Hur fungerar de hypervariavla delarna av antikroppar?
Jag förstår inte den hypervariabla delen av antikroppar.
Det jag lärt mig är att den slumpmässigt omfördelar gener för att koda för den variabla delen av antirkoppar. Men jag har också lärt mig att antikroppar är specifika för vissa gener.
Så varför behöver man ha en hypervariabel del? Har inte antikroppen redan rätt kombination för att binda till det specifika antigenet?
Den varierar nog inte när antikroppen väl är bildad utan är den del som formas till rätt form för kunna att 'fånga' det specifika antigenet redan när antikroppen bildas.
(En välgrundad men dock killgissning)
Hej och välkommen till pluggakuten!
emmahm skrev:Jag förstår inte den hypervariabla delen av antikroppar.
Det jag lärt mig är att den slumpmässigt omfördelar gener för att koda för den variabla delen av antirkoppar.
Det sker en slumpvis sammanfogning av DNA för att ge upphov till slumpvisa kombinationer av aminosyror i den hypervariabla delen av antikroppar.
Men jag har också lärt mig att antikroppar är specifika för vissa gener.
Nja antikroppar är specifika för ett en del av ett antigen, som kan vara specifika för bitar av DNA/gener, men antikropparna stöter inte på DNA så ofta (finns helt enkelt inte så mycket DNA utanför cellerna).
Så varför behöver man ha en hypervariabel del? Har inte antikroppen redan rätt kombination för att binda till det specifika antigenet?
Teoretiskt sett (men endast teoretiskt) skulle det vara möjligt att skapa en uppsättning med alla möjliga kombinationer. Vi har en stor mängd DNA för att med hjälp av den hypervariabla delen skapa de möjliga kombinationerna av antikroppar (kombinationerna är i storleksordningen 1013 till antalet). Skulle vi ha dessa kombinationer klara skulle varje kombination bli en gen och vi skulle behöva lika många kopior av genen som kombinationer.
Så för varje unik antikropp skulle vi behöva ca 4000 baspar (=antikropparna har en massa på ca 150 kDa delat på genomsnittsmassan för en aminosyra ~110Da x 3 baser per aminosyra). Så multiplicerat med 1013 kombinationer får vi ofantliga 4*1016 baspar, och vårt hela genom är 3*109 baspar (3000 Mbp)!
Kombinationen av de DNA bitar som behövs från olika locus, som för att skapa en unik antikropp är i storleksordningen knappt 2 megabaspar. Det är ganska mycket - men i princip ingenting jämfört med hur många "extra baspar" vi skulle behöva för att kunna ha en gen för varje kombination.
