Demokratins utveckling i Frankrike
Hejsan, jag håller på att skriva om motgångar i Frankrikes demokratiska utveckling på 1800-talet och början på 1900-talet och har kommit fram till exempelvis Karl Xs lag om begränsad yttrandefrihet och har även jämfört den med sverige. Är inne lite på första världskriget om det försvårade utvecklingen för demokratin... Har självklart googlat runt och har landat i att demokratin eventuellt har lagts åt sidan och inte "blev så viktig" när det rådde ett världskrig. Har ni någon input som jag kan fördjupa mig i?
Det som är speciellt med Frankrike är ju att de har utropat republiker flera gånger som sedan har störtats. Den första republiken kom till vid revolutionen i slutet av 1700-talet, men den kollapsade när Napoleon utropade sig själv till kejsare. Sedan dog monarkin sotdöden varefter den andra republiken utropades. Den höll inte heller eftersom Napoleon III gjorde en statskupp och utropade sig till kejsare. Efter hans fall utropades den tredje republiken. Den överlevde till andra världskriget då Frankrike ockuperades av Tyskland som installerade en marionettregering i landet. Efter kriget utropades den fjärde och sedan den femte republiken som finns kvar än idag.
Jämför det t.ex. med Sverige. Vi har inte haft några nya statskupper sedan Gustav IV Adolf avsattes, inga revolutioner och vi har aldrig ockuperats (om man tänker på dagens Sverige, dvs exklusive Finland). Sverige har gradvis blivit mer demokratiskt på ett helt annat sätt än i Frankrike.
"Sedan dog monarkin sotdöden" - menar du monarkin under Första kejsardömet, Bourbonska restaurationen eller Julimonarkin?
Allihopa. Det jag menar är att själva tanken att en kung ska styra landet började bli omodern och från 1800-talet fram till världskrigen vittrade många monarkier sönder helt och hållet och ersattes av republiker. Det växte gradvis fram en mer utbildad och mer välställd befolkning som kunde kräva sin rätt på ett annat sätt än under tidigare århundraden. De mest framträdande ledarna under 1800-talet är ju inte kungar utan personer som har tagit sig till ledande ställning på egna meriter - Napoleon, Bismarck, Garibaldi m.fl.
