Förstå meningen
"läsning kräver hjärta och hjärna" av maria lannvik duregård. https://www.lararen.se/grundskollararen/annat/lasning-kraver-hjarta-och-hjarna
vad menas här (de fetstilta) :
1. Men man behöver inte välja mellan den naiva läsningen och den mer distanserade, tycker Magnus Persson, litteraturvetare och docent i svenska i Malmö. Tvärtom är den subjektiva, känslomässiga läsningen en förutsättning för en mer kritisk läsning, anser han.
2. Den gemensamma läsningen måste vara en stomme.
1. Att man för att kunna läsa kritiskt och tänka kritisk kring texten så måste man först kunna läsa subjektivt och känslomässigt. Den kritiska läsningen behöver den känslomässiga läsningen.
2. Att läsa gemensamt och tillsammans ska vara den stora viktiga delen. Visst kan man läsa på egen hand också men det gemensamma läsningen måste vara den stora delen och vara grunden.
En till problem, jag förstår inte riktigt:
"
Magnus Persson tycker att vi alltför ofta talar om vad man ska läsa i skolan – ska vi ha en kanon eller inte, vad är god litteratur och vad är det inte? I stället borde vi fråga oss varför vi ska läsa, tycker han.
– Då ger sig frågan om vad vi ska läsa av sig själv.
Frågar man eleverna varför de läser böcker i skolan, så tror de att det är för att bli bättre på att stava och få ett bättre ordförråd och för att lära sig läsa andra typer av texter, menar han. En del lärare och språkvetare har liknande idéer: man läser för att utveckla språket.
I läroplaner och kursplaner finns sedan länge en genomgående, stark idé om att man blir en bättre människa av att läsa: man utvecklas som person, blir mer empatisk och tolerant och det motverkar odemokratiska värderingar. Denna utveckling förutsätts dock ske av sig själv. Samma okritiska syn på litteratur är vanlig även utanför skolan. Ett problem med det synsättet är att man förutsätter att den litterära texten i sig är god och har en inneboende mening. Men det finns ju litteratur som verkligen inte kan anses god, påpekar han.
Magnus Persson tycker att kanondebatter och lässatsningar lätt blir alltför missionerande och moralistiska. De gör en väldigt förenklad och skarp gränsdragning mellan bra och dålig litteratur, den goda litteraturen mot de onda massmedierna. I skolan bör man i stället läsa förutsättningslöst, med ett öppet sinne, tycker Magnus Persson. Ledord är både–och: en bredd av genrer, både äldre och nyare texter, västerländska och icke västerländska, finkulturella och populärkulturella, skrivna texter och bild. Samtidigt har skönlitteraturen ett egenvärde, det vidgade textbegreppet till trots.
"
alltså:
1. Man ska ha en anledning till varför man ska läsa.
2. Elever antar att man bara utvecklar både språket och sig själv genom läsen, men dessa egenskaper får man ändå utan att läsa.
3. Läsningen ska ske (som du skrev på tvåan, stomme).
har jag förstått det rätt?
1. Ja ungefär. Persson tycker i alla fall att vi inte diskuterar varför man ska läsa böcker utan mest diskuterar vilka böcker som man ska läsa.
2. Nej inte riktigt. Meningen " Denna utveckling förutsätts dock ske av sig själv." syftar på det som kommer innan "I läroplaner och kursplaner finns sedan länge en genomgående, stark idé om att man blir en bättre människa av att läsa: man utvecklas som person, blir mer empatisk och tolerant och det motverkar odemokratiska värderingar". Att det är dessa egenskaper som utvecklas av sig själv, även om man inte läser.
3. Han menar att man bör läsa en stor variation av böcker, inte så noga diskutera exakt vilka böcker som är bäst utan det viktigaste är att man läser.
