Gener - "gene mapping", rekombinations frekvens
Jag läser just nu om det rubriken säger - men förstår inte hur de menar med följande:
"Gene sequencing of DNA has made chromosome mapping less important in some areas of genetic research. However, mapping is still a way to verify that a particular DNA sequence corresponds with a particular phenotype. Linkage has allowed biologists to isolate genes and to identify genetic markers linked to important genes."
VAD JAG ÄR MED PÅ:
- sambandet mellan genetiska markörer/gener och andra genetiska markörer/gener när man ser om de ärvs till avkomma, vilket man då kan få fram info om ifall de lär ligga nära varandra på samma kromosom, mao om rekombinationer inte verkar ske/ske ofta mellan
- jag vet vad DNA sekvensering är
FRÅGA:
DNA sekvensering - varför räcker inte detta, vilket jag tycker verkar som en enklare "approach" till att se vart generna ligger. Jag förstår alltså inte vad fördelarna är med att ha båda, vad missar jag här?
Gensekvensiering berättar vilka DNA-baser som finns i vilken ordning i generna, men berättar inte vad generna gör i verkligheten. Gensekvensiering kan berätta att baserna är CGGATTACGTA, exempelvis, men för att veta om detta t ex är genen som gör att man kan rulla ihop tungan måste man undersöka vilka föräldrar och vilka barn som kan rulla ihop tungan och jämföra detta med DNA-strängarna hos föräldrar och barn..
Så vad de menar är att DNA-sekvensering har ersatt mapping i vissa områden (vet dock ej vilka, nämns inte) men i andra behöver man båda DNA sekvenseringen för att ha exakta nucleotidsekvenser för generna (tex för att jämföra med genfamiljer hos arten / andra arter) och mappingen för att hitta vad just den gensekvensen i DNA-sekvenseringen gör (och då genom att man tex kollar på sekvenser som nedärvs tillsammans, gör mutationer och ser vad som händer, osv.)?
