Hur ger dialekter både samhörighet och avstånd?

Skriver en uppsats om språksociologi och där ska jag bland annat skriva om hur dialekter både kan ge samhörighet mellan människor på samma sätt som det kan ge avstånd.

Har ni några situationer som man kan ge exempel på det här? Eller är det något speciellt som ni började tänka på när ni läste orden samhörighet och avstånd när det kommer till dialekter?

Hur har du tänkt själv?

Man kan tänka sig att t.ex någon från Gotland känner en viss samhörighet när de träffar någon med samma dialekt. Samtidigt kanske de känner ett visst avstånd från någon med annan dialekt.

Man kan även tänka sig att någon med Pitemål känner samhörighet med någon med Kalixmål (även fast det troligen räknas som olika dialekter).

Svara