Fysik 3
Tja!
Är det någon som läst fysik 3 alternativt känner till innehållet och kan säga om kursen är värd att läsa eller inte, speciellt för någon som mig som är mer åt bio-kemi-hållet? Tänker liksom för framtida studier. Tycker fysik är lite sådär, men samtidigt att kursen är en möjlighet då den inte erbjuds överallt och då borde man ta chansen. Men jag vet inte. Tänker också att det kan hjälpa på uni, då jag förmodligen kommer ha någon enstaka kurs i fysik även om jag läser något biokemiigt. Är det "svårt" (relativt typ fysik 2)?
Välj och vraka.
Person A säger: Det var jättelätt, mycket lättare än fysik 2. Det kanske är för att läraren var bättre och innehållet var mer intressant, jag vet inte.
Person B säger: Nej, usch, du borde inte läsa det. Det man lär sig lär sig är bara användbart om du ska läsa fysik på universitetet. Jag tyckte det var skittråkigt.
Person C säger: Mja, jag läste det mest för att jag inte visste vad jag skulle välja. Det var väl inte särskilt svårt men det tyckte jag inte att fysik 2 var heller.
Person D säger: Du MÅSTE välja det. Fysik är det viktigaste som finns i hela världen. Det beskriver ändå hur saker fungerar, vad kan vara roligare och viktigare att lära sig?
Jag säger: Fysik 3 är en fördjupningskurs ämnad för de som vill nosa på universitetsfysik och -mekanik. Jag tycker absolut inte att du ska läsa det om du inte har ett äkta intresse för fysik. Kom ihåg att en bra lärare kan göra vem som helst intresserad av det de lär ut. Är det samma lärare som lär fysik 3 som du hade i fysik 2 förstår du säkert vidare själv vad du bör göra.
Ebola skrev:Välj och vraka.
Person A säger: Det var jättelätt, mycket lättare än fysik 2. Det kanske är för att läraren var bättre och innehållet var mer intressant, jag vet inte.
Person B säger: Nej, usch, du borde inte läsa det. Det man lär sig lär sig är bara användbart om du ska läsa fysik på universitetet. Jag tyckte det var skittråkigt.
Person C säger: Mja, jag läste det mest för att jag inte visste vad jag skulle välja. Det var väl inte särskilt svårt men det tyckte jag inte att fysik 2 var heller.
Person D säger: Du MÅSTE välja det. Fysik är det viktigaste som finns i hela världen. Det beskriver ändå hur saker fungerar, vad kan vara roligare och viktigare att lära sig?
Jag säger: Fysik 3 är en fördjupningskurs ämnad för de som vill nosa på universitetsfysik och -mekanik. Jag tycker absolut inte att du ska läsa det om du inte har ett äkta intresse för fysik. Kom ihåg att en bra lärare kan göra vem som helst intresserad av det de lär ut. Är det samma lärare som lär fysik 3 som du hade i fysik 2 förstår du säkert vidare själv vad du bör göra.
Tack för svar! Jag tänker mer typ det lite person B var inne på, ifall man liksom kommer läsa liknande kurser på uni även om man inte läser fysik specifikt men ändå naturvetenskapligt. Vet att det är en ytterst relativ fråga, men ja. Man vill väl ändå ha en liten överblick antar jag. För vissa kurser kan arbetsinnehåll, sätt och metoder ändå skilja sig åt, speciellt för kurser som inte är obligatoriska som sina förra "systerkurser", i detta fall fysik 1 och 2.
Det beror nog lite på vad du har för alternativ. När jag gick gymnasiet hade vi en valbar kurs som hette Bioteknik och det var en extremt användbar kurs, troligen en av de mest användbara jag har läst. Om det finns något liknande på din skola hade jag valt det före Fysik 3 om du nu är mer intresserad av biologi/kemi.
Teraeagle skrev:Det beror nog lite på vad du har för alternativ. När jag gick gymnasiet hade vi en valbar kurs som hette Bioteknik och det var en extremt användbar kurs, troligen en av de mest användbara jag har läst. Om det finns något liknande på din skola hade jag valt det före Fysik 3 om du nu är mer intresserad av biologi/kemi.
JA, hade valt det alla dagar i veckan för jag är lite inne på civilingenjör bioteknik i framtiden :( Men, min skola är väldigt fysik/matteinriktad och de enda "naturvetenskapliga" valen vi får är fysik 3 och programmering. Gillar inget av dem speciellt mycket, önskar verkligen att jag fick läsa något biokemiigt. Men väljer hellre fysik över programmering tror jag. Gillar inte och förstår inte programmering alls.
Om du tänker läsa civilingenjör har du nog användning av både fysik och programmering. Du kommer att komma i kontakt med båda ämnena på den utbildningen även om bioteknik inte är den som är mest inriktad mot dessa ämnen (jämfört med t.ex. teknisk fysik/datateknik eller liknande).
Teraeagle skrev:Om du tänker läsa civilingenjör har du nog användning av både fysik och programmering. Du kommer att komma i kontakt med båda ämnena på den utbildningen även om bioteknik inte är den som är mest inriktad mot dessa ämnen (jämfört med t.ex. teknisk fysik/datateknik eller liknande).
