Finns det någon tummregel för att alltid veta vad som är subjekt?

Vad är "Unity framtid". Det är ju inte ens ett ord?

Ett subjekt består oftast inte av bara ett ord utan en hel fras.

Om vi tar meningen "Vår framtid ser ljus ut". Så är (nominal)frasen "Vår framtid" subjekt.

Huvudordet i en nominalfras är alltid ett nomen("substantiv") alltså "framtid".

För att få fram ett subjekt så börjar man ställa frågan för predikatet.

Vad händer? ser

Sedan använder man predikatet för att fråga om subjektet. Vem/Vad + predikat? Alltså Vem/Vad ser?

Vår framtid

"Unity" i "vår Unity framtid ser ljus ut" refererar till spelbolaget "Unity"(medger att det var ett dåligt exempel att ha med det, det är som att säga:

"Vår fotbolls framtid ser ljus ut"

Där jag antar att du då menar att "vår fotbolls" är bestämning till "framtid", vilket gör framtid till huvudordet?

Så då är "vår" bara ett attribut, samma med "fotboll"?

Har bara svårt att se vilket substantiv som är huvudordet i ett subjekt ibland.

En annan fråga, finns det något speciellt ord man använder när ett pronomen är huvudord, har aldrig hört något om en "pronomenfras"

Allt som inte är huvudord i frasen utgör ju bestämningar/attribut till huvudordet.

En bra regel är att ett huvudord kan du aldrig plocka bort från frasen, utan då blir frasen oläslig.

ex. Vår fotbolls lysande framtid.

"Vår lysande framtid" går bra att säga

"Vår fotbolls framtid" går bra att säga

"Fotbolls lysande framtid" går bra att säga

Däremot går inte ordet framtid att plocka bort

"Vår fotbolls lysande", går inte grammatiskt att säga.

Även när ett pronomen är huvudord så heter det "Nominalfras". "Nominalfrasens" namn kommer av att det har ett "nomen" som huvudord. Begreppet nomen innefattar inte bara substantiv utan även substantiviska pronomen(ex. personliga pronomen) eller ett egennamn.

Ok, tack så mycket för hjälpen! Jag börjar nu förstå det mycket bättre.

Så det gäller att hitta det subjekt som man inte kan vara utan och verkar vara den som är den som gör något.

Jag har också en annan liten fråga. Jag såg på din profil att du är språk och grammatik kunnig.

Jag över Svensk Grammatik för att jag skulle vilja bli bättre på att språkligt uttrycka mig. Sedan ska jag gå över till Engelsk grammatik(Jag började med modersmålets grammatik för att jag tänkte att det skulle göra det lättare att lära sig Engelsk grammatik. Så att jag med lite grammatik kunskaper kunde jämföra dem(Engelska och Svenska) med varandra)

Jag ska sen försöka lära mig Japanska. Det är faktiskt 50% varför jag över grammatik, för jag tänkte att om man visste varför man pratar som man gör. Skulle det vara enklare att lära sig det. Men jag upptäckte att lära sig Japanska grammatik var svårt för att dem snackade om Engelsk Grammatik och Svensk Grammatik som jag inte visste något om.

Därför lär jag mig grammatik nu för att bli bättre på Svenska, Engelska och lära mig Japanska.

Så till min fråga, hur mycket grammatik behöver man kunna enligt dig?

Räcker det med kunskaper om ordklasser, satsdelar och lite om olika ljud i språk(stress timed, syllable timed, Mora based språk)

Eller ska man också kunna om morfem, rotmorfem, etc...

Det beror helt på vad du ska ha språket till och också hur man lär sig språk.

En del lär sig språk bäst genom att höra, lyssna, läsa och sedan se mönster och göra likadant. Man måste inte kunna exempelvis grammatiska begrepp och regler för att lära sig ett språk.

