förstår inte potenser med paranteser
Hej!
Jag har en uppgift i min bok, där jag får svaret 312 medan svaret enligt facit är 316. Detta är uppgiften:
(34)2 (32)4
Jag förstår vekling inte hur exponenten kan bli 16.
Tacksam för all hjälp!
Jag vet att man inte får ta ner trådar här, men jag kom på rätt svar nu. Jag räknade fel på exponenterna. Jag adderade dem med varandra istället för att multiplicera dem! Behöver ingen hjälp nu då! Om någon annan fastnar på en liknande fråga eller samma så tänkte jag iaf
Det var inte lång tid du behövde för att komma på det rätta sättet!
Smaragdalena skrev:Det var inte lång tid du behövde för att komma på det rätta sättet!
Nej haha, ibland kommer jag på rätt svar så fort jag har ställt min fråga!
Det känner jag igen från när jag gick på gymnasiet... jag satt och räckte upp handen och väntade jättelänge på vår mattelärare, men när Sture äntligen kom, så dök lösningen upp i mitt huvud medan jag förklarade problemet för honom, och jag behövde ingen hjälp.
Min hypotes är att en del människor som känner att de får hjälp om de ber Gud om hjälp med sina problem och känner att de får det, är att personens hjärna tuggar fram en lösning medan den förklarar problemet jättetydligt för Gud.
Smaragdalena skrev:Det känner jag igen från när jag gick på gymnasiet... jag satt och räckte upp handen och väntade jättelänge på vår mattelärare, men när Sture äntligen kom, så dök lösningen upp i mitt huvud medan jag förklarade problemet för honom, och jag behövde ingen hjälp.
Min hypotes är att en del människor som känner att de får hjälp om de ber Gud om hjälp med sina problem och känner att de får det, är att personens hjärna tuggar fram en lösning medan den förklarar problemet jättetydligt för Gud.
Ja men du har faktiskt en poäng! Det har hänt mig sååå himla många gånger det med att ma har räckt upp handen jättelänge, och så får man bara upp lösningen i huvudet när man väl förklarar problemet. Och det ligger nog något i det du säger om att hjärnan "tuggar" fram en lösning. Jag tror även att när man förklarar problemet för någon annan förklarar man det tydligare på något vis och så bara får man upp svaret i huvudet. Ibland har det bara räckt med att min lärare bara har läst uppgiften högt och så precis när han ska hjälpa mig så kommer jag på rätt svar hahah. Och så tänker man varför man inte kom på det för 5 min sedan!
Smaragdalena skrev:Min hypotes är att en del människor som känner att de får hjälp om de ber Gud om hjälp med sina problem och känner att de får det, är att personens hjärna tuggar fram en lösning medan den förklarar problemet jättetydligt för Gud.
Inom programmering kallas det Rubber Duck Debugging.
Bedinsis skrev:Smaragdalena skrev:Min hypotes är att en del människor som känner att de får hjälp om de ber Gud om hjälp med sina problem och känner att de får det, är att personens hjärna tuggar fram en lösning medan den förklarar problemet jättetydligt för Gud.
Inom programmering kallas det Rubber Duck Debugging.
WOW! Visste inte att det fanns ett begrepp för det!