Civilingenjörsutbildningen i Teknisk fysik eller inte?
Tjena!
Jag planerar på att söka till Civilingenjörsutbildningen i Teknisk fysik. Jag har senaste 1-2 åren börjat tycka att fysik och matematik är mycket fascinerande och är mycket engagerad till att lära mig mer.
Under gymnasietiden hade jag inte så värst stort intresse av dessa ämnen och pluggade därmed knappt (hade inte heller planer på att plugga vidare), hursomhelst så läste jag en bok i mitten av trean som var som en väldigt enkel och intressant introduktion till fysik och det fick min bild av fysik att ändras helt. Jag blev helt plötsligt jätte-engagerad och ville bara lära mig så mycket som möjligt, under denna tid läste jag kursen Fysik 2 och hade redan haft två prov i kursen som jag klarade mig med E (på gränsen). Jag började plugga mer och mer och jag lyckades gå från att få E på proven till att få A på kvarstående prov. Jag säger inte detta på något sätt för att skryta utan mer för att förklara att jag inte är "naturligt smart" som många brukar säga, behöver alltså lägga ned rätt så mycket tid för att uppnå bra resultat.
Min fråga är då, är det möjligt för någon som mig att kunna klara av Teknisk Fysik om man lägger ned tiden som behövs (för det är jag villig att göra). Har läst runt på forum och många skriver att teknisk fysik är mycket utmanande (vilket är förståeligt), måste man vara "naturligt smart" för att klara av programmet?
Pluggar just nu på basår och klarar av matten och fysiken på en bra nivå, det som jag mestadels brister i är den sista uppgiften på tentor samt slarvfel / att jag inte är uppmärksam.
Om ni har varit i samma sits/känner någon som har varit det eller har någon slags erfarenhet inom detta kan ni jättegärna dela med er! Uppskattar alla svar :D
Teknisk fysik är en bra utbildning om du är intresserad av matematik och fysik.
Det är en utmanande utbildning, men det ska ändå inte gå till överdrift. Oftast tycker jag att när man hör att teknisk fysik är "jättesvårt" så är det från de som inte går eller har gått teknisk fysik.
Du kommer antagligen att behöva lägga mycket tid på dina studier. Det är ett helt annat upplägg än på gymnasiet (vanligen c:a 2-3 parallella kurser), men om du har gått basår så kanske skillnaden är mindre(?).
Vad tänkte du gå ifall du inte går teknisk fysik?
Det är en bra utbildning, och även om det är utmanande är det såklart ingen omöjlighet, det är ju jättemånga som går klart programmet varje år. Du har ju själv insett att om man bara kämpar på så går det, vilket är en väldigt viktig insikt! Så om du är intresserad, kör på och jobba hårt så kommer det gå kanon!
Dr. G skrev:Teknisk fysik är en bra utbildning om du är intresserad av matematik och fysik.
Det är en utmanande utbildning, men det ska ändå inte gå till överdrift. Oftast tycker jag att när man hör att teknisk fysik är "jättesvårt" så är det från de som inte går eller har gått teknisk fysik.
Du kommer antagligen att behöva lägga mycket tid på dina studier. Det är ett helt annat upplägg än på gymnasiet (vanligen c:a 2-3 parallella kurser), men om du har gått basår så kanske skillnaden är mindre(?).
Vad tänkte du gå ifall du inte går teknisk fysik?
Det finns inget annat program som verkligen lockar mig på samma sätt som teknisk fysik gör. Teknisk fysik verkar i helhet som ett väldigt brett program, vilket är det jag är ute efter då jag inte är 100 på vad jag vill göra efter min utbildning. På min lista annars finns bl.a farkostteknik och bioteknik.
tjohej2005 skrev:Det finns inget annat program som verkligen lockar mig på samma sätt som teknisk fysik gör.
Då ska du söka teknisk fysik!
