Hemlängtan - Flyttat hemifrån för att plugga
Hej,
För ungefär en månad sedan flyttade jag hemifrån, till en större studentstad 30 mil från min hemstad. Redan första dagarna drabbades jag av en enorm hemlängtan som varit mycket svårt att hantera. Jag saknar helt enkelt min familj och gamla stad. Dessutom hade jag en vän som plötsligt gick bort i en trafikolycka då i dagarna, vilket även varit väldigt jobbigt.
Nu har jag varit hem-hemma i min hemstad och deltagit på min väns begravning, men även passat på att hantera min hemlängtan. Jag bröt ihop av lycka att komma hem till min hemstad så fort jag klev av tåget, och har hela tiden jag varit hemma känt mig otroligt tacksam över att få vara hemma. Nu börjar det dra ihop sig och snart behöver jag åka tillbaka, men det känns så jobbigt. Jag vill bara stanna hemma, varje dag hemma ger mig mycket energi, tacksamt och lycka.
Hur ska jag hantera allt detta? Dödsfallet har också varit ofantligt jobbigt men jag har kunnat hantera det på andra sätt. Jag känner dock hemlängtan varje dag och nu vill jag inte åka tillbaka, men jag vill ändå studera där.
Kanske ett opersonligt svar, men jag är övertygad om att detta är väldigt vanligt, alltså hemlängtan av olika orsaker.
Av den anledningen tror jag att det finns hjälp att få på din studieort. Här i Uppsala skulle jag rekommendera att ta kontakt med Studenthälsan.
På din ort finns säkert motsvarande stöd att få, någon att tala med som har erfarenhet av nya studenter som precis flyttat hemifrån till annan ort.
Lycka till! Det kommer säkert att ordna sig, kanske med lite hjälp eller bara med tiden.
Dödsfallet, det är sånt som händer i livet. Alla du känner kommer dö och du kommer också dö, livet är inte permanent. Det suger, man accepterar att dem har gått vidare. Inget du känner till är permanent. Om du har den svenska standardsynen på livet. Ingen religion, ja då blir det ännu jobbigare att hantera sånt.
EDIT: Tänk om vi levde för alltid, någon dag hade en stor asteroid krossat jorden och du skulle sväva runt tills du hamnar på en annan planet. xD Det finns en viss tröst i att vi inte lever här för alltid också
Välkommen till verkligheten. Du kommer vänja dig, studera och du måste ha något roligt att göra på sidan av studierna. Något som verkligen gör dig glad.
Hur ska du hantera allt detta? En dag i taget, bryt ner stora utmaningen till mindre delar. Du tar en sak i taget, ät frukost, sörj, studera i 2 timmar, sörj, prata med lite människor. osv osv.
Det låter verkligen jättetufft att hantera sorgen efter ett dödsfall samtidigt som man ska bygga ett nytt liv i en ny stad. Så det är alls ingenting konstigt om du känner dig överväldigad och har ett extra stort behov av trygghet och närhet till din familj just nu, och om du känner för att ta några extra dagar ledigt från studierna efter begravningen och bara fokusera på att ta det lugnt, och umgås med dina nära och kära tycker jag du ska unna dig det.
Bara det här med att flytta hemifrån och flytta till en ny stad är stora saker i sig, som väldigt många tycker är jobbigt! Det är väldigt mycket nytt man måste vänja sig vid och lära sig på en gång – inte gå vilse i nya byggnader, navigera en ny mataffär, fatta hur tvättstugan fungerar, lära sig namnet på alla nya människor, komma in i det nya schemat – så hjärnan jobbar på högvarv hela tiden, samtidigt som man har blivit av med många av de fasta punkter man hade på den gamla orten som gav trygghet och välbefinnande, som till exempel närheten till familj och vänner och olika rutiner.
Jag är 30 nu, och har hunnit flytta till fyra olika orter i fyra olika länder nu, och tycker fortfarande det är jobbigt varje gång, men det är framfört allt under de första veckorna det är som tuffast att jag kan känna mig överväldigad och till och med lite ledsen. Efter det så börjar man vänja sig vid det nya stället – man har börjat lära känna lite folk, hittat några nya favoritställen, fått nya rutiner, och kanske till och med hittat sin första nya vän! Innan man vet ordet av så kommer det nya stället börja kännas som det riktiga "hemma", och när det en vacker dag är dags att flytta kommer man sakna det, precis som man saknar sin förra hemort. Så har det varit för mig varje gång, och de allra flesta nya studenter jag träffar genomgår precis samma process. Så mitt viktigaste råd är att hålla ut! Det kommer kännas mycket bättre snart! :)
Men några små allmänna tips, fram tills det känns bättre:
- Var inte rätt för att prata om hemlängtan med folk runtomkring dig. Det är jättevanligt, även om folk inte talar så högt om det, så det finns säkert många i din klass som känner precis som du. Att öppna upp sig och visa sig sårbar är inte farligt, utan kan tvärtom vara ett bra sätt att bygga djupare relationer med sina medmänniskor!
- Ring hem ofta! Även om ni inte kan träffas fysiskt så ofta så kan du ju fortfarande prata regelbundet med din familj och vänner från hemorten. Var inte rädd för att berätta för dem om du känner dig ensam, ledsen och längtar hem. Det är väldigt vanligt att vi försöker "skydda" folk runtomkring oss genom att dölja att vi har det tufft, trots att jag inte tror att någon själv egentligen skulle vilja att en nära vän eller familjemedlem dolde att de var ledsna.
- Försök så snabbt som möjligt bygga upp rutiner på den nya orten. Allt brukar kännas bättre om man motionerar, sover och äter bra, så det är värt att verkligen prioritera det.
- En annan sak som är viktigt att prioritera är det sociala. Försök hitta nya sociala sammanhang, våga ta initiativ att prata med folk och testa att gå på olika aktiviteter. Det skulle kunna vara kopplat till din utbildning (kursare, sektion, kår, nationer etc.), men det skulle också kunna vara att du letar upp någon intressant förening som gör något du höll på med på din tidigare hemort, eller något helt nytt som du är sugen på att prova på!
