Feedback på en novell
Om du bara visste vad jag känner, varje dag och natt brukar jag alltid tänka på vad jag har gjort för fel för att förtjäna det här. Det finns inte glädje eller hat i dig, du är bara tom. Tom som rymden mella galaxerna. Jag reser mig ur sängen och går mot badrummet för att skölja bort all misstänksamhet och sorg som jag har inom mig. När jag går mot badrummet så känner jag mig väldigt tung, inte av fett utan av ….. Jag tar av mig kläderna och stirrar på spegeln, spegeln där min spegelbild finns. Jag kollar på mitt långa bruna hår som går ända ner till min smala midja, min blåögda ögon som likna ett rådjursögon och min bleka lena hud. Jag vet inte varför min make inte visar kärlek och uppmärksamhet till mig. Ful är jag väl ändå inte eller? Jag går snabbt in i duschen på grund av att jag hatar att kolla på mig själv, det påminner mig varenda gång om vem jag är och hur mycket sorg det finns i mitt liv. När jag hade duschat färdigt hoppades jag att jag inte skulle känna den här hemska känsla igen men det gick inte, det hjälpte inte alls utan det förvärrades bara. Han är så sällan hemma att det känns som om jag bara bor här, han jobbar som en politiker och är antingen på möten eller är han på en resa och på nätterna kommer han sällan hem eftersom han somnar på sitt kontor. Varje natt som jag går och lägger mig tror jag hela tiden att han ska komma in genom dörren men jag har tappat hoppet, hoppet som jag hade för en månad sen har jag tappat helt. Jag vill tro igen men det går inte, han är knappt hemma en gång per månad. Jag kommer ihåg dagen som vi gifte oss , vi var på en kyrka och jag gick mot honom och då var det bara några minuter kvar innan vi skulle gifta sig. Hans pappa stod vid honom och jag såg hur lycklig han var. Han blåögda ögon fylldes med tårar och han försökte att dölja men det gick inte så bra, hans bruna hår var bakåtkammad och han hade på sig en vit kostym. Thomas hade på sig en svart kostym som vi tillsammans hade bestämt, hans bruna hår var också bakom kammat och hans stora bruna ögon visade en glädje som värmde mig och gjorde så att jag kände mig så trygg. Jag gick och ställde mig mitt emot honom och prästen började
Inför Gud och i denna församling närvaro frågar jag dig, Thomas husseini, vill du ta Alexandra mohammedi till din hustru och älska henne i nöd och lust? frågade prästen och Thomas svarade ja men nu när jag tänker tillbaka tänker jag att han ljög, han älskar inte mig.
Det gick ungefär 1 månad efter att vi gifte oss och därefter började helvetet och ensamheten. Nu har det gått 5 år sedan som vi gifte oss och för varje år som går blir det bara värre och värre, från början var han hemma två gånger per vecka men sen minskades hans besök och när han var här visade han inte heller någon glädje eller uppmärksamhet till mig. Plötsligt ringde dörrklockan som väckte mig ur min tankar, jag blev förvånad eftersom jag väntade inte på någon men jag reste mig från smink bordets stolen och gick mot dörren. Jag öppnade dörren och blev så förvånad över det som jag såg, de muskulösa kroppen, doften av hans fantastiska parfym, den skarpa käkbenen och den bruna stora ögonen. Det var thomas som stod vid dörren, egentligen så skulle jag vilja slänga dörren rakt på hans ansikte och gå och lägga mig men jag kan inte göra det. Om jag gör det nu kommer jag förlora honom för alltid och det vill jag verkligen inte eftersom han är den enda personen som jag behöver och har alltid behövt. Mitt hjärta vill bara att han ska krama mig och säga ett fint ord till mig men däremot så tänker min hjärna på misstänksamheten, sorgen och ilskan som jag har mot han men den här gången vann mitt hjärta över mitt medvetande. Jag bjöd in honom och då gick jag och han in till vardagsrummet och satte oss på soffan.
Jag är inte klar med den här novellen men skulle vilja få en feedback och vilja veta om det finns något som jag kan ändra.
