Elektronkonfiguration för selenidjonen
Hej,
På fråga d är svaret [Ar], alt. 1s22s22p63s23p6. Det är den konfigurationen man får om man parar alla elektroner 3p-orbitalerna. Dock undrar jag om 1s22s22p53s23p3 också vore ett rimligt alternativ. I det har jag sett till att p-orbitalerna har halvfulla skal. Det är ju, liksom heltömda och helfyllda orbitaler, också gynnsamt, varför t.ex järn har två oxidationstal.
Blåvalen skrev:Hej,
På fråga d är svaret [Ar], alt. 1s22s22p63s23p6. Det är den konfigurationen man får om man parar alla elektroner 3p-orbitalerna. Dock undrar jag om 1s22s22p53s23p3 också vore ett rimligt alternativ. I det har jag sett till att p-orbitalerna har halvfulla skal. Det är ju, liksom heltömda och helfyllda orbitaler, också gynnsamt, varför t.ex järn har två oxidationstal.
Du skriver selenidjon i rubriken, men silicidjon i frågan, vilket menar du?
Om det handlar om kisel, så är kisel rakt under kol i periodiska systemet. De har alltså i stort sett likadan elektronfördelning.
Det är d-elektroner som är halvfyllda om man har 5 elektroner i dem. Det finns bara 3 p-orbitaler.
Förslaget från facit har totalt 18 elektroner, ditt förslag har bara 14 elektroner, d v s oladdat kisel, inte en negativ jon.
Ja, kisel menade jag. P-orbitalerna rymmer ju 6 elektroner totalt och jag trodde att det var gynnsamt om man hade 1 i vardera (dvs. tre totalt). Jag har råkat skriva fel i mitt förslag; det ska stå 2p6 (inte fem). Laddningen blir då Si-1.
Silicidjonen har laddningen -4. Jämför det med karbidjonen som också har laddningen -4.
Smaragdalena skrev:Silicidjonen har laddningen -4. Jämför det med karbidjonen som också har laddningen -4.
Okej, det låter rimligt. Hur vet man då när ett grundämne kan ha flera oxidationstal?
Första steget är att lära sig att den negativa jon som har det lägsta oxidationstalet - största negativa laddningen - har ett namn som slutar med -id. (Dessutom finns det cyanidjoner och möjligen någon mer.)
Smaragdalena skrev:Första steget är att lära sig att den negativa jon som har det lägsta oxidationstalet - största negativa laddningen - har ett namn som slutar med -id. (Dessutom finns det cyanidjoner och möjligen någon mer.)
Du menar alltså att inte alla negativa joner slutar på id?
Nej, vi har till exempel sulfatjoner, vätesulfatjoner, sulfitjoner, vätesulfitjoner, hypoklorit, klorit, klorat, perklorat, nitrit, nitrat ...
Smaragdalena skrev:Nej, vi har till exempel sulfatjoner, vätesulfatjoner, sulfitjoner, vätesulfitjoner, hypoklorit, klorit, klorat, perklorat, nitrit, nitrat ...
Just det, men du skrev också något om d-orbitaler. Är det ofta de grundämnena som brukar ha halvfulla skal?
Övergångsmetallerna har ofta halvfulla d-orbitaler. De grundämnen som inte är övergångsmetaller brukar inte ha halvfulla d-orbitaler.
Smaragdalena skrev:Övergångsmetallerna har ofta halvfulla d-orbitaler. De grundämnen som inte är övergångsmetaller brukar inte ha halvfulla d-orbitaler.
Ok, men är det i huvudsak d-elementen som trivs med halvfulla orbitaler? Man kan alltså inte föra samma resonemang om halvfulla p orbitaler (3 elektroner)?
(Tillägg: jag antar att man primärt ska se till att de grundämnena får ädelgasstruktur, men ''undantagen'' som för t.ex järn gör det svårt att veta vad som gäller för vilka ämnen.
Övergångsmettaller är krångliga. Grundämnen i huvudgrupper är inte (lika) krångliga. Järn är en övergångsmetall.
Smaragdalena skrev:Övergångsmettaller är krångliga. Grundämnen i huvudgrupper är inte (lika) krångliga. Järn är en övergångsmetall.
Okej, tack för hjälpen!
