4 svar
191 visningar
Kvadratenskvadrat 195 – Fd. Medlem
Postad: 10 mar 2018 10:33

Greens formel, förstå en knasig sak

Hej,

a) Löste jag väldigt enkelt genom att bara parameterisera kurvan

b) Här fastnar jag. 

Man kan dela upp den i P dx + Q dy och sen använda greenformel. Men P och Q 

Facit rekomenderar detta:
Men jag fattar ingenting? Var kom enhetscirkeln ifrån? Kan någon försöka förklara lite närmare varför detta funkar, och hur man ska tänka? Samt varför P(x,y) och Q(x,y) inte är definerade överallt? Jag tänker att x^2+y^2 är ju nämnaren och den blir ju bara noll i(0,0)?

Dr. G 9479
Postad: 10 mar 2018 12:16

Det verkar ju som en rejäl omväg att använda Greens formel här. Om man nu ändå ska lösa uppgiften med Greens formel så måste man dra valfri annan kurva runt origo och använda Greens formel på området mellan kurvorna. Då verkar en cirkel med radie ≤ 1 lämplig.

Smaragdalena 80504 – Avstängd
Postad: 10 mar 2018 12:20

Greens formel handlar om att beräkna en dubbelintegral i stället för en kurvintegral. Dubbelintegralen är över området innanför randen. Origo ligger i det området. Man skär bort området innanför enhetscirkeln för att hålla sig borta från origo.

Guggle 1364
Postad: 10 mar 2018 12:41 Redigerad: 10 mar 2018 13:11

Hej Kvadratenskvadrat,

Ditt fält är kontinuerligt deriverbart utanför z-axeln (eller om vi nöjer oss med xy-planet, origo).

Vektorfältet är singulärt på z-axeln x2+y2 x^2+y^2 =0.

Eftersom ×F=0 \nabla \times \mathbf{F}=0 utanför x2+y2=0 x^2+y^2=0 bör en tillämpning av Greens formel (Stokes sats) medföra förenklade beräkningar. Men då måste man ombesörja att integrationen sker över ytor som inte skärs av z-axeln (inte innehåller den singulära punkten). Det är därför man i facit väljer att lägga en yta som begränsas av dels kvadraten, dels cirkeln. Cirkelns uppgift är att utestänga singulariteten från integrationen. Du kan välja en cirkel med vilken radie som helst, förutsatt att du håller dig inom kvadraten och samtidigt som du håller singulariteten ute.

Nu verkar de dock ha knarkat lite i facit eftersom ditt fält och räkningarna blir mycket enklare i cylindriska koordinater (ρ,φ,z) (\rho, \varphi, z) , F=1ρφ^ \mathbf{F}=\frac{1}{\rho}\hat{\varphi} .

Enligt Stokes sats:

γF·dr+σF·dr=D(×F)·dS=0  (ty ×F=0) \oint_\gamma\mathbf{F}\cdot \mathrm{d}\mathbf{r}+\oint_\sigma\mathbf{F}\cdot \mathrm{d}\mathbf{r}=\int_D(\nabla\times \mathbf{F})\cdot \mathrm{d}\mathbf{S}=0\quad (\text{ty }\nabla \times \mathbf{F}=0)

γF·dr=-σ(1ρφ^)·(ρdφφ^)=02πdφ=2π \displaystyle {\oint_\gamma\mathbf{F}\cdot \mathrm{d}\mathbf{r}=\oint_{-\sigma}(\frac{1}{\cancel{\rho}}\hat{\varphi})\cdot(\cancel{\rho} \mathrm{d}\varphi\hat{\varphi})}=\int_0^{2\pi}\mathrm{d}\varphi=2\pi

Kvadratenskvadrat 195 – Fd. Medlem
Postad: 10 mar 2018 14:03

Ahapp. Intressant må jag säga. 

Tack för det utmärkta svaret Guggle :) Ha det fint allesammans och tack för hjälpen

Svara
Close