En textutdrag ur ”Mina drömmars stad”
Hej, undrade om någon kunde hjälpa mig förstå denna text:
Den väntade på honom, staden som să länge funnits i hans drömmar. Kvällssolen slickade tak och torn glänsande blanka, slängde glitter i vattenflikarna som smög in mellan gyttret av hus. Grå berg reste kala klippor över trädgårdarnas och tobaksfältens frodiga grönska. Stad serverad på silverbricka, framsträckt som gåva. Som om palatsen med gröna koppartak, kyrkorna med svarta spiror, hamnarnas fartyg och bergens träkäkar - som om allt var leksaker. Redo att gripas av ivriga händer, lockande nära, lättillgängligt. Grå rökpelare steg från mälarsträndernas industrier, vittnande om möligheterna. Staden väntade. På den femtonärige pojken som ännu inte sett något av dess härlighet - och på alla andra som sökte sig till den. Den fanns i deras drömmar och bjöd alla möjligheter. Men en ung pojke varken kunde eller ville se att de flesta var mörka, att glädjens och livets möjligheter var mycket färre än sorgens och dödens. Pojken drömde. Staden väntade.
Kan någon förklara de delar som jag har markerat med fetstil?
Hur tänker du själv kring respektive rad? :)
Smutstvätt skrev:Hur tänker du själv kring respektive rad? :)
Sorry men jag fattar inte nåt
Smutstvätt skrev:Hur tänker du själv kring respektive rad? :)
Jag tycker att det är skrivet väldigt bildligt, så det är svårt att svara på den frågan själv. Det sista som jag har markerat med fetstil är också något som jag inte riktigt förstod.
Smutstvätt skrev:Hur tänker du själv kring respektive rad? :)
Såhär skulle jag ha summerat det,
Henning kom vandrande till Stockholm. Kvällssolen lyste. Staden låg framför honom, full av möjligheter. Henning var ung och såg inte det mörka och sorgliga.
Träkåkar ska det vara förresten, inte träkäkar.
Det sista tror jag betyder att arbetsvillkor ofta var väldigt dåliga, och det fanns mycket sjukdom, svält och fattigdom. Det bildliga är kanske mest en författarstil. Det där med solen betyder kanske "solen skiner"?
Dani163 skrev:Smutstvätt skrev:Hur tänker du själv kring respektive rad? :)
Såhär skulle jag ha summerat det,
Henning kom vandrande till Stockholm. Kvällssolen lyste. Staden låg framför honom, full av möjligheter. Henning var ung och såg inte det mörka och sorgliga.
Utmärkt sammanfattning! Texten vill förmedla att Henning ser en önskedröm, och inte en verklighet.
Det sista tror jag betyder att arbetsvillkor ofta var väldigt dåliga, och det fanns mycket sjukdom, svält och fattigdom.
Mycket riktigt, berättaren säger att Henning inte kan eller vill se att staden inte alls är det glittrande paradis han drömt om, utan till stor del en mörk och dyster håla.
Det bildliga är kanske mest en författarstil. Det där med solen betyder kanske "solen skiner"?
Till viss del är det säkert en berättarstil, men det bildliga används också för att förstärka kontrasten mellan Hennings drömmar om staden, och stadens verklighet.
Det finns även en viss känsla av ondska i stadens lockelse, en ton av att staden endast överlever genom att den fortsätter att lura nya personer om dess möjligheter, men det är oklart om denna negativa känsla kommer från staden i sig, eller om det är berättarens känslor som speglas i dess beskrivning av staden.
Korta förklaringar av de rader du markerat:
Kvällssolen slickade tak och torn glänsande blanka, slängde glitter i vattenflikarna som smög in mellan gyttret av hus.
Kvällssolen glänser i de släta, blanka tak och torn som finns i staden, och ljuset speglas i de små vattendrag som snirklat sig in bland röran av hus.
Grå berg reste kala klippor
De gråa bergens väggar är släta och livlösa.
Stad serverad på silverbricka, framsträckt som gåva.