Jo, jag vet, det är därför jag frågar. Men ser att du läst civilingenjör i kemiteknik, är fysiken svår? Vet inte om du även läst fysik 3, men blir det enklare med fysiken om man läser fysik 3 innan utbildningen? Och även, är programmeringen svår eller grundläggande? För såsom jag kan se så är det endast en programmeringskurs man läser (KTH) men jag kan ha fel.
Jag läste Fysik B som väl är föregångaren till Fysik 2. Det räckte helt klart för att klara av ingenjörsstudierna. På kemiteknik läste vi en del mekanik första året och där var det mycket repetition från gymnasiet. Vi läste en hel del om tröghetsmoment vilket man väl inte tar upp på gymnasiet(?) Vi läste också en del termodynamik och där var det en hel del nytt, t.ex. att räkna på kretsprocesser. Längre fram i programmet läste vi lite mer avancerade kurser i strömningslära, dvs olika sätt att transportera energi och massa. Men det räcker helt klart med Fysik B/2 för att klara av det. Om man behövde Fysik 3 skulle det vara ett behörighetskrav.
Gällande programmering läste vi några kurser som tog upp program som Maple och framför allt Matlab. De använde vi till en del kurser längre fram i programmet där man t.ex. skulle simulera kemiska reaktioner för att designa reaktorer. Det var väl några som valde att läsa någon grundkurs i Python också, men överlag är inte kemiteknik särskilt tungt mot programmering. Om du vill läsa ett ingenjörsprogram som innehåller relativt lite fysik och programmering är nog kemiteknik eller bioteknik bra val. För varje kurs i fysik läste vi kanske 2-3 kurser i kemi, så det är betydligt mer av det ämnet (vilket man väl visserligen hör på namnet)
Teraeagle skrev:Jag läste Fysik B som väl är föregångaren till Fysik 2. Det räckte helt klart för att klara av ingenjörsstudierna. På kemiteknik läste vi en del mekanik första året och där var det mycket repetition från gymnasiet. Vi läste en hel del om tröghetsmoment vilket man väl inte tar upp på gymnasiet(?) Vi läste också en del termodynamik och där var det en hel del nytt, t.ex. att räkna på kretsprocesser. Längre fram i programmet läste vi lite mer avancerade kurser i strömningslära, dvs olika sätt att transportera energi och massa. Men det räcker helt klart med Fysik B/2 för att klara av det. Om man behövde Fysik 3 skulle det vara ett behörighetskrav.
Gällande programmering läste vi några kurser som tog upp program som Maple och framför allt Matlab. De använde vi till en del kurser längre fram i programmet där man t.ex. skulle simulera kemiska reaktioner för att designa reaktorer. Det var väl några som valde att läsa någon grundkurs i Python också, men överlag är inte kemiteknik särskilt tungt mot programmering. Om du vill läsa ett ingenjörsprogram som innehåller relativt lite fysik och programmering är nog kemiteknik eller bioteknik bra val. För varje kurs i fysik läste vi kanske 2-3 kurser i kemi, så det är betydligt mer av det ämnet (vilket man väl visserligen hör på namnet)
Jahaa, jag förstår. Tack så mycket för ditt svar!
Teraeagle skrev:vilket man väl inte tar upp på gymnasiet(?)
Mm det har du rätt i
Jag vet ju sen innan att du är intresserad i bioteknik. Om du tänkt läsa det någon annanstans än KTH kan jag rekommendera fysik 3 kursen, eftersom man har lite fysik i bioteknikprogrammen även om man kanske inte förväntar sig det.
Däremot, om du även kan välja programmering så välj det hellre. Du kommer absolut inte undan programmering på bioteknik, varken kortsiktigt sett till överlapp med kurserna som ingår i programmet, eller i ditt arbetsliv.
Fysik ingår i bioteknikprogram som jag ser det för att ge ingenjörsmässig allmänbildning (som, om man ska vara helt ärlig, inte är de viktigaste kurserna man läser i programmet, på så sätt är bioteknik unikt bland ingenjörsprogrammen), eller möjlighet att specialisera sig inom analysmetoder ("imaging" på engelska).
Alltså, oavsett vad du väljer kommer det ge dig lite försprång innehållsmässigt, men långsiktigt är programmering bättre att börja med tidigt
Om du läser nåt kandidatprogram i molekylräbiologi eller biokemi kommer du inte läsa någon fysik, men kommer inte komma undan programmering.
Grejen med programmering är väl att det är ett område som växer ganska snabbt. Kunskaper inom det lär värderas allt högre i framtiden.
Sen har du generellt sett större möjlighet att forma din egen utbildning på universitetet, dvs du kan till stor del välja vilka kurser du ska läsa och sen finns det ofta ett antal olika masterinriktningar. Du kan ju t.ex. välja ett program i bioteknik och välja till kurser som tar upp sånt du är intresserad av. Utbudet kommer vara mycket större än på gymnasiet. Sen beror det klart på vilket universitet du väljer, för alla skolor har olika upplägg. Vissa prioriterar mer valfrihet, vissa prioriterar teori och vissa prioriterar ”hands on”-kunskap med mycket kontakter mot näringslivet.
