Fraser
Hur vet man vart en form av fras, exempelvis nominalfras, börjar respektive slutar?
Ett bra kännetecken är att en fras alltid måste hänga stå tillsammans och att det därför inte går att flytta delar av den till andra platser i meningen.
ex. Den stora mannen med den röda hatten åt ett grönt äpple
"med den röda hatten" kan inte vara en egen fras för att det blir konstigt att säga ex.
"Med den röda hatten åt den stora mannen ett grönt äpple. " Då får det en helt annan mening, de går inte att separera från varandra.
Däremot kan vi flytta hela det felstilsmarkerade "Ett grönt äpple åt den stora mannen med den röda hatten" Detta blir en korrekt mening, just för att vi flyttat hela "den stora mannen med den röda hatten" och låter det stå ihop.
Detta är för att det är en nominalfras som börjar med "den" och slutar med "hatten". Delarna i frasen kan inte flyttas ifrån varandra. "med den röda hatten" hänger ihop med "den stora mannen". Detta är en bestämning om vad han är.
Om du är duktig på att hitta huvudordet i frasen så kan du också tänka att allt som utgör beskrivningar av detta ingår i frasen.
Ett exempel där det är två skilda fraser.
Den långa kvinnan sprang med stora steg
Här kan vi flytta om dessa tre delar och ändå få meningen att bli korrekt
ex. Med stora steg sprang den långa kvinnan, Sprang den långa kvinnan med stora steg?
Däremot hade inte orden "långa", "steg" eller "stora" kunnat gått att flytta runt hur som helst eftersom de ingår i respektive nominalfras
Något som ibland kan vara svårt att veta är gällande verbfraser, när det finns en preposition. Frågan är då om prepositionen hör till verbfrasen eller om det är en prepositionsfras.
Ex. Jag hoppade över skolan idag
Är det så att verbfrasen är "hoppade över" och "skolan" en nominalfras
Däremot är ju "över" också en preposition. Skulle det kunna vara så att "hoppade" är verbfrasen och att "över skolan" är en prepositionsfras?
Här brukar man kunna tänka så att om man inte kan byta ut prepositionen mot andra prepositioner som har liknande betydelser, då hör "prepositionen" istället till verbfrasen som en verbpartikel.
Vi kan inte byta ut "över" mot exempelvis under, genom och på. Då får det helt andra betydelse ex. Jag hoppade under skolan, Jag hoppade genom skolan, Jag hoppade på skolan.
Detta är för att "hoppa över" är en verbfras som betyder att man struntar i något eller skippar något. Det har inget att göra med positionen "över" , så över är här ingen preposition.
Däremot: Jag vandrade över berget
Här så är "vandrade" en verbfras och "över berget" en prepositionsfras. Därför att över fungerar här som en självständig prepositon. Om vi byter ut mot andra prepositioner så ändras inte sammanhanget utan bara positionen. Vi byter ut mot under, genom och på . Ex. Jag vandrade under berget(kanske i en underjordisk gång?), Jag vandrade genom berget(ex. i en passage), Jag vandrade på berget(befann mig ovanpå och gick runt där). Dessa får inga helt andra betydelser när vi ändrar prepositionen därför kan vi veta att "över" inte hör till verbfrasen utan ingår i en egen prepositionsfras.
Ett komplement till Jontos första inlägg ovan
Hur vet man var en fras, exempelvis nominalfras, börjar och slutar?
Så här skulle jag plocka ut fraser ur satsen:
Den stora mannen med den röda hatten åt ett grönt äpple.
Nominalfraser känner man igen på att de går att ersätta med ett pronomen.
den stora mannen NP (nominalfras) han
med den röda hatten PP (prepositionsfras)
den röda hatten NP den
ett grönt äpple NP det
den stora mannen med den röda hatten NP han
åt ett grönt äpple VP (verbfras)
Ersätter vi nominalfraserna med pronomen kan vi få
[han med den] åt det eller bara han åt det
Den längsta nominalfrasen (här även subjekt i satsen)
[ den stora mannen med den röda hatten ]
är sammansatt av två fraser:
[ den stora mannen (med den röda hatten) ]
där den andra i sin tur också är sammansatt:
[ den stora mannen (med (den röda hatten) ) ]
Sedan följer verbfrasen:
[ åt (ett grönt äpple) ]
och här kan man se hur hela satsen är uppbyggd av fraser:
{ [ den stora mannen (med (den röda hatten) ) ] [ åt (ett grönt äpple) ] }
Hur fraserna bygger upp satsen, kan man också visa med ett träddiagram (se nedan)
Alla fraser är inte satsdelar, men alla satsdelar är fraser.
Här är två av fraserna även satsdelar.
Se diskussionen om fraser och satsdelar här: https://www.pluggakuten.se/trad/satslara-6/
“ett grönt äpple” ska det stå i figuren
Ett komplement till Jontos andra inlägg ovan
Jämför meningarna (1) och (2):
(1) Jag hoppade över skolan idag (med betoning på över)
{ [Jag] [hoppade över skolan idag] }
{ [Jag] [hoppade över (skolan) (idag)] }
Huvudord i verbfrasen är här 'hoppade över' med komplementen (skolan) och (idag).
Därmed hör över till verbet och inte till någon PP.
Det är ett påhäng till verbet – kallas partikel eller verbpartikel.
Detta slags “sammansatta verb” kallas partikelverb.
(2) Jag hoppade över skolan idag (med betoning på hoppade)
{ [Jag] [hoppade (över (skolan)) (idag)] }
Huvudord i verbfrasen är här hoppade
med komplementen (över (skolan)) och (idag),
medan över är en preposition som inleder frasen (över (skolan)).
Jag hoppade över skolan idag (sa Jätten till Pojken).
Jag hoppade av glädje när jag fick hoppa av skolan.
Jag stod och hoppade på trottoaren innan jag hoppade på bussen.
Några partikelverb med 'hoppa' Partikeln är alltid betonad.
med preposition som blir partikel hoppa av / på
hoppa i / ur
med adverb som blir partikel hoppa in / ut
hoppa upp / ner