Inriktning är något som till slut måste väljas och det kan många gånger kännas som att man då väljer bort en massa (vilket man gör), eller så har man hittat någon inriktning som verkar extra intressant.
Hondel skrev:Det är en bra utbildning, och även om det är utmanande är det såklart ingen omöjlighet, det är ju jättemånga som går klart programmet varje år. Du har ju själv insett att om man bara kämpar på så går det, vilket är en väldigt viktig insikt! Så om du är intresserad, kör på och jobba hårt så kommer det gå kanon!
Väldigt motiverande! Jag känner själv också att sålänge man kämpar så kan man klara av det och har alltid gjort det. Men man börjar tvivla lite när man hör folk och lärare som man känner berätta om hur det är folk som hoppar av även fast de pluggar väldigt mycket.
Jag är inte rädd för att jag själv inte ska plugga utan mer att det kommer komma till en punkt i utbildningen där jag slutar förstå koncept och på så sätt hamna bakom, som i sin tur gör att jag inte förstår andra koncept och så blir det en kedjereaktion där det bara byggs på mer och mer.
Hur hög brukar takten vara i jämfört med exempelvis basår eller gymnasiet?
Har man gått basår så ligger man bra till eftersom man är van vid att det går snabbt.
Skillnade är dock att ämnerna du läser är betydligt svårare. Nu läser jag inte Teknisk fysik specifikt så Dr. G kan nog ge dig mycket bättre information än jag kan men personligen så tyckte jag det för för mycket hype om hur svårt ingenjörskap är. Har du viljan och lägger ner tiden så är det ingenting märkvärdigt. Jag tyckte början var jobbigast, sen blev allt en vana. Du kommer vänja dig så oroa dig inte om att något är svårt. Kör på det du tycker låter intressant så löser sig resten.
Dracaena skrev:Har man gått basår så ligger man bra till eftersom man är van vid att det går snabbt.
Skillnade är dock att ämnerna du läser är betydligt svårare. Nu läser jag inte Teknisk fysik specifikt så Dr. G kan nog ge dig mycket bättre information än jag kan men personligen så tyckte jag det för för mycket hype om hur svårt ingenjörskap är. Har du viljan och lägger ner tiden så är det ingenting märkvärdigt. Jag tyckte början var jobbigast, sen blev allt en vana. Du kommer vänja dig så oroa dig inte om att något är svårt. Kör på det du tycker låter intressant så löser sig resten.
Yes!
Skönt att det inte verkar vara så extremt som andra säger att det är, får mig att få lite hopp haha. Jag kör på teknisk fysik då som mitt förstahandsval!
tjohej2005 skrev:Tjena!
Jag planerar på att söka till Civilingenjörsutbildningen i Teknisk fysik. Jag har senaste 1-2 åren börjat tycka att fysik och matematik är mycket fascinerande och är mycket engagerad till att lära mig mer.
Under gymnasietiden hade jag inte så värst stort intresse av dessa ämnen och pluggade därmed knappt (hade inte heller planer på att plugga vidare), hursomhelst så läste jag en bok i mitten av trean som var som en väldigt enkel och intressant introduktion till fysik och det fick min bild av fysik att ändras helt. Jag blev helt plötsligt jätte-engagerad och ville bara lära mig så mycket som möjligt, under denna tid läste jag kursen Fysik 2 och hade redan haft två prov i kursen som jag klarade mig med E (på gränsen). Jag började plugga mer och mer och jag lyckades gå från att få E på proven till att få A på kvarstående prov. Jag säger inte detta på något sätt för att skryta utan mer för att förklara att jag inte är "naturligt smart" som många brukar säga, behöver alltså lägga ned rätt så mycket tid för att uppnå bra resultat.
Min fråga är då, är det möjligt för någon som mig att kunna klara av Teknisk Fysik om man lägger ned tiden som behövs (för det är jag villig att göra). Har läst runt på forum och många skriver att teknisk fysik är mycket utmanande