Diffraktion
man har ett gitter, tex atomer i en kristall, och skickar röntgenstrålar mot gittret så två olika inkommande strålar studsar mot två olika atomer.
Mina frågor (kopplade till nedersta bilden ovan):
1) hur menar man med att de är i konstruktiv interferens när de möts? Jag vet vad konstruktiv interferens är men "möts"? De är ju separerade av ett avstånd??
2) varför visar bilderna att "studsen" är så perfekt symmetrisk? Jag menar, varför går strålen just så och inte att inkommande går aningen mer uppåt/bakåt/... när den reflekterats?
2) de utgående vågorna sprids åt alla håll. De har i figuren ritat ut en riktning på utgående vågor där man kan få konstruktiv interferens, om braggvillkoret är uppfyllt för den infallsvinkeln, våglängden och avståndet mellan planen.
1) om du låter den övre strålen böja av lite nedåt och den undre lite uppåt så kommer de att mötas. Vägskillnaden påverkas bara lite och interferensen blir (väldigt) nära maximalt konstruktiv.
1) så man räknar med att de möts - någonstans långt borta - då även om det här ser ut som de åker parallellt med ett avstånd?
2) men om stålar kan åka åt alla håll och detta är ett fall när två böjs just såhär - "liksom" hur kan man använda diffraktionsmönster till NÅGOT? Känns som allt man ser nara borde vara en slump av strålar hit å dit - speciellt då ju knappast gitteret eller strålarna är i fotboll och repstorlek som man kan följa... nja förstår inte detta
Vågor färdas inte i helt välbestämda riktningar, utan det finns alltid en viss vinkelspridning. Den kan dock vara väldigt liten så att det verkar som att strålen går helt rakt.
Resultatet av vågornas interferens när de sprids från ett stort antal plan med en periodisk separation blir att det bildas strålar i de riktningar där interferensen är konstruktiv och i princip "ingenting" i övriga riktningar.
