dipol

Du måste titta på "ämnena" som ingår i molekylen. T.ex vatten innehåller syre och väte. Syre är mycket elektronegativt vilket innebär att den har större förmåga att attrahera elektroner vilket i sin tur leder till att syreatomen får en liten negativ laddning. (Sannolikheten för att många elektroner som delas mellan väten och syret befinner sig vid syret är större). Det betyder att syret är delta negativt och väteatomerna är delta positiva och där med är vattenmolekylen en dipol. 

Dock måste man ta hänsyn till strukturformeln t.ex metan CH4 är inte en dipol trots att kväve är mycket med elektronegativt än väte (som snarare är elektropositivt). Det beror på att i metan är inte väteatomerna samlade vilket gör att det inte kan bildas ett delta positivt centra. 

Först kollar du vilka atomer som finns, och deras elektronegativitet. O, N och halogenerna är har hög elektronegativitet vilket betyder att de drar elektroner hårt mot sig. Kolla sedan vilka symmetrier molekylen har och dragandet tar ut varandra åt nåt håll.

ohnej skrev:

...

Dock måste man ta hänsyn till strukturformeln t.ex metan CH4 är inte en dipol trots att kväve är mycket med elektronegativt än väte (som snarare är elektropositivt). Det beror på att i metan är inte väteatomerna samlade vilket gör att det inte kan bildas ett delta positivt centra. 

Nej, det finns ingen kväveatom i metan, däremot en kolatom (det var nog det du menade). Om man har en kväveatom som binder till väteatomer, så kan det antingen handla om ammoniak, NH₃, som är en polär molekyl eftersom det finns ett fritt elektronpar åt det fjärde hållet som gör att molekylen blir osymmetrisk, eller ammoniumjon NH₄⁺.

Ett annat påpekande ohnej: i sammanhanget är det lite fult att kalla atomerna för ämnen, det är bättre att kalla dem grundämnen eller atomer. Ett bra och utförligt svar annars!