Hjälp angående denna c fråga! intermolekylära krafter.

Vad är C12 för en molekyl? Gissar att du menar C₁₂. Den ser ut att vara uppbyggd av 12 stycken kolatomer - hur ser den ut? Det finns ett ämne med formeln C₆₀, men jag känner inte till någon mindre variant av den - spännande! Eller menar du en klormolekyl Cl₂? En etta (1) eller ett litet L (l) gör en stor skillnad när det handlar om kemi.

stämmer det att F2, C12 ellerI2 är intermolekylära bindningar

Fluoratomer, kloratomer och jodatomer sitter ihop två och två till fluormolekyler, kloratomer respektive jodmolekyler genom starka kovalenta bindingar. Fluormolekyler, klormolekyler och jodmolekyler håller ihop med andra molekyler av samma slag genom van der Waalsbindningar. Dessa är mycket svagare hos fluor och klor än hos jod - hos jod är de starka nog att göra så att jod är ett fast ämne vid rumstemperatur.

Det du har skrivit är svårbegripligt, och flera gånger verkar du blanda ihop orsak och verkan. Det är t ex inte så att det är en låg smältpunkt gör att bindningen mellan två olika molekyler är svag, utan det är den svaga bindningen som gör att smältpunkten blir låg.

"Intermolekylära bindningar sker mellan molekyler som exempelvis dipol dipol bindning, van der waals bindning eller vätebindning.

Det finns flera typer av intermolekylara bindningar. De viktigaste är vätebindning, diopl-dipolbindning och van der Waalsbindning.

Van der waals bindningar dominerar speciellt där det kan sakna andra intermolekylära krafter, det vill säga då atomer och opolära molekyler finns där van der waals bindningar är mest framträdande. Opolära ämnets molekyler och atomer hålls ihop väldigt svagt eftersom de har mycket låg smält och kokpunkt. Van der waals bindningar brukar vara tillgängliga/närvarande mellan alla molekyler och atomer.

van der Waalskrafter är så svaga jämfört med de båda andra bindningstyperna att de saknar betydelse om de starkare krafterna existerar. Det är alltså bara för opolära ämnen som van der Waalskrafter spelar någon roll. Det finns van der Waalsbindningar även mellan t ex två vattenmolekyler, men de är så svaga jämfört med vätebindnigarna att deras inflytande kan försummas.

Det finns tre intermolekylära bindningar och två av de bindningarna fungerar beroende på polaritet. Alltså dipol dipol bindningar och vätebindningar interagerar bra och löser sig lätt i varandra jämfört med van der waals bindningar. Det vill säga att opolära ämnen (som binder med hjälp av van der waals bindning) interagerar väldigt dåligt med polära ämnen såsom dipoler och vätebindningar, där deras förändringar i elektron molnen gör så att det blir svaga dipol dipol situationer och då blir de attraktion. Dessa ämnen är exempel på ämnen med enbart van der waals bindningar, kolväten (exempelvis CH4 & C2H6) eller ämnen såsom F2, C12 och I2. Van der waals bindningar är den svagaste intermolekylära bindningar och är enbart temporära, däremot kan stora molekyler det vill säga deras storlek ökas genom van der waals krafterna som gör att många van der waals bindningar skapas mellan varandra. Detta innebär att den totala styrkan mellan många bindningar blir stor och då kan den bli till och med starkare än väte eller jon-dipol bindningar. "

Opolära ämnen, som bara har tillgång till van der Waalsbindningar, löser sig dåligt i polära lösningsmedel som t ex vatten, däremot löser de sig bra i opolära lösningsmedel som t ex bensen och oktan.

Styrkan hos van der Waalsbindningar beror på molekylens storlek. Om molekylen är tillräckligt stor kan det räcka med van der Waalskrafter för att något skall ha fast form. Detta gäller t ex för paraffin.