Första sida i en berättelse

Jag skulle vilja ha feedback på denna text. Den är absolut inte klar men vi ska skriva en första sida där man introducerar en karaktär och beskriva den, Miljön och mål som huvudpersonen har. Här är min text tack på förhand.

Ceremonin hade precis börjat när den stora  porten hastigt öppnades till den runda byggnaden. Noah tittade av ren reflex på den stora porten och in snubblade smutsiga Alexia. 

Alexia en lång, vacker, undernärd, mörkhårig tjej med slitna smutsiga naturfärgade kläder. Bredvid Noah fanns det en av få lediga platser. Direkt började Noahs tankar gå: Vad ska jag göra? Hur ska jag våga säga att här finns en ledig plats? Ska jag säga till? Om jag inte säger till missar jag min enda och viktigaste chans och jag kommer att ångra mig så mycket.  Noah som oftast var väldigt blyg reste sin hand väldigt försiktigt och vinkade till Alexia. När han fick ögonkontakt med henne pekade han på den tomma röda stolen på hans vänstra sida. Alexia korsade scenen snabbt och kom upp till Noah:

Tack så mycket, sa Alexia samtidigt som hon flåsa.
Tack för vadå, frågade Noah.
Tack för att du vinkade hit mig. Jag hade lite panik där framme jag såg ingen ledig plats, sa Alexia 
Haha det var så lite så, skrattade Noah fram
Förresten vad heter du, frågade Alexia
Jag heter Noah, Och du, frågade Noah
Jag heter Alexia. Vilken klass ska du gå med i, sa Alexia
Jag ska gå med i de tappra, sa Noah
Aha jag ska nog det jag med, sa Alexia fast hon egentligen inte hade en aning om vad hon själv skulle välja.

Alexia och Noah fortsatte prata enda tills det var Alexias tur att gå upp på scen. Hon gick upp på den stora scenen där alla löjtnanter satt vid ett stort avlångt bord med en vit duk. De satt endast på ena långsidan och på andra stod alla skålar. Det var i vilken skål man tog sin kolbit ifrån som bestämde i vilken klass man skulle vara i. “Varför skulle man ens behöva välja kan inte alla bara vara tillsammans måste vi dela upp samhället? När jag är redo då ska jag kämpa som aldrig förr för att man inte ska dela upp samhället.” Så gick Alexias tankar när hon skulle ta kolbiten som skulle avgöra resten av hennes liv.

Alexia hade ingen aning om vilken klass hon skulle välja. Noah skulle välja de tappra men Alexias mamma och pappa var med i de lärda. Alexias tankar fortsatte, ska jag svika mamma och pappa och få vara med Noah för resten av mitt liv eller ska jag lämna Noah och göra mamma och pappa stolta. Tillslut bestämde Alexia sig för att följa sitt eget hjärta hon tog en kolbit från de tappra. 

Så fort hon tog tag i den började Noah och alla de tappra jubla. Men istället för att bli full av lycka kunde inte Alexia slita blicken från hennes mamma och pappa. Dem satt där alldeles besvikna och en klump i Alexias mage började växa. 

Hon försökte sätta på ett påklistrat leende men egentligen ville hon bara springa till hem och gå under jorden. Mot sin egen vilja gick hon till de tappra som tur var kunde hon sätta sig bredvid Noah igen. Noah märkte nog att hon var ledsen och sa “Det kommer att ordna sig”.

Direkt när ceremonin var klar började alla i de tappra springa ut utomhus. De sprang och sprang tills det kom under tågbron. Från ingenstans började alla andra klättra upp för de röda metall stolparna. Alexia som är väldigt övertänkande visste inte om hon skulle våga men rätt som det var kom befälet bakom henne. Så då var det bara att klättra upp för den kalla höga metall stolpen. Trots att hon hade känt sig tveksam gick det väldigt bra. När hon kom upp var redan de flesta uppe. Alexia började titta sig omkring och kände sig vilsen. När hon sen tittade åt höger såg hon att alla började springa bortåt på bron. Hon tittade snabbt åt vänster och såg det, ett tåg började komma. I samma sekund som Alexia såg det började hon rusha åt höger. Under tiden såg hon hur alla började hoppa på tåget. Tåget började åka om henne och hon var ensam kvar på bron.

Hon tog fram sina extra krafter och rushade ännu lite mer. I absolut sista sekund hade hon kommit i fatt tåget och som tur var stod Noah i vagnen längst bak. Så han hade sträckt ut händerna och hjälpt Alexia upp.  

Tåget luktade väldigt illa inte sopor men nästan som sur mjölk. Efter ett tag på tåget började de närma sig de tappras högkvarter. Plötsligt började alla hoppa ut från tåget i farten. De hoppade över till grus taket på högkvarteret. Alexia tvekade först men sen körde hon bara på. Hon landade på fötter men fick för mycket fart så det blev en kullerbytta. Hon reste sig snabbt upp igen för att inte visa sig svag för någon utav de andra. När hon kom upp såg hon det, utsikten. Man såg över hela staden i norr såg man alla små fyrkantiga hus på rader där hennes familj bodde, i väst såg man skyskraporna som låg under ett lätt täcke av dimma, i öst såg man stora tomma grusplaner och där det hoppade på tåget och i mitten av allt där såg du det runda stadshuset där ceremonierna var.

En löjtnant började prata:

“Välkomna till de tappra. Nu har ni fått ett litet smakprov. I de tappra handlar det om att lita på varandra och kunna försvara Bluff City. Så därför ska ni nu få hoppa ner här från taket.”

Alexia kollade ner. Det var nog minst 8 m att hoppa rakt ner. Löjtnanten märkte nog att Alexia var nervös och sa därför att hon skulle börja. Hon tog befälet och ställde sig på den grå betong kanten. Tankarna började gå hos Alexia, Ska jag verkligen hoppa? Vad kommer att hända? Ska jag redan lämna jorden? Nu kör jag eller inte. Alexia körde hon hoppade rakt ner. Som tur var det ett nät där nere som fångade upp en och efteråt tyckte Alexia nästan att det var lite roligt.