En/ett
Förra veckan hade jag en muntlig argumentation och i den nämnde jag att det inte fanns någon regel i svenska för när man ska använda en eller ett. Jag nådde dock inte upp hela vägen till ett A eftersom min lärare ansåg att det jag sade om en/ett var felaktigt. Hittar inget på nätet som tyder på att det hon säger stämmer utan att det enbart finns några riktlinjer/minnesregler men som inte alltid gäller. Tänkte därför kontrollera med er, är det jag som är ute och cyklar eller är det min lärare?
Exempelvis alla latinska lånord med ändelsen -um har genuset neutrum. Det är ett exempel på en regel.
EDIT: råkade skriva suffix men jag menade ändelse. Korrigerat.
Absolut, det stämmer men finns det verkligen någon generell regel som alltid gäller?
Det är ju ett exempel på en regel som alltid gäller... för latinska ord. Men det stämmer att det inte finns någon övergripande regel som gäller för alla ord i språket. Det finns bara regler för särskilda ordkategorier.
Jag menar därför att det jag har sagt om att det inte finns en generell regel för när en eller ett ska användas inte är fel. Därför förstår jag inte varför mitt betyg dras ner på grund av det.
Jag vet ju inte exakt vad som sades, men det finns ju en skillnad på att säga att det saknas regler överhuvudtaget och att det inte finns generella regler som går att tillämpa på vilket ord som helst. Även om det var du sistnämnda du påståd kanske din lärare missförstod dig.
Jag skulle rekommendera att du diskuterar detta med honom eller henne.
Jag gjorde det tidigare idag över mail. Hon skriver i sitt mail att jag har sagt att det inte finns en språkregel som kan diktera om man ska använda en eller ett, vilket jag har sagt. När jag sedan frågade om hon kunde hänvisa till regel nämnde hon att neutrum/utrum är grundregeln och refererade till detta: Vacklande genus på julbordet | Institutet för språk och folkminnen (isof.se) men när jag tittade runt på hemsidan hittade jag detta: "Det finns inget entydigt sätt att avgöra om ett ord har n-genus (som en svamp) eller t-genus (som ett hus). Men det finns en del minnesregler som kan hjälpa en på vägen. En del av dem har att göra med ordets betydelse, andra har att göra med ordets form. Det finns också många undantag." Enligt mig låter detta iallafall inte som att det finns någon generell regel. När jag sedan skrev det här till henne fick jag detta svar: "Om detta är viktigt för dig så tycker jag du bör gå vidare till rektorn i frågan. Jag har inget mer att tillägga." jag svarade att vi kunde släppa det och är därför här och försöker utreda frågan:)
Utifrån vad du har berättat här låter det väldigt märkligt. Att din lärarinna hänvisar dig till rektorn i en sakfråga som berör hennes ämne låter skumt.
Artikeln handlar ju om ord med vacklande genus, inte om regler för att bestämma ords genus. Jag förstår inte vad den har med saken att göra. Du kanske ska gå till rektorn då? Risken är ju att du blir "ovän" med din lärarinna, men om hon är inkompetent måste någon uppmärksamma det för rektorn.
Hade ett liknande resonemang, tror själv att hon inte har läst det hon refererar till men vet dock inte om rektorn är lösningen eftersom svenska är ett mycket subjektivt ämne och som du nämner är risken att bli "ovän" med läraren, vilket kanske inte är det smartaste draget. Tack iallafall för hjälpen med utredningen av mina funderingar.
