Havsförsurning
HEJ!
Jag skriver en lab rapport på engelska som alltså ska handa om havsförsurning där vi har fått välja ut tre ämnen (sura och basiska) och placera snäckor på och låta de stå i ca en vecka för att sedan återkoppla och kolla massan osv. Jag har nu fastnat vid min hypotes för jag vet ju att dom sura lösningarna kommer att fräta och bryta ner snäckorna men jag vet inte varför? jag vet heller inte hur det blir med de basiska? Som ni kanske märker suger jag på kemi.
Snäckskal består till största del av kalciumkarbonat. Vad händer när en karbonat kommer i kontakt med en syra?
Ja asså det e ju det jag typ inte vet
När man vill undersöka om ett prov innehåller karbonatjoner droppar man utspädd syra på provet. Om provet innehåller karbonatjoner börjar det bubbla och fräsa, därför kallas undersökningen ibland för "frästestet".
Om karbonatjoner kommer i kontakt med vätejoner (oxoniumjoner) kommer de att reagera och bilda kolsyra. Detta ämne är instabilt och sönderfaller till koldioxid (det som bubblar och fräser) och vatten. Det är samma sönderfall som sker i öl, läsk och andra kolsyrade drycker.
I ditt fall så reagerar kalciumkarbonat i snäckskalen med vätejoner som finns i den sura lösningen:
Teraeagle skrev:När man vill undersöka om ett prov innehåller karbonatjoner droppar man utspädd syra på provet. Om provet innehåller karbonatjoner börjar det bubbla och fräsa, därför kallas undersökningen ibland för "frästestet".
Om karbonatjoner kommer i kontakt med vätejoner (oxoniumjoner) kommer de att reagera och bilda kolsyra. Detta ämne är instabilt och sönderfaller till koldioxid (det som bubblar och fräser) och vatten. Det är samma sönderfall som sker i öl, läsk och andra kolsyrade drycker.
I ditt fall så reagerar kalciumkarbonat i snäckskalen med vätejoner som finns i den sura lösningen:
Så om vi nu säger att jag använder HCL så skulle det se ut såhär
CaCO3+2HCl→CaCl2+H2O+CO2
Och innehåller alla sura ämnen väte?
Så skulle man kunna sammanfatta det om lösningen innehåller saltsyra, men i saltsyra (dvs vattenlösningen av väteklorid) finns det egentligen vätejoner och kloridjoner (inte HCl-molekyler), så du kan använda min formel oavsett vilken syra det handlar om. Men din formel fungerar som en förenkling och tydliggör att det är just saltsyra man har använt.
Ja, enligt den syradefinition man använder på gymnasiet (Brønsteds definition) så innehåller alla syror väteatomer.
Teraeagle skrev:Så skulle man kunna sammanfatta det om lösningen innehåller saltsyra, men i saltsyra (dvs vattenlösningen av väteklorid) finns det egentligen vätejoner och kloridjoner (inte HCl-molekyler), så du kan använda min formel oavsett vilken syra det handlar om. Men din formel fungerar som en förenkling och tydliggör att det är just saltsyra man har använt.
Ja, enligt den syradefinition man använder på gymnasiet (Brønsteds definition) så innehåller alla syror väteatomer.
Så för att klargöra så är det alltså väteatomen som reagerar och skapar det ”frätande” när det kommer i kontakt med t.ex kalcium
Inte kalcium, utan något som innehåller karbonatjoner, t.ex. kalciumkarbonat. Kalcium är inte viktigt i sammanhanget, utan det är karbonatjonerna som är viktiga. Samma sak hade hänt med t.ex. magnesiumkarbonat.
Teraeagle skrev:Inte kalcium, utan något som innehåller karbonatjoner, t.ex. kalciumkarbonat. Kalcium är inte viktigt i sammanhanget, utan det är karbonatjonerna som är viktiga. Samma sak hade hänt med t.ex. magnesiumkarbonat.
Jaha nu börjar jag förstå. Men varför just karbonatjoner?
Det är karbonatjonerna som kan reagera enligt min formel i inlägg #5, alltså bilda koldioxid och vatten vid kontakt med en syra.