Den demokratiska utvecklingen under 1900-talet

Det är nog båda delarna. Egentligen började demokratiseringen långt tidigare än så. I Sverige kan man säga att vi hade en tidig form av demokrati redan under 1700-talet, den s.k. frihetstiden, då Sverige i princip fungerade som en republik. Det var ett slags demokrati för inflytelserika och förmögna män. Inte vad vi skulle kalla demokrati idag, men ändå mer demokratiskt än kungligt envälde.

Demokratiseringen tog fart på riktigt under slutet av 1700-talet med de amerikanska och franska revolutionerna som med tiden blev demokratiska förebilder för resten av världen. I 1800-talets industrisamhälle uppstod kommunism och socialism. Anhängarna menade att demokratiseringen bara hade nått halvvägs. Borgerskapet hade frigjort sig från kungamakten, men det som återstod var att frigöra arbetarklassen från borgerskapet och kapitalägarna.

Det var dessa idéer som ledde fram till både revolutioner (t.ex. ryska revolutionen) och framväxten av mer reformvänliga ideologier, t.ex. socialdemokratin. I början av 1900-talet samarbetade liberaler och socialdemokrater för att demokratisera Sverige med bl.a. allmän rösträtt.

Dessa saker är på sätt och vis kopplade till första världskriget, för det var till stor del länderna som inte accepterade demokratins framväxt som gick under i första världskriget. Ryska kejsardömet, Tyska kejsardömet och Österrike-Ungern gick alla under. Omoderna konstruktioner som hade passerat sin tid. Man kan jämföra detta med Storbritannien som hade en stark parlamentarism och där t.ex. drottning Victoria accepterade demokratins framväxt på ett helt annat sätt än monarker i andra europeiska länder. Frankrike och USA var republiker. Det var alltså de tre mest demokratiska stormakterna som segrade i första världskriget. Dels ett tecken i tiden, dels spelade det såklart roll även för demokratiseringen av de förlorande stormakterna.