Förvirring huvud- och bisats
Hej!
Jag har alltid haft väldigt lätt för att skilja på bisats och huvudsats och aldrig behövt plugga in det. Vet inte varför jag får så stora problem helt plötsligt.
Enligt min lärare är den första satsen i följande mening huvudsats, medan bisatsen är sist.
”Olof rapade, så klassen skrattade”
För mig känns detta bara som två huvudsatser med en konjunktion emellan. Tacksam om någon kunde förklara hur jag ska tänka.
Man kan tänka: Vilken av satserna kan stå för sig själv?
En huvudsats måste kunna stå ensamt: "Olof rapade." fungerar som en egen mening.
"så klassen skrattade" kan inte stå ensamt. Varför? Jo för att den (underordnade) konjuktionen "så" beskriver ett orsakssamband. Att Olle rapade ledde till att klassen skrattade. "så klassen skrattade" förklarar inte orsaker till att de skrattade och då kan det inte inledas med "så". Alltså är detta en bisats, den fungerar ej självständigt.
Ett säkrare sätt är att använda BIFF:regeln(https://sv.wikipedia.org/wiki/Biff-regeln) som säger att om man placerar ut ordet "INTE" i meningen så hamnar det i en bisats före det finita verbet. (medan det då i en huvudsats hamnar efter det finita verbet.
VAr passar ordet "INTE"?
Han skrattade inte. (Efter verbet --> Huvudsats)
så (att) klassen inte skrattade (Före verbet --> Bisats)
Vem har bestämt att ordet "så" ingår i den andra satsen i exempelmeningen, men att t.ex. "och" inte får göra det.
Jag menar, skulle det stått ”Olof rapade och klassen skrattade” är detta ju två huvudsatser. Men rent logiskt kan jag inte se varför. Om jag använder regeln att en huvudsats kan stå för sig själv, så kan ju inte "och klasen skrattade" stå för sig själv.
Jag förstår inte varför det skulle vara okej att säga att "så" ingår i satsen medan "och" inte gör det.
Jag tycker det finns två tolkningar av satsen, med "så" i olika funktion/betydelse. Om man skriver om det lite:
1) Olof rapade så att klassen skrattade, Olof rapade på ett sånt sätt att klassen skrattade.
2) Olof rapade, och eftersom han gjorde det så skrattade klassen.
Andra exempel:
3) Det skedde en olycka, så jag blev försenad
4) Han var så rolig så jag inte kunde sluta skratta.
(Det verkar ofta finnas ett "så" till i det andra fallet.) Notera placeringen av "inte", när det är med.
Jag håller med om att man kan placera "inte" med två olika kombinationer. Om vi tillämpar BIFF-regeln ser vi därför två möjligheter: huvudsats/huvudsats eller huvudsats/bisats.
Men den andra regeln, som säger att en huvudsats kan stå ensam, vill jag också kunna använda. Detta är en förklaring jag hittat på nätet:
"Jag spelar fotboll, och Nils leker i trädgården."
Detta är två huvudsatser som binds samman av bindeordet "och". Bindeordet "och" ingår inte i den sista huvudsatsen. Därför kan den ensam bilda en förståelig mening: Nils leker i trädgården.
Jag spelar fotboll, när Nils leker i trädgården.
"Detta är en huvudsats och en bisats. Bisatsen inleds av fogeordet "när", som ingår i bisatsen. Därför kan bisatsen inte ensam bilda en förståelig mening. Man kan inte säga som en helt ensam mening: När Nils leker i trädgården."
Två saker förstår jag ej:
- "Bindeordet 'och' ingår inte i den sista huvudsatsen."
- "Bisatsen inleds av fogeordet 'när', som ingår i bisatsen."
Varför är det på detta sätt? Vem har bestämt att ordet "när" får ingå i satsen men inte "och"? Jag antar att det inte är någon hokus pokus, så jag hade uppskattat en förklaring.