En stad som är mycket välkomnande, som ges helt utan ansträngning eller krav på motprestation (se: serveras på silverfat).
bergens träkäkar
En kåk är ett slitet hus, ofta ruckel. "Bergens träkåkar" betyder i princip "de fallfärdiga trähus som står på bergen".
Redo att gripas av ivriga händer, lockande nära, lättillgängligt.
Denna rad refererar till de föregående raderna, där staden presenteras på silverbricka, som om allt i staden vore leksaker; leksaker som närsomhelst kan plockas upp av händer som vill leka med dem (detta kan nog också tolkas som att staden är lockande, att den som drömmer om staden närsomhelst kan ta del av stadens glittrande möjligheter).
vittnande om möjligheterna
Berättade om de möjligheter som finns i staden
Men en ung pojke varken kunde eller ville se att de flesta var mörka, att glädjens och livets möjligheter var mycket färre än sorgens och dödens
En ung pojke (i detta fall Henning) kan inte se, och vill inte se, att hans drömmars stad inte är den stad som nu ligger framför pojken.
Smutstvätt skrev:Dani163 skrev:Smutstvätt skrev:Hur tänker du själv kring respektive rad? :)
Såhär skulle jag ha summerat det,
Henning kom vandrande till Stockholm. Kvällssolen lyste. Staden låg framför honom, full av möjligheter. Henning var ung och såg inte det mörka och sorgliga.
Utmärkt sammanfattning! Texten vill förmedla att Henning ser en önskedröm, och inte en verklighet.
Det sista tror jag betyder att arbetsvillkor ofta var väldigt dåliga, och det fanns mycket sjukdom, svält och fattigdom.
Mycket riktigt, berättaren säger att Henning inte kan eller vill se att staden inte alls är det glittrande paradis han drömt om, utan till stor del en mörk och dyster håla.
Det bildliga är kanske mest en författarstil. Det där med solen betyder kanske "solen skiner"?
Till viss del är det säkert en berättarstil, men det bildliga används också för att förstärka kontrasten mellan Hennings drömmar om staden, och stadens verklighet.
Det finns även en viss känsla av ondska i stadens lockelse, en ton av att staden endast överlever genom att den fortsätter att lura nya personer om dess möjligheter, men det är oklart om denna negativa känsla kommer från staden i sig, eller om det är berättarens känslor som speglas i dess beskrivning av staden.
Korta förklaringar av de rader du markerat:
Kvällssolen slickade tak och torn glänsande blanka, slängde glitter i vattenflikarna som smög in mellan gyttret av hus.
Kvällssolen glänser i de släta, blanka tak och torn som finns i staden, och ljuset speglas i de små vattendrag som snirklat sig in bland röran av hus.
Grå berg reste kala klippor
De gråa bergens väggar är släta och livlösa.
Stad serverad på silverbricka, framsträckt som gåva.
En stad som är mycket välkomnande, som ges helt utan ansträngning eller krav på motprestation (se: serveras på silverfat).
bergens träkäkar
En kåk är ett slitet hus, ofta ruckel. "Bergens träkåkar" betyder i princip "de fallfärdiga trähus som står på bergen".
Redo att gripas av ivriga händer, lockande nära, lättillgängligt.
Denna rad refererar till de föregående raderna, där staden presenteras på silverbricka, som om allt i staden vore leksaker; leksaker som närsomhelst kan plockas upp av händer som vill leka med dem (detta kan nog också tolkas som att staden är lockande, att den som drömmer om staden närsomhelst kan ta del av stadens glittrande möjligheter).
vittnande om möjligheterna
Berättade om de möjligheter som finns i staden
Men en ung pojke varken kunde eller ville se att de flesta var mörka, att glädjens och livets möjligheter var mycket färre än sorgens och dödens
En ung pojke (i detta fall Henning) kan inte se, och vill inte se, att hans drömmars stad inte är den stad som nu ligger framför pojken.
Tackar för det utförliga svaret. Vad menas med att något ”snirklar sig in”?
Snirklig är något som har många svängar, exempelvis en landsväg. Att något snirklar sig in betyder att något kryper fram, och tar sig in i alla möjliga hörn och vrår. Typ:
