Feedback på kort story!

Tjena!

Jag har i uppgift att skriva en historia med utgångspunkt i en rymdvarelse som precis funnit vår planet, och varelsens hantering av det. Texten skulle skrivas på femton minuter, alltså vara en riktig kortis, och det jag undrar är ifall ni har någon feedback på texten. Vad hade jag kunnat göra bättre, enligt er? All feedback uppskattas, grammatisk som textstrukturell!

"

Är de passiva eller aggressiva? Hur långt har de kommit i sin teknologiska utveckling? Utgör de ett framtida hot?

Jag går igenom protokollet för vad som är lämpligt vid upptäckten av nya liv på nya planeter, och i turordning bockar jag av, rad efter rad, för att hitta nästa steg i processen.

Det är viktigt att saker och ting blir rätt. En livsform med dem rätta kvaliteterna är en gudagåva för den intergalaktiska handelssfären. En livsform med fel kvaliteter kan stava domedagen för oss alla. Min roll är att uppskatta risken, och att handla därefter.

Femton minuter senare. Dåliga nyheter.

Krigföring. Miljöförstörelse. Hat, hot och mobbning. Inte ännu en av dessa…

Jag letar febrilt efter anledningar att inte trycka på knappen. Ge mig något. Vad som helst!

Genom att använda ’Ljusbändaren’ får jag tillgång till dåtiden. Samma sak. Krig och religioner. Soldater och profeter. Korrumperade politiker och vilseledda invånare. Var är ljuspunkten?

Min hand glider mot knappen. Det är inte mitt jobb att bedöma vad som ger mig rätten att agera Gud. Mitt jobb är att följa protokollet, och protokollet leder min hand.

En massmördare. Handen närmar sig. En förrädisk så kallad ”vän”. Handen närmar sig. Ett barn som gråter ensam i en lägenhet.

Handen är på knappen.

Just som jag ska trycka…händer något. Vad är det där? En kvinna kommer fram till flickan, lyfter upp henne och tröstar. Vad är det i flickans ansikte? Ett förtröstat leende. Vad är det i kvinnans? Ett påklistrat.

Empati.

Höga berg och djupa dalar. Vattenfall och solstränder. En artrikedom sällan skådad, och varelser som faktiskt bryr sig om varandra. Hur såg jag detta först nu?

Egentligen förändrar det ingenting. Jag känner protokollets tyngd över min hand. Varför kämpar jag emot? Det här är mitt jobb, så varför?

Fredliga protester, omsorg och kamratskap.

De är inte perfekta, men de är vackra.

Jag ser hur planeten försvinner längre och längre bort. Jag behöver inte förstå varför jag agerar som jag gör, för jag känner att det är rätt.

Nu har jag vänt på skutan. Med gasen i botten tittar jag inte tillbaka.

Nu är det er tur.

Lycka till.

"