Gränsvärde
Det första jag tänker att man kan göra är att skriva om 4^n till en bas med 2. Men kanske tänker fel. Jag tänkte även att man kunde skriva n roten ur som (2^n +4^n) ^1/n
Två utmärkta förslag! Om vi skriver om 4^n med bas två, får vi 2n+(2n)2=2n(1+2n).
Vad händer om vi skriver detta som ^(1/n)? :)
Tänkte att det skulle bli så men var osäker på själv basomvandlingen från 4 till 2.
Jag trodde det skulle bli såhär:
Så tvåan framför mitt n multipliceras aldrig in?
4n = (22)n = 2(2n) = 22n
Om man nu lägger en parantes för utrycker med båda med basen 2 och upphöjer den med 1/n. Hur ska man gå vidare på det?
feltänk
Man kanske ska bryta ut 2^n?
då kan man försumma 1:an som kvarstår
offan123 skrev:Man kanske ska bryta ut 2^n?
då kan man försumma 1:an som kvarstår
Ja, precis! (2n)1n är ju 2, och vad händer med värdet av (1+2n)1n när n går mot oändligheten? :)
(Om vi ska vara formella kan vi dividera termerna med den dominerande faktorn, men det är enklare och tydligare att bara argumentera för att ettan är försumbar när n går mot oändligheten. :)
det blir två som du säger men vet inte hur jag ska tänka när n går mot oändligheten
När n går mot oändligheten, kommer 2n i (1+2n) att dominera. Ettan gör mindre och mindre skillnad. När n=10, är det fråga om 1025 jämfört med 1024, dvs. nästan ingen påverkan från ettan alls.
Så när n går mot oändligheten, kan vi se (1+2n) som 2n. :)
Men hur blir det då fyra?
limn→∞(2n⏟2·(1+2n)⏟)21n=4. :)
Hur blir ”2^n” 2?
Det är inte 2n som blir 2, det är (2n)1n som blir 2. Smutstvätt skrev lite otydligt - men det gäller den andra faktorn också.
Aha, ja, då är jag med på att det blir fyra.