präglas efter mordet gör vägen till drömmen ännu längre. Istället för relationens positiva utveckling leder det till ett mörkt hål utan en ljus utväg.
Laurent fyller det tomrum som Therese har, och Therese ger den närhet som Laurent beundrar. Relationen grundar sig i det destruktiva samhällets natur, med en konstant dröm om det fria och lyckliga. Vilket ledde till att de fastnade så pass hårt som de gjorde. Däremot ger det en instabil grund för relationen vilket visas i romanens gång. Den oemotståndliga längtan efter det otillåtna driver paret att gå emot det som betraktas som moraliskt korrekt, vilket till sist leder till mordet. Rädslan och ångesten kommer som en storm efter den brutala handlingen som skulle dra de närmare varandra. Deras en gång passionerade och destruktiva kärlek blir nu en börda som tynger dem ner i en spiral av ånger och förtvivlan. Zolas livfulla språk och skildringar fångar på ett gripande sätt de realistiska känslorna som Therese och Laurent upplever. Zola utforskar inte bara passionens mörka sidor, utan även de sociala och psykologiska faktorer som påverkar människors handlingar. Därför är Thérèse Raquin en djup och gripande roman som visar på de mörka konsekvenserna av att leva i strid med samhällets normer och förväntningar
