Hur uppstår genetisk variation?
Evolution genom naturligt urval kräver genetisk variation. Hur uppstår sådan genetisk variation inom en population?
Jag kunde inte hitta svart på fråga.
Rubrik ändrad från "Hej jag behöver hjälp med en fråga." till nuvarande. En beskrivande rubrik underlättar för de som svarar, och hjälper till att skilja trådar från varandra. Läs gärna mer om rubriksättning här. /Smutstvätt, moderator
Om populationen saknar influenser utifrån, kommer genetisk variation främst från mutationer. Varje gång könsceller genomgår celldelning kan mutationer uppstå. De flesta av dessa mutationer kommer inte att göra någon skillnad, men vissa av dem kommer att förändra individens avkomma på något sätt, vilket kan ge avkomman en fördel eller nackdel, eller bara en förändring som inte är direkt positiv eller negativ.
Men, om det finns joniserande strålning i ett område (det finns alltid lite strålning, men mängden varierar) kan det också ge upphov till genetisk variation, dock oftast destruktiv variation.
Tillkommer individer till populationen, från en annan population kommer samtidigt nya möjliga allelvariationer. På så vis kan genetisk variation uppstå, genom inflöde av nya genvarianter (alleler) från de invandrade individerna.
Genetisk variation uppstår inom populationer genom den sexuella reproduktionen, där avkommans allelkombinationer fås genom en blandning av allerna från honan och hanen. Denna genetiska variation tillförs populationen varje gång nya individer föds. Så länge populationen är tillräckligt stor bibehålls på så vis den genetiska variationen. Och är antalet individer i populationen är för lågt kan inavel uppstå. Värt att nämna är att även om antalet individer är stort kan en population ha låg genetisk variation, som en effekt av t.ex. lågt eller inget genetiskt utbyte med andra populationer. En liten population kan ha högre genetisk variation, om den har ett utbyte med en eller flera andra populationer.
Genetisk variation uppstår genom genetisk drift (försvenskning av engelskans genetic drift), och där ingår bl.a. slumpmässiga mutationer i DNA som Smutstvätt nämnde.
Reaktiva syreradikaler (ROS, reactive oxygen species på engelska) bildas hela tiden i cellerna av t.ex. joniserande strålning och kemiska processer. Dessa inaktiveras därför aktivt och effektivt av system i cellen. Men till och från hinner dessa reaktiva syreradikaler med att påverka ämnen i sin närhet, som t.ex. DNA. På så vis kan kvävebaserna i DNA oxideras och på så vis kan felaktig basparning uppstå. Om cellens system för att reparera DNA inte lyckas ersätta den modifierade nukleotidbasen kan en mutation uppstå. Detta sker oftast i icke-replikerande DNA, men under replikationen kan den nya strängen som syntetiseras få en mutation p.g.a. felaktig basparning mot en modifierad nukleotidbas. Dessa reaktiva syreradikaler kan bildas genom strålning, som Smutstvätt skrev, men även genom kemiska reaktioner i cellen.
