En personlig krönika

Stressen ger mig stress

Stress, stress och mera stress. Skola, kompisar, träning, betyg, pengar, mobiler och pressen att alltid se bra ut och klä sig efter dagens mode. Det är inte lätt att vara 15 år och leva i en tid där sociala medier bjuder in till världens alla hem och olika liv. Speciellt inte i en tid där man måste  tänka på att förbereda sig inför vuxenlivet och hantera den.

Jag hatar stress. Inte konstigt att dem flesta sjukdomar är kopplade till stress, stress som vi människor springer till men inte hinner ikapp , oavsett vad vi gör för att underlätta för oss så finns stressen där , tiden som springer iväg och vi försöker hinna med den. 

Fler och fler tonåringar runt om mig stressar.

Det spelar nästan ingen roll om hur gammal du är, stressen börjar redan i ung ålder och kommer alltid följa med dig under nästan hela din livs period! För så har det varit för mig, sen jag var liten så har jag stressat, stress till dagis, stress till fritids, skolan och hem igen med stressade föräldrar som ska hinna med allt innan man ska lägga sig. När jag skulle till fritids i 7 årsåldern stressade jag för vilka jag ska umgås under dagen, jag var rädd för att vara ensam. 

skulle åka någonstans så stressade jag men det värsta av allt var nog när jag skulle ha prov 

sen fyran så stressade jag tack vare all prov som jag hade och det ledde till och med till att jag tappade hår. Ju äldre jag blev desto mer stressade jag bara.

När jag stressar så vet jag inte vart jag ska ta vägen det känns som om att jag är fast i en stor svart labyrint och skriker efter hjälp. Men ingen hör mig. Jag får en orolig känsla i kroppen som jag inte kan bli av med eftersom att jag inte vet om hur man kan hantera den. 

Detta händer tack vare alla saker som jag stressar över. När jag stressar så finns det tusentals olika orsaker till min stress, och ett hjälpmedel till stress är att kunna vara mig själv fast det är väldigt svårt för mig då jag inte kan sluta tänka på allt det negativa som får mig att stressa. 

Det är något som händer med mig varje dag. Mina tankar går från hjärnan, ner till magen och senare till kroppen som gör så att jag får rysningar och gåshud på kroppen som leder till att jag får en stor klump i magen som gör ont. 

Nu finns det perioder då jag inte alls stressar och perioder då jag nästan kommer att svimma av stressa. Men jag är väl inte den enda som har det så, eller hur?

Den normalaste anledningen till stress hos barn tycker jag  nog är skolan och vänner som utsätter varan för grupptryck. För det har jag själv varit med om.

Att jämt ha den nyaste modellen av mobil, kläder, skor mm. De känns ibland som om att vi alla kompisar tävlar mot varann om vem som har den finaste och bästa av allt.

Kommer du ihåg nån dag som du bara har vilat och inte ens en gnutta tänkt på saker som du  senare stressat över? Nej, inte jag heller….. Jag tror att detta beror på att vår samhälle är uppbyggda av normer som gör så att vi alla känner tvungna  att följa, så att vi inte ser annorlunda ut och sticker ut. 

Normen om att vara snygg, klä sig på ett visst sätt och följa trenden, normen om bete sig på ett visst sätt och normen då vi förväntas leva våra liv enligt.

Samhället är uppbyggd av stress som har blivit människans vardag. Jag stressar dagligen så nu har stress blivit så naturligt för mig och min kropp. Inte konstigt att jag har IBS. 

Jag spenderar majoriteten av mina nätter på att ligga sömnlös i sängen på grund av all stress som uppstår under min vardagliga. Min kropp har nästan helt glömt bort om hur man sover, tack vare all tänkande: 

Har jag en chans för att få A på min no uppsats? Kunde jag ha gjort bättre av mig på engelskan den här terminen? Svarade jag rätt på fråga 4 i so provet? Analyserade jag frågorna på inlämningen tillräckligt bra? Är min klädstil tråkig? Borde jag gå ner i vikt och träna mer? Nej, du har mycke plugg du kan inte slösa din tid på träning, du kan istället spendera din tid på att plugga.

Klarar jag av Nationella? Borde jag skaffa jobb och tjäna pengar under helger? Men då kan jag inte umgås med vänner och jag kommer säkert missa allt de roliga som min familj kommer göra. 

Sånadära tankar får jag nästan varje kväll ibland får jag fler och ibland färre, tillslut blir jag så trött av att tänka på saker så att jag tillslut somnar. 

Jag är nog inte heller den enda som lider av stress på dethär viset eller?

Alla tänker säkert på nått. 

Jag tror absolut inte att man kan bli av med stress men man kan nog lära sig att hantera den med tiden. Men tyvärr så kommer det ta tid. 

Jag får höra att folk runt om mig har olika metoder för att kunna slappna av och hantera sin stress. Men för mig så känns det som om att allt är en myt och att det är omöjligt att bli av med stress så enkelt. Jag önskar att någon bara kunde höra mig i den stora svarta labyrinten som jag springer runt i och letar efter hjälp. 

Många som jag känner har olika metoder för att slappna av, på de viset så stressar dem inte dem brukar ofta låsa mobilen och typ läsa en bok eller vara med familjen. 

Men inte ens det funkar på mig jag kan bara inte sluta tänka. Men jag börjar nu lite, lite i taget lära mig att hantera stress.

Jag är iallafall glad för att jag inte är ensam för tydligen så har många tonåringar i samhället samma problem som mig och vissa kan till och med ha det värre.  

Tanken om att fortsätta ha stress i framtiden gör så att jag bara stressar mer.

Det är dags att säga nej till stress!