Emojis
Jag ska göra en Krönika om problemen med emojis.
Jag behöver 3 infalls vinklar
Jag har redan kommit på två:
emojis skapar massor av missförstånd
emojis har blivit ett krav hos vissa konversationen, något som är jättejobbigt. (t.ex hjärtan till sin pojk/flickvän)
Men vad finns mer??
Kanske att det är svårt att välja? Det finns över tretusen olika emojis att välja på, och nyansskillnaderna kan vara små. Vad är exempelvis skillnaden mellan dessa två:
Ett tips bara. Ordet "emoji" heter i plural "emojier" och inte "emojis". Kan tänka mig att du ska använda det ordet en hel del i krönikan, så det kanske är bra att veta.
Jag har hellre fel än säger "emojier".
Smutstvätt skrev:Jag har hellre fel än säger "emojier".
Det här är kanske inte rätt tråd att ta en debatt men att böja plural med "-s" går inte i svenskan, för det är då helt omöjligt att skapa bestämd form av substantiven. Det här handlar inte om att ha rätt eller fel, utan det handlar om att språket måste kunna fungera och för att vi inte ska behöva skapa ett helt nytt system för att skapa bestämd form- av ord. Då tycker jag det är lättare att alla anglifierade människor får anpassa sig. Jag kan köpa anglifieringar av språket men det går inte när de urholkar grundläggande ordbildning i språket.
Det är svårare att böja, sant, men en motfråga: Hur ofta behöver vi tala om emojis i bestämd form? Kan inte ordet emoji, som dessutom från början inte ens kommer från engelskan, vara ett ord fredat från en jobbig försvenskning? Vi kan väl bara säga emojis och emojisarna? Alternativt att vi hittar på ett ordentligt svenskt ord istället, typ humörikon (lite långt dock, så vi kanske får förkorta det till hukon eller kikon, från känsloikon)?
Då tycker jag det är lättare att alla anglifierade människor får anpassa sig.
Jag anar en liten doft av kritik här. 😉
