Fullständigt proto-lyserande/nerade syror & baser

En stark syra är en syra som protolyseras fullständigt i vatten. Detta gör att man inte kan beräkna något Ka-värde/pKa-värde för en stark syra med de formler vi brukar använda, eftersom detta skulle innebära att man delar med [HA] = 0.

Däremot kan man ta fram pKa-värden för starka syror på andra sätt, och då sätter man gränsen pKa = -1,7 som motsvarar en oxoniumjonkoncentration på 55 mol/dm³, d v s samma som koncentrationen av vatten i rent vatten.

Smaragdalena skrev:

En stark syra är en syra som protolyseras fullständigt i vatten. Detta gör att man inte kan beräkna något Ka-värde/pKa-värde för en stark syra med de formler vi brukar använda, eftersom detta skulle innebära att man delar med [HA] = 0.

Däremot kan man ta fram pKa-värden för starka syror på andra sätt, och då sätter man gränsen pKa = -1,7 som motsvarar en oxoniumjonkoncentration på 55 mol/dm³, d v s samma som koncentrationen av vatten i rent vatten.

Tack, börjar förstå. Kan du klargöra hur du menar med att man sätter gränsen för pKa som -1,7?   

Man kan beräkna någon sorts pKa-värde även för starka syror - vissa starka syror är ju ännu starkare än andra - och man brukar säga att de syror vars pKa-värde än lägre än -1,7 är starka (i vatten).

Från början var syra/bas ett sätt att sorteera ämnen efter hur de reagerar när de löses i vatten - dn del ämnen gav ifrån sig en vätejon (syror), andra tog upp en vätejon (baser) och andra reagerade inte alls. Men vetenskapsmän brukar älska att generalisera, och därför började man fundera på hur ämnen kunde reagera på liknande sätt om man löser upp dem i andra ämnen än just vaten.

Smaragdalena skrev:

Man kan beräkna någon sorts pKa-värde även för starka syror - vissa starka syror är ju ännu starkare än andra - och man brukar säga att de syror vars pKa-värde än lägre än -1,7 är starka (i vatten).

Från början var syra/bas ett sätt att sorteera ämnen efter hur de reagerar när de löses i vatten - dn del ämnen gav ifrån sig en vätejon (syror), andra tog upp en vätejon (baser) och andra reagerade inte alls. Men vetenskapsmän brukar älska att generalisera, och därför började man fundera på hur ämnen kunde reagera på liknande sätt om man löser upp dem i andra ämnen än just vaten.

Förstår nu (: 

Är det enklare att memorera:

Svavelsyra, saltpetersyra, saltsyra = starka syror vilket betyder att de är fullt protolyserande.

Natriumhydroxid = stark bas vilket betyder att den är fullt protonerande. 

Hur långt kommer man med detta i Kemi 2 om inte annat anges i uppgiften man gör?

I Ke2 skulle jag anta att eleverna kan de tre starka syror som du nämnde, och att alla andra syror är svaga om man inte särskilt skriver ut att de är starka (men jag kan förstås inte lova att alla lärare resonerar likadant!) och att hydroxdjonen är en stark bas och att alla andra baser är svaga, om det inte står annorlunda.