Frankenstein
Hej! Håller på att skriva en bokanalys på Frankenstein. Både Frankenstein och hans monster uppvisar drag som gör att läsaren både kan känna sympati och avsky för karaktärerna. Vill resonera lite kring hur detta påverkar handlingen och hela läsarupplevelsen. Liksom vad får det för effekt att man inte kan peka ut någon entydig hjälte eller skurk i boken? Någon som orkar ge sin tanke? Har tänkt länge nu och behöver en "starting point" som jag kan utgå ifrån och utveckla.
Tack.
Du kan göra något av tanken om att människan, som själv inte är perfekt, skapar något halvt i sin avbild som inte heller är perfekt, och att det blir ett dilemma: När båda står där med sina egna styrkor och svagheter, har skaparen då någon rätt (eller ens kontroll) över sin skapelse? Eller har skapelsen rätt till självbestämmande, eller till och med rätt att ställa sin skapare till svars? Det är en fråga man kan ställa sig till och med om föräldrar och deras barn.
I kapitel 15 jämför "monstret" sig själv med Adam i Första Moseboken men beklagar sig samtidigt mellan raderna över just det faktum att hans egen skapare bara var människa och inte någon gudomlig beskyddare:
Like Adam, I was apparently united by no link to any other being in existence; but his state was far different from mine in every other respect. He had come forth from the hands of God a perfect creature, happy and prosperous, guarded by the especial care of his Creator...
Om du vill impa lite på läraren så kan du nämna något (vilket jag är tveksam till att Shelley själv avsåg men som jag reflekterade över när jag läste boken) om att Victor Frankenstein och "monstret" symboliserar två olika filosofiska strömningar under Upplysningen, där Frankenstein mer förkroppsligar rationalisterna på kontinenten och monstret representerar den brittiska empirismen. Victor Frankenstein pratar i ganska teoretiska, metafysiska och filosofiska termer om världens principer osv, medan monstret är väldigt konkret i sitt undersökande av världen och verkar fascinerad av att utforska sin fysiska omgivning genom att titta och känna. Det var ganska många år sedan jag läste boken, men om jag inte minns fel så skiljer de sig på samma sätt även i sitt etiska resonerande: Victor verkar tänka mer i termer av abstrakta förnuftsprinciper som rationalisterna tenderade att göra, medan varelsen tänker mer i termer av lidande och välbefinnande som de brittiska utilitaristerna.
Kanske finns det också paralleller att dra till kontrasten mellan människans "civiliserade intellekt" (Victor Frankenstein) och hennes "otämjda natur" (varelsen). Det rimmar även väl med att Victor drivs av enorma intellektuella, moderna och vetenskapliga ambitioner medan varelsen han skapar nästan bara uppvisar primitiva och grundläggande mänskliga behov, så som närhet, gemenskap, nyfikenhet och trygghet. Denna konflikt mellan människans "kultiverade intellekt" och hennes "primitiva natur" var ett inte helt ovanligt tema under Romantiken—det kanske allra tydligaste exemplet på det är Robert Louis Stevensons bok Dr Jekyll och Mr Hyde—men Shelleys Frankenstein gör det på ett intressantare sätt just genom att skapa både medkänsla och beundran för båda sidor.
Vilket som helst av det ovannämnda skulle kunna användas för att resonera kring det faktum du nämner, att det är svårt att säga att en av karaktärerna är "hjälte" och en är "skurk" eftersom det finns något att fördöma i båda, men även något att beundra.
Extremt bra tips. Mycket snyggt skrivet dessutom!
Edit: råkade dubbelposta :O
