Försöka förklara skillnaden i "kokpunkt"

Pluggtjejen skrev:

Hej, kan någon vara snäll och hjälpa mig med denna fråga eller komma med sina idéer och tankar. 

- Bensen är lättflyktig och kan finnas som en komponent i bensin (numera i begränsad mängd pga cancerogen) Kokpunkten för ren bensen är 80,1oC.
- Glukos är ett fast vitt pulver i ren form. Glukosen är definitivt inte lättflyktig och saknar kokpunkt eftersom molekylen spricker sönder innan den förgasas.

Hur förklarar jag skillnaden i kokpunkt?

Lite osäker på vad du frågar. För den ena kokar och den andra "spricker sönder innan den förgasas." som du själv skrev.

Menar du kanske hur du kan förklara varför den ena kokar och den andra inte, utifrån kemiska skillnader?

mag1 skrev:

Pluggtjejen skrev:

Hej, kan någon vara snäll och hjälpa mig med denna fråga eller komma med sina idéer och tankar. 

- Bensen är lättflyktig och kan finnas som en komponent i bensin (numera i begränsad mängd pga cancerogen) Kokpunkten för ren bensen är 80,1oC.
- Glukos är ett fast vitt pulver i ren form. Glukosen är definitivt inte lättflyktig och saknar kokpunkt eftersom molekylen spricker sönder innan den förgasas.

Hur förklarar jag skillnaden i kokpunkt?

Lite osäker på vad du frågar. För den ena kokar och den andra "spricker sönder innan den förgasas." som du själv skrev.

Menar du kanske hur du kan förklara varför den ena kokar och den andra inte, utifrån kemiska skillnader?

På frågan står det så här: "Försök förklara denna stora skillnad i ”kokpunkt”.

Jag antar att det som menas är att man ska förklara skillnaden, men skillnaden i "kokpunkt". Tyckte också frågan var luddig. Men sen står det också på samma papper och fråga: "skillnaden är förvånande om man bara tittar till molekylstorlek, de är nästan jämnstora". 

Räcker det med att jag tänker kring varför den ena kokar och den andra inte, eller är jag helt ute ur den röda tråden nu..

Skillnaden skulle i så fall vara att den ena har en kokpunkt och den andra saknar en. Och din förklaring till varför glukos inte kan förångas (d.v.s. att den helt enkelt spricker sönder i mindre fragment vid högre temperaturer) stämmer bra.

Sedan vet jag inte hur utförligt svaret behöver vara. Vill du utveckla svaret kan du jämföra de svagare intermolekylära bindningarna i flytande bensen med de starkare bindningarna i den fasta glukosen och i den smälta glukosen. Bindningarna i smält glukos är så pass starka att molekylerna inte kan få tillräckligt hög energi för att dunsta - för innan dess sönderfaller molekylen av den stegrande temperaturen.

mag1 skrev:

Skillnaden skulle i så fall vara att den ena har en kokpunkt och den andra saknar en. Och din förklaring till varför glukos inte kan förångas (d.v.s. att den helt enkelt spricker sönder i mindre fragment vid högre temperaturer) stämmer bra.

Sedan vet jag inte hur utförligt svaret behöver vara. Vill du utveckla svaret kan du jämföra de svagare intermolekylära bindningarna i flytande bensen med de starkare bindningarna i den fasta glukosen och i den smälta glukosen. Bindningarna i smält glukos är så pass starka att molekylerna inte kan få tillräckligt hög energi för att dunsta - för innan dess sönderfaller molekylen av den stegrande temperaturen.

Tusen tack för hjälpen och förklaringen! Jo, det är instuderingsfrågor kan man säga, så visst är begrepp som intermolekylära bindningar osv aktuella! :) 

Är det därför föreningar med bensenringar kallas aromatiska? För att bensenringar har svag bindning till varandra och därför är lättflyktiga?

Nej, inte riktigt därför. Aromaticiteten kommer av att cykliska kolväten (som bensen), har delokaliserade pi-bindningar. Och dessa delokaliserade bindningar gör ringstrukturen plan (oftast) och stabilare. Men för kokpunkten är det i princip ingen skillnad mellan den aromatiska bensen och den mättade motsvarigheten cyklohexan, bägge kokar vid ca 80-81°C. Lättflyktigheten är kopplad till att ämnena har svaga bindningar mellan varandra, precis som de flesta kolväten. 

Andra lite större/mer komplicerade aromatiska föreningar har ofta ytterligare funktionella grupper, som gör att ämnet kan binda starkare. Och t.o.m. lösa sig i vatten, som för biomolekyler som t.ex. tyrosin och sailcylsyra.