Hur kan en kraft verka neråt fast dra ett objekt uppåt?
Såsom jag har förstått, visar den resulterande kraften vilket håll ett objekt rör sig. Vet att frågan kanske låter dum, men jag förstår mig inte riktigt på det helt.
Om man tar hiss exemplet. En människa i en hiss accelererar neråt, då verkar en kraft ner. Alltså blir tyngdkraften större än normalkraften, det förstår jag. Fast varför tenderar människan då att känna sig lättare, om kraften som drar ner honom är större? Ett bättre exempel är bungyjump. Vi säger att en tjej väger 52 kg. Om hon hoppar och sedan, i ett visst ögonblick, dras uppåt av ett gummiband med 400 N, då verkar en kraft neråt med 110 N. Alltså verkar den resulterande kraften neråt, fast hon dras uppåt?
Hissexemplet:
Kraften nedåt är tyngdkraften, kraften uppåt är normalkraften från golvet. Rör du dig med konstant hastighet är dessa två lika stora. När hissen startar/bromsar in blir normalkraften större/mindre och det påverkar ”hur tung man känner sig”. Man känner alltså inte av tyngdkraften, däremot normalkraften. Tänk på att man känner sig viktlös när man befinner sig i fritt fall, trots att tyngdkraften är lika stor.
Bungyjump:
Här råder fritt fall i början, innan banden börjar spännas. Man accelererar hela tiden men hade inte märkt av detta om det inte vore för luftmotståndet och att man ser omgivningen röra på sig. När banden börjar spännas verkar en elastisk kraft uppåt som är proportionell mot hur spända banden är (”fjäderkraft”). När denna kraft har växt sig större än tyngdkraften börjar man bromsa in tills farten är noll i vändlaget. Eftersom spännkraften i detta läge är större än tyngdkraften börjar man röra sig uppåt igen.
Teraeagle skrev:Hissexemplet:
Kraften nedåt är tyngdkraften, kraften uppåt är normalkraften från golvet. Rör du dig med konstant hastighet är dessa två lika stora. När hissen startar/bromsar in blir normalkraften större/mindre och det påverkar ”hur tung man känner sig”. Man känner alltså inte av tyngdkraften, däremot normalkraften. Tänk på att man känner sig viktlös när man befinner sig i fritt fall, trots att tyngdkraften är lika stor.
Bungyjump:
Här råder fritt fall i början, innan banden börjar spännas. Man accelererar hela tiden men hade inte märkt av detta om det inte vore för luftmotståndet och att man ser omgivningen röra på sig. När banden börjar spännas verkar en elastisk kraft uppåt som är proportionell mot hur spända banden är (”fjäderkraft”). När denna kraft har växt sig större än tyngdkraften börjar man bromsa in tills farten är noll i vändlaget. Eftersom spännkraften i detta läge är större än tyngdkraften börjar man accelerera uppåt igen.
Jaha, jag tänkte inte på att man inte kände av den extra tyngdkraften. Så då blir normalkraften mindre och därför känner man sig lättare i förhållande till det? Och handlar detta om jämviktskraften vid sådana fall?
Och det med bungyjump, är det rätt att då säga att den resulterande kraften (110N) är den hon "känner av", så hon accelererar "negativt" medan hon dras upp?
Det är kraften på dig som du känner av, inte resulterande kraft. Om du står stilla på ett golv är den resulterande kraften 0, men du känner ändå av normalkraften från golvet. Om du istället stod på månen skulle du känna dig lättare eftersom normalkraften då är mindre, trots att den resulterande kraften är lika stor (alltså 0).
Ett annat klassiskt exempel är upplevelsen av "centrifugalkraft" om du t.ex. sitter i en bil och svänger i en skarp kurva. Denna kraft finns inte, utan det du känner av är kraften från bilväggen (på dig) som trycker in dig i kurvan när din kropp egentligen vill fortsätta framåt.
Teraeagle skrev:Ett annat klassiskt exempel är upplevelsen av "centrifugalkraft" om du t.ex. sitter i en bil och svänger i en skarp kurva. Denna kraft finns inte, utan det du känner av är kraften från bilväggen (på dig) som trycker in dig i kurvan när din kropp egentligen vill fortsätta framåt.
tack
