Hjälp med min novell.

Hej!

Jag behöver hjälp med min novell.  Kan ni ta och läsa den och säga vad ni tycker? Tacksam för svar.

(Den är en sida i ett dokument)

Novellen:

I den annars livliga staden råder ett kusligt lugn. Gatorna ligger öde, de annars upplysta skyltfönsterna är släckta och stadens flaggor vajar på halv stång. I ett kallt och mörkt sjukhusrum ligger en flicka som har mött ett dystert öde. Hon var nämligen med om en fruktansvärd tragedi tidigare den dagen. Utanför sjukhuset står det oroliga stadsbor som kräver svar om vad som har skett och hur flickan mår. En trött vakt som arbetar på sjukhuset viftar bort gruppen av människor och de blir besvikna men orkar inte bråka då tragedin har tagit ur all energi från dem. 

I sal 307 vaknar flickan upp. Hon möts av läkare och kriminalare som beundrar henned skick. Tystnaden kväver nästan flickan tills läkaren harklar sig och bryter stämningen. Han berättar hur flickan lider av minnesförlust samt hur han och hans kollegor ska arbeta för att hon ska återhämta sig från sina skador. Flickan blir likblek i ansiktet och börjar kallsvettas.Trots det läkaren sa tar sig flickan mod och samlar ihop sig. Hon undrar tillslut om det fanns några andra offer och till hennes förvåning nickade kriminalaren som stod i bakgrunden. Han hade tidigare inte sagt något och hon fick en konstig känsla av honom. Han tog ett kliv fram och berättade hur alla hennes klasskamrater hade tyvärr dött förutom en kille som ligger i ett rum längre bort. Han ligger i koma och kämpar för sitt liv. Trots att hon nyss fick reda på de hemska nyheterna var hon ändån lättad att hon åtminstone inte var ensam. Kriminalaren berättar hur läkaren säger att han inte visar några tecken på minnesförlust därför kan han berätta om allt som hände. Han var desperat. Delvist desperat efter att få reda på sanningen men mest för att kunna få den löneförhöjningen som han hade drömt om sedan han kan minnas.

När tystnaden lägger sig i salen igen ber läkaren alla att gå ut då hon behöver vila. Hon hinner inte ens sluta sina ögon förens de högljudda rösterna i korridoren åter får henne klarvaken. Hon reser sig ur sängen och går mot dörren och öppnar den på glänt. Utanför står läkaren och har en högljudd diskussion med kriminalaren angående flickans hälsa. Kriminalaren vill att hon ska direkt till brottsplatsen för att kunna få fram ledtrådar om vad som egentligen skedde medan läkaren anser att hennes krafter inte är tillräckligt ännu. Flickan funderar en stund tills hon finner sig röst och halvt skriker att hon vill följa med. Det är det minsta hon kan göra för de inblandades familjer. Kriminalaren småler och sneglar mot läkaren för att se hur denne reagerar. Läkaren suckar och efter en stunds fundering ger han med sig men på ett villkor. Flickan får följa med imorgon men bara efter han har kollat att hon verkligen är kapabel för att följa med.