Hej skulle vilja ha lite feedback på vad som är bra och dåligt med min litteratur analys
Vi har i svenskan fått som i uppgift att skriva en litteratur analys med frågeställning kring boken "Torka aldrig tårar utan handskar" skriven av Jonas Gardell. Skulle uppskatta ifall någon kunde ge mig lite feedback, gärna minst 3 utvecklingsområden och 3 styrkor med texten.
Stockholm, en dröm eller en tillflykt?
Att känna sig utanför är inte obekant för de flesta, men att inte vara accepterad för den man är, är något annat. Somliga flyr medan andra står ut eller ändrar på sig själva för att passa in. I boken “torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell behandlas ämnet homosexualitet under 1980-talets Sverige och huvudstaden beskrivs som alla homosexuellas dröm, men var Stockholm verkligen en dröm eller var det bara en tillflyktsort för att finna acceptans som borde funnits var man än valde att leva?
Stockholm är inte vad det var förut. I dagens Sverige är det många som flyttar från landsbygden och småstäderna till huvudstaden, men är det verkligen av samma anledning som på 80-talet? Rasmus har växt upp i utanförskap och aldrig känt att han passat in i det lilla samhället Koppom, där han bodde. Han flydde till Stockholm och såg sig inte om, som många andra unga homosexuella sökte han sig till ett nytt liv. “Överallt ifrån kom man. Som en sorts pilgrimer. Sökande. Törstande. Som hjorten törstar efter bäckens vatten.” (sid. 86) På ungefär 40 år har det hunnit hända mycket i Sverige och acceptansen av homosexuella har ökat enormt. Därför kan slutsatsen dras att de unga vuxna som idag flyttar till Stockholm gör det av mer varierande anledningar än sexualitet. I dag kanske flytten till storstäderna handlar mer om drömmar och ambitioner och mindre om att fly från sitt gamla liv. Visserligen är det väl fortfarande unga med trassliga bakgrunder som kommer till Stockholm, men det finns säkerligen många som flyttar för att de är trötta på staden de växt upp i. De flesta människor kommer förmodligen alltid ha instinkten att söka efter att bli lyckligare eller mer framgångsrika, även fast de är nöjda med det de har. Det är förmodligen det som gör oss till människor.
Rasmus som flyttade till Stockholm kan på många sätt liknas med de ungdomar som väljer gymnasium. Vissa ungdomar väljer en skola nära hemmet. Dels för att de är nöjda med tillvaron, men också för att de vet att livet kommer fortsätta rulla på som vanligt med gamla välbekanta ansikten. Andra ungdomar är mer som Rasmus, de vill bort från allt det där, de hoppas och vet att det finns en annan plats, med andra ansikten, där de kan känna sig hemma. “Alltså flyttade man från landsorten till anonymiteten i storstaden, där chansen att möta likasinnade var oändligt mycket större.” (sid. 86) De ungdomarna väljer ett gymnasium i innerstaden eller till och med i en annan stad. Inte nödvändigtvis för att de hatade livet innan, med för att de behöver något nytt, för att de vill börja ett nytt kapitel.
För Rasmus var Stockholm en befrielse, men för hans mamma var det en förlust. De flesta människor strävar efter att vara lyckliga och man ska alltid sätta sitt eget mående först. Det som dock kan hända då är att man behöver ta avstånd från vissa människor i sitt liv. Det kan vara föräldrar, syskon eller vänner. Precis den här situationen hamnade Rasmus och hans mamma i. Han var sin mammas enda barn och den person hon gav all sin uppmärksamhet och kärlek till, men ändå kunde han inte vara sig själv i sitt eget hem. I storstaden hittade Rasmus däremot en ny familj och ensam kvar hemma i Koppom blev hans mamma och pappa. Extra jobbigt var det för hans mamma när sonen inte ens kom hem i december. “Det är Julafton och han ringer inte ens!” (Sid. 272) Kanske är det så att det kan såra och glädja en mor lika mycket att äntligen kunna se sin son lycklig, speciellt när hon vet att det är för att han inte längre är hemma hos henne.
Oavsett varför man flyttar till Stockholm är man modig för att man vågar lämna det som tynger en. Oavsett om man följer en dröm eller flyr från sitt förflutna har man tänkt på sitt eget välmående och satt sig själv först. Oavsett om man lämnar någon nära bakom eller om man söker acceptans av nya likasinnade människor, kommer Stockholm alltid finnas där, en stad full med okända ansikten och nya möjligheter.
