Gymnasiet eller universitetet.

Jag tyckte att steget från högstadiet till gymnasiet var större än steget från gymnasiet till universitetet. Men jag vet att många andra inte alls delar denna åsikt.

Slutsats: Det är individuellt och beror nog delvis på vilken skola du gick, vilken skola du började på och hur du fungerar som person. Generellt blir det individuella ansvaret över studierna större för varje ny utbildningsnivå. En del har svårt att hantera det och vet inte hur de ska lägga upp sina studier.

Det beror nog lite på vad man är för typ av person.

En sak som är enklare med universitet jämfört med gymnasiet är att du oftast läser en eller max två kurser i taget som du fokuserar och lägger all din energi på. Istället för som i gymnasiet ha många kurser i vitt skilda ämnen som  löper samtidigt som du ska hålla koll på.

Universitetskurser avslutas oftast med en tenta eller inlämning i slutet av ett kurs och där ditt betyg på kursen hänger på ett enskilt examinationstillfälle som du arbetar och tränar emot. I gymnasiet har man oftast haft flera examinationer i en kurs och även möjlighet att på lektioner visa sina kunskaper. På universitet gäller det att kunna allting i slutet av kursen och kunna prestera då. Det passar en del bra medan det passar andra mindre bra.

Universitetet ställer ännu högre krav på gymnasiet på självstudier och eget ansvar för inlärning. En del gymnasier arbetar redan mycket med det och då blir det kanske inte lika svår övergång som om man varit på ett gymnasium där man fått mycket hjälp och stöd från sina lärare. Universitet har oftast ganska begränsad tid med föreläsningar (som i regel inte är obligatoriska). Den mesta tiden förväntas du lägga ner på egen hand med självstudier eller med studiekamrater med kurslitteraturen och tidigare tentor. En del har svårt för att hålla den självdisciplinen medan det för andra passar bättre än gymnasiet, att själv kunna bestämma över sin tid när man vill plugga.

En annan fördel är också att universitet oftast bygger på betygsskalan G / U alltså godkänd eller underkänd. Ibland kan du få VG (väl godkänd) på vissa kurser men oftast så handlar det bara om att du ska klara din utbildning. Det finns ingen betygshets på samma sätt som det finns på gymnasiet.

Annars är det svårt att säga generellt. Lite beror ju också på ditt intresse och dina förkunskaper för det som du läser, om kurser upplevs som svåra eller som lätta.

Snart pluggat klart på universitet och detta är det som jag tycker är bättre/sämre

Bättre:

+Du måste inte närvara på lektioner (jag är en person som läser bättre än att lyssna)

+Mer flexibilitet

+Man läser kanske 1-2 kurser åt gången istället för jätte många som på gymnasiet

+Lättare att lägga till hobby vid sidan av studierna (beror helt på hur det går för dig på universitet)

Sämre:

-Individuellt men ibland kan det vara helt omöjligt att få hjälp om du inte förstår

-Lärarna är lite hit or miss, vissa tycker om att lära ut men det finns professorer som absolut hatar det och bara gör för att de måste

-Kursböcker kan vara väldigt dyrt (beror på vad du läser)

-Om du hamnar efter i många kurser på en gång kan det vara väldigt svårt att ta igen

Finns säkert fler saker som kan läggas till men detta kom jag på nu när jag läste ditt inlägg

Jonto skrev:

Annars är det svårt att säga generellt. Lite beror ju också på ditt intresse och dina förkunskaper för det som du läser, om kurser upplevs som svåra eller som lätta.

Har en fråga. Ifall jag får U alltså underkänd vad gör jag då och hur kan jag göra för att få godkänd i det? 

Och ifall jag inte har behörighet i det finns det chans att jag inte får jobb i framtiden?

-Kursböcker kan vara väldigt dyrt (beror på vad du läser)

Köper man själv böckerna? Visste inte, tänkte det var som grundskolan och gymnasiet.

ii_noor06 skrev:

-Kursböcker kan vara väldigt dyrt (beror på vad du läser)

Köper man själv böckerna? Visste inte, tänkte det var som grundskolan och gymnasiet.

Ja man köper eller lånar dem från bibliotek.

Kul visste inte om det. Tur att jag vet om det nu i alla fall. 

Jag har hört också att det är mycket praktiskt. När brukar man gå ut och göra det praktiska?

Hur menar du med praktiskt? Det är nog väldigt olika beroende på utbildning. Ingenjörsprogram brukar t.ex. ha mycket experimentellt arbete. Läser du till lärare så har du verksamhetsförlagd utbildning där du jobbar på en skola. Läser du till sjuksköterska brukar man få ta hand om skådespelare som låtsas vara patienter. Osv osv.

Exakt pratar just nu om sjuksköterska. Jag har sett och läst mycket de säger att det tar ut dig praktiskt beroende på veckorna

Det här kan vara fel men min uppfattning är att man läser teori och lär sig omvårdnad genom praktiska övningar på universitetet i början av utbildningen. Sen får man göra en form av praktik i en riktig verksamhet där man har en handledare. Men bäst är nog att ta kontakt med utbildningsledaren för sjuksköterskeprogrammet du är intresserad av.

Fint det ska jag göra.

Vårdprogram generellt, apotekare, läkare, etc brukar ha mycket praktiska moment. Där kan det skilja sig i att du måste ha mycket hög närvaro vilket kan leda till mindre fritid, om du läser ekonomi exempelvis är det mer teoretiskt så du kan klara utbildningen utan att behöva gå på lektioner.

Ahaaa fint. Gillar det praktiska delen mer än teorin. Gillar att tillverka och utföra mer saker än att bara studera och lära sig saker.