Frankenstein
Hej! Har någon möjligtvis läst boken eller sett filmen Frankenstein? Isåfall skulle jag gärna vilja ha ett mer utvecklat svar än mitt just nu på en fråga.
Frågan är: Vilken syn på människan för Shelly (författaren) fram? Är människan i grunden ond eller god? Vad är det som gör oss till de vi är; Arv eller miljö? Vad tycker du? Hur bemöts monstret av människorna och hur påverkar de honom?
Mitt svar:
Mary Shelley ville nog få fram att det var synd om Monstret, och att hans identitet påverkas beroende på hur han blev behandlat. Detta kan jämföras till nutiden.
Jag tror att monstret hade varit annorlunda om han hade blivit behandlad på ett annat sätt. Redan i början av monstrets uppkomst behandlar inte hans skapare, som man också kan se som hans pappa, Frankenstein honom på ett bra sätt.
Frankenstein gav honom inget namn och ansträngde sig knappast för att ta hand om honom.
Arv spelar självklart roll i hur en människa är, men mest av allt spelar miljön man växer upp i in
Jag är inte alls nöjd.. Så utveckla gärna, eller skriv om svaret helt och hållet.
Med risk för att jag får äta upp det här -- Berättelsen om Frankensteins monster handlar ju på ytan om en ung man (Victor Frankenstein) som skapar ett monster genom tekniska och vetenskapliga experiment. Därifrån kommer undertiteln ("A modern Prometheus" -- Prometheus är en antik grekisk gud som skapade människorna från lera -- och det är monstrets skapare som är den moderne Prometheus). Boken kan nog delvis läsas som en civilisationskritik och är mycket färgad av sin tid -- en varning om riskerna med det som händer när man överger tron på sin skapare och försöker imitera hans verk genom att leka farliga lekar med maskineriet i naturen. Den är å andra sidan en reflektion över hur mycket språket betyder för hur man blir sedd av sina medmänniskor -- monstret kommer till världen med en vuxen, och ganska frånstötande, människas uppenbarelse och utseende, men med ett barns avsaknad av språk, maner och förstånd. Vartefter han tillägnar sig ett språk och kan förklara vad han känner och varför han agerar som han gör blir han mer accepterad av sin omgivning. Jag tycker att det är mycket märkligt att se berättelsen om Frankensteins monster -- som trots allt inte är en människa, utan en människas ganska klumpiga skapelse -- som en betraktelse över människans natur. Om man trots allt väljer att tänka i de banorna så skulle väl lärdomen vara att man kommer till världen som en varelse utan moral, men att man genom bildning och kommunikation med andra människor och integrationen i ett socialt sammanhang kan formas till en god och respekterad människa.
Tusen tack @PeBo!