För en del inklusive mig själv så hjälper grammatik och syntax till att lära sig ett språk. Särskilt om man redan kan grammatiken i vissa språk. Exempelvis är tyska och franska som jag behärskar språk som personböjer verb. När jag väl kan hur det fungerar och förstår principen bakom det, så underlättar det om jag försöker studera spanska eller italienska, då det i princip endast är nya verbändelser som ska läras in. Likadant är tyska ett språk som använder sig av kasus och kasuskongruens. Att förstå hur den grammatiken fungerar och vad ett kasus är, gör det enklare om jag ska lära mig finska eller ungerska, som är väldigt kasusbaserade språk.

Att förstå hur morfem fungerar och bygger upp ett språk kan vara enormt viktigt grammatikkunskap för att förstå språk, särskilt närbesläktade språk. Att förstå att re- är ett prfix som betyder "åter", kan hjälpa till att förstå vad orden "reinkarnation", "reproducera", "remittera" etc. betyder.

Japanska är ett språk vars grammatik inte alls liknar grammatiken i de europeiska språken. Det är dessutom ett helt annat typ av alfabet.
Däremot om man har en god kunskap om grammatisk terminologi så kan man läsa japanska grammatikböcker och förstå hur språket fungerar.

Exempelvis kan man läsa att Japanska är ett SOV-språk (Subjekt-Objekt-Verb), alltså att subjektet hamnar först i meningen och predikatet sist. Genom att känna till vad som är subjekt, objekt och predikat kan man då bilda meningar med rätt ordföljd.

Här är exempelvis Wikipedias artikel om japansk Grammatik. https://sv.wikipedia.org/wiki/Japansk_grammatik

Där använder de en hel del grammatiska begrepp.

Jag är nog en person som behöver grammatik för att jag ska lära mig ett språk bättre. Jag har precis "vaknat upp" nu 19 år gammal efter aldrig brytt mig så mycket om Skolan. Så jag kunde först inte något om grammatik, jag visste inte ens vad ett verb, substantiv, eller adjektiv var. Så jag pratade och förstod bara Engelska och Svenska automatiskt. Jag använda mig bara av den information jag fått av det jag konsumerat. 

Som exempel jag visste inte när man skulle använda "are" och "is" i Engelska, jag kunde bara för det mesta höra vad som var rätt. Men nu vet jag att det beror på vilket numerus och personligt pronomen.

Påtal om Tyska, min grammatik bok visar skillnaden mellan grammatiska saker på Svenska och Tyska, Engelska, Franska och Spanska. Så när jag lär mig ett koncept som substantivets kasus, genus, obestämd/bestämd etc... säger den lite kort information om hur dem gör det i andra språk. 

Dem visar det du sa om personböjningar och det mycket läskiga "4 kasus" Tyska har, varför 4 olika kasus för ägande? Läskigt.

Det du sa att Japanska är ett " SOV-språk (Subjekt-Objekt-Verb)" det visste jag. Dem har 3 alfabet(Hiragana, Katakana och Kanji) dem är ett mora based språk, använder partiklar istället för våra subjuktioner, konjuktioner, prepositioner etc...

medans Svenska är ett SVO, men det känns lite "bullshit" 

Jag lärde mig nyss att Svenska har så många fall då man inte följer SVO. Man följer det bara när en huvudsats(påstående) eller en bisats, MEN SKITER I DET NÄR:

• Bisats inleder en mening
• Fråga
• En annan satsdel än subjekt inleder. Som adverbial och objekt.

Pratade med någon som sa att dem Nordiska språken + Tyska var V2 språk, vilket gör så att våra meningar bli så.

Hoppas inte Japanska har så många.

Du tack så mycket för den där Wikipedia artikeln, visste inte att den fanns. Den innehåller mycket information om deras användning av den grundläggande orklasserna, deras partiklar och hur en Svensk borde lära sig Japanska.

Tack!

Vad gäller din ursprungliga fråga: på svenska är det inte alltid möjligt att avgöra vad som är subjekt rent syntaktiskt, utan man behöver förstå vad meningen betyder också:

"Jag städar köket. Vem städar vinden?" "Vinden städar Pelle".

Här går det inte ens utan att också veta sammanhanget och kanske inte ens då:

"Vem kramade Kalle?"