Farmakologi- noradrenalin upptag av presynaptiska neuronet
hej. vad är det rätta svaret?
Var kommer frågan ifrån?
En gammal tenta
Okej, blev lite nyfiken bara.
Utifrån informationen i frågan vet du att:
1) upptaget sker företrädesvis i det presynaptiska neuronet
2) koncentrationen av noradrenalin är låg
Har du någon idé om vilket det rätta svaret är?
kanske att den presynaptiska återupptagspumpen är hastighetsbestämmande?
Pimpi skrev:kanske att den presynaptiska återupptagspumpen är hastighetsbestämmande?
Är koncentrationen av noradrenalin (väldigt) hög, kan i princip alla pumpar mättas med noradrenalin. Då skulle pumparna i endera neuron kunna vara hastighetsbegränsande.
Men, om "halten" (d.v.s. koncentrationen) av noradrenalin är låg, som i frågan, konkurrerar pumparna ganska snabbt med varandra om att binda noradrenalinet. Och då blir hastigheten av mindre betydelse. Det blir då liknande vid enzymkinetik, när substratkoncentrationen är låg.
jaha ok, är det rätta svaret "den postsynaptiska återupptagspumpen blir refraktär tidigare" isåfall?
Pimpi skrev:jaha ok, är det rätta svaret "den postsynaptiska återupptagspumpen blir refraktär tidigare" isåfall?
Nej, för refraktär innebär att pumpen blir okänslig. Vilket kan ske för t.ex. en muskelcell, precis efter den stimulerats, men ännu inte hunnit återställas. Den är med andra ord inte redo för att ta emot en ny signal.
Transportproteinet i uppgiften, som sköter återupptaget av noradrenalin, verkar energimässigt likt ett enzym. Finns det ämne att transportera görs detta, proteinet är med andra ord redo hela tiden och så länge noradrenalin finns i utanför cellen transporteras detta in i cellen. Proteinet kan inte bli okänsligt.
Det rätta svaret är att den presynaptiska återupptagspumpen har en högre affinitet för noradrenalin. Den högre affiniteten gör att denna variant av återupptagspumpen, mättas snabbare, och kan därmed transportera mer noradrenalin per tidsenhet. Till skillnad från den postsynaptiska återupptagspumpen, som vid lägre koncentrationer av noradrenalin inte mättas (färre transportörer binder neurotransmittorn => mindre upptag per tidsenhet).
Att just den presynaptiska pumpen har högre affinitet, passar även väl in i cellernas biologi. De presynaptiska cellerna är cellerna, som hela tiden behöver ha en hög koncentration av noradrenalin, så att de är redo att frisätta massvis av neurotransmittorn till synapsklyftan hela tiden. Det gör systemet mer effektivt att frisättaren tar upp det mesta av neurotransmittorn, istället för att den försvinner in i det postsynaptiska neuronet.
Sedan finns det även en upptagskapacitet postsynaptiskt, och hos andra som inte skickar nervsignaler. Men den biologiska rollen för dessa transportörer är lite annorlunda. Dessa celler hjälper till att snabbt få ner mycket höga koncentrationer av neurotransmittorn, men mättas inte vid låga koncentrationer. Återupptagskapaciteten hos den presynaptiska cellens transportörer, har så klart sina begränsningar (det finns ett begränsat antal transportörer). Aktiveras det presynaptiska neuronet upprepade gånger under en kort tid, kan inte massvis med neurotransmittor finnas kvar i synapsklyftan, då blir ju det postsynaptiska neuronets receptorer mättade hela tiden. Så vid mycket högre koncentrationer av neurotransmittorn, kan upptaget genom transportörerna med lägre affinitet bli betydande. Men när koncentrationen blir låg, kommer transportörerna med lägre affinitet tappa fart, och de med högre affinitet (i presynaptiska neuronet) fortfarande transportera med hög fart.
tack så mycket!
För all del, kul att det hjälpte!
