Diskussion
Hej kära användare på PA,
Kan vi tillsammans diskutera om något intressant?,
I och med att jag och de flesta är klara med alla studier.
En intressant fråga om något som onekligen dyker upp varje vår: varför uppstår det så mycket gropar i asfalten (så kallade potthål) när våren kommer?
Det finns ett svar på denna fråga, med det är en spännande process att försöka komma fram till svaret själv. :)
Dyker de upp varje år och bara i våren?
Tillägg: 27 jun 2024 21:49
Men i alla fall, pga vatten?
Extra:
Eller så kanske förlitar det sig på vädret, eller snarare på temperaturvariationer.
De dyker upp lite här och var, ganska ofta, men de är extra vanliga när vintern börjar dra sig undan.
Det beror på vatten, mycket riktigt. Vad är det med vattnet som får hålen att uppstå? :)
Jag har ingen anning, men jag sökte fick fram detta,
Visst brukar Sverige ta hand om sånt o fixar direkt sådana problem?
Absolut!
Vet du varför det heter potthål? För att politikerna skiter i dem.
Skämt åsido, där jag bor kan man rapportera sådant direkt till kommunen, och då brukar de laga potthål som är stora nog att utgöra en trafikfara riktigt snabbt.
Jag har hört att det är många sådant anmälningar om just potthål i vägarna,
är det sant?
Det stämmer nog – potthål är ett vanligt förekommande problem i många länder, men särskilt i länder med kalla vintrar. :)
Fick mig att tänka på denna
Finns också skämtet
In England, they drive on the left of the road.
In Indiana, we drive in what’s left of the road.
Det roligaste är att jag hört det skämtet med många olika städer och länder. Alla har problem med potthål.
I Jordanien t.ex så finns det sååå många såna hål i vägarna.
De fixar vissa, men pga att de är för många så kan man inte säga att har fixat nått än.
Ganska intressant och skrämmande hur fort tiden går, och hur det medför att man inte riktigt hinner förhålla sig till sin egen ålder. Eller, egentligen, man tänker inte på det överhuvudtaget. Sen upptäcker man att man inte längre har någonting gemensamt med nuvarande generation man klassificerar som "unga", och att det som var inne när man själv var ung är helt främmande för dem.
..Så inser man att man hunnit bli ganska gammal fast man inte hann med att märka det riktigt, livet har bara tuggat på. Kanske bara är jag.
Tänker att man gärna vill slippa känna känslan av att allt bara blåst förbi när det är dags. Kändes som att det var evigheter tills man blev 30 exempelvis när man var 18. Men.. inte riktigt.
Ja faktiskt du har ett poäng,
snart 18 år, känns att jag har levt 13.
Tiden går fort, ja, men man vet aldrig vad som kan hända under livet gång, eller lättare sagt framtiden.
Dessa dagar och timmar som gick uhh kändes som en timme.
Hoppas alla har fina dagar i sitt liv oavsätt sitvationer!
Tillägg: 4 jul 2024 20:38
Sorry märkte nyss stavfel,
*situationer!
Dina vita blodkroppar är de små vita partiklarna du ser sväva i luften när du blickar upp mot himlen. Coolt?
Tillägg: 5 jul 2024 19:22
Glömde skriva först,
"Viste du att"
Tänker att allting vi observerar är en tolkning utifrån oss själva på alla sätt egentligen, och när vi ser genom våra ögon så, ja, ser vi en del av oss själva där också i och med att ljuset går in en bit i ögat innan våran hjärna registrerar det. Så vi har väl massa blodkroppar som flyter runt längs fram på ögat..
Vet inte om jag gillar det så mycket faktiskt. Gör det ännu mer påtagligt att man bara är en biologisk maskin som är förslavad i sig själv liksom >.<
Dkcre skrev:Vet inte om jag gillar det så mycket faktiskt. Gör det ännu mer påtagligt att man bara är en biologisk maskin som är förslavad i sig själv liksom >.<
Ja, det är en obehaglig tanke. Samtidigt är ju kroppen omöjlig att skilja från psyket (trots alla sekel av försök), så man är väl mer av ett medvetande integrerat i en biologisk maskin?
Ett annat perspektiv på samma sak är att tänka att man är ett spöke som styr ett skelett med köttrustning gjord av stjärnstoff. Det är ungefär samma tanke, men känns lite mer 😎 än 🥴. :)
Jo...medvetandet behövs väl som operativsystem för att driva runt maskineriet och ta bästa tänkbara beslut för att man ska överleva, fortplanta sig och allt vad det kan vara. Sen tar det sig uttryck på lite speciella sätt idag som inte gör det lika uppenbart. Det och sen brukar man kanske inte ha det perspektivet när det kommer till en själv och sin omgivning egentligen, utan dras mer med i det hela (förhoppningsvis!) istället för att vara rent objektiv, eller så objektiv man kan vara då. Jag brukar deppa ihop lite emellanåt av att se mig som en samling atomer som satt ihop sig på sånt vis att det blev just jag, vad nu det är för någonting :3
Men jag är hellre ett spöke känner jag nog :D