Teraeagle skrev:Grejen med programmering är väl att det är ett område som växer ganska snabbt. Kunskaper inom det lär värderas allt högre i framtiden.
Ja, och där tänkte jag särskilt "big data" inom bioteknik (bioinformatik), genetik, epidemiologi, biofysisk modellering, statistik, som växande fält.
Qetsiyah skrev:Teraeagle skrev:vilket man väl inte tar upp på gymnasiet(?)
Mm det har du rätt i
Jag vet ju sen innan att du är intresserad i bioteknik. Om du tänkt läsa det någon annanstans än KTH kan jag rekommendera fysik 3 kursen, eftersom man har lite fysik i bioteknikprogrammen även om man kanske inte förväntar sig det.
Däremot, om du även kan välja programmering så välj det hellre. Du kommer absolut inte undan programmering på bioteknik, varken kortsiktigt sett till överlapp med kurserna som ingår i programmet, eller i ditt arbetsliv.
Fysik ingår i bioteknikprogram som jag ser det för att ge ingenjörsmässig allmänbildning (som, om man ska vara helt ärlig, inte är de viktigaste kurserna man läser i programmet, på så sätt är bioteknik unikt bland ingenjörsprogrammen), eller möjlighet att specialisera sig inom analysmetoder ("imaging" på engelska).
Alltså, oavsett vad du väljer kommer det ge dig lite försprång innehållsmässigt, men långsiktigt är programmering bättre att börja med tidigt
Om du läser nåt kandidatprogram i molekylräbiologi eller biokemi kommer du inte läsa någon fysik, men kommer inte komma undan programmering.
Tack för ditt svar! Problemet är att jag har rätt svårt för programmering. Har haft det ett par gånger i varje mattekurs nu (blev precis klar med 3c) och tycker det är intressant till en början, men förstår det liksom inte. Kanske är det så för alla, jag vet inte.
Och du har rätt, har varit intresserad av bioteknik ett tag då jag gillar genitik och skulle vilja arbeta med det, plus att jag bestämt mig för att inte ta en kandidat. Tänkte på kemiteknik först, men känns lite som om att det blir för mycket kemi. Gillar blandningen av både kemi och biologi vilket jag tror att bioteknik är bättre anpassat för.
om programmering:
... tycker det är intressant till en början, men förstår det liksom inte. Kanske är det så för alla, jag vet inte.
Det är definitivt inte så för alla. Jag är mamma till tre stycken programmeringsälskare. För dem är det ett naturligt sätt att tänka.
Du kan prata med programmeringsläraren på skolan om dina tankar!
Jag gillade inte heller programmering tills väldigt nyligen, då jag gick en kurs i det. Du kanske gillar det när du gett det en riktig chans, i form av en hel kurs?
Eftersom bioteknik är tillämpningsoritenterat så kommer programmeringskunskaper vara jätteanvändbart (nästan för vad du än vill göra efteråt), för att "komma ifrån det" behöver du röra dig åt det renare hållet, vilket du inte vill, eller?
Hursomhelst vill jag säga att valet du gör nu inte kommer rista något i sten överhuvudtaget, men just långsiktigt är det nog bra om du i alla fall ger programmering en chans, om du är så säker på bioteknik (och genetik).
Qetsiyah skrev:Du kan prata med programmeringsläraren på skolan om dina tankar!
Jag gillade inte heller programmering tills väldigt nyligen, då jag gick en kurs i det. Du kanske gillar det när du gett det en riktig chans, i form av en hel kurs?
Eftersom bioteknik är tillämpningsoritenterat så kommer programmeringskunskaper vara jätteanvändbart (nästan för vad du än vill göra efteråt), för att "komma ifrån det" behöver du röra dig åt det renare hållet, vilket du inte vill, eller?
Hursomhelst vill jag säga att valet du gör nu inte kommer rista något i sten överhuvudtaget, men just långsiktigt är det nog bra om du i alla fall ger programmering en chans, om du är så säker på bioteknik (och genetik).
Jo precis, tack för synvinkeln! Har nästan helt uteslutit det "rena" (antar att du menar kandidat?) då jag hellre har ett stabilt jobb i industrin med en bra lön istället för att tvingas doktorera för att bli forskare (vill inte bli lärare, nu iaf) vilket jag tagit upp och diskuterat på forumet förut. Därför är civilingenjör det som jag fokuserar på mest just nu.
Ja, därför är programmering viktigt!
Distinktionen måste inte göras med just de orden, kandidat och civilingenjör, men jag förstår vad du menar eftersom det inte finns femåriga rena utbildningar (däremot blir ju 3+2=5 om man går en master, som du nog vet).
Du går i tvåan nu?
Qetsiyah skrev:Ja, därför är programmering viktigt!
Distinktionen måste inte göras med just de orden, kandidat och civilingenjör, men jag förstår vad du menar eftersom det inte finns femåriga rena utbildningar (däremot blir ju 3+2=5 om man går en master, som du nog vet).
Du går i tvåan nu?
Jo precis, jag förstår. Yes tvåan!
