Fel med inavel, biologiskt
Varför är inavel fel rent biologiskt, om vi tänker om det genetiska arvet? Är det det att eventuella genetiska svagheter i släkten stannar kvar även hos avkommorna, eller vad är det egentligen? (Minns att man tog exemplet habsburgska käken i klassen, skulle uppskatta liknande exempel här)
Ja, om det finns recessiva gener för en sjukdom i släkten så är risken stor att två som får barn ger barnet den genen, så att sjukdomen uppträder hos barnet.
Kolla upp blödarsjuka hos någon kungasläkt, det kanske var habsburgarna.
Och fortsätter inaveln över flera generationer, så är chansen lägre att en frisk version av anlaget för den recessiva sjukdomen kommer in. Omvänt att risken att det sjukdomgivande anlaget hela tiden finns kvar, och kanske ökar hos barnen, barnbarnen och så vidare.
Det enda sättet att undvika/minska inavel inom en population är att skaffa barn med någon som har olika gener. I en genomsnittlig population (t.ex. Sveriges befolkning) finns det en ganska låg förekomst av sjukdomsalstrande anlag. Men inom mindre populationer, som i ditt exempel med Habsburgarna, förstärktes vissa anlagsvarianter (bl.a. de som gav upphov till fenotypen - hakan) och andra minskade.
Precis samma princip ligger bakom starka fenotyper och förekomsten av vissa ärftliga sjukdomar populationer generellt. Hundar är ett exempel på detta, där en medveten och hård avel under många generation har resulterat i starka fenotyper som t.ex. St. Bernhard och pudel. I Habsburgarnas fall var dock antalet individer mindre, och effekten av inaveln (bl.a. infertilitet och slutet på dynastin) mer uppmärksammad, jämfört med t.ex. ökad andel sjuka hundar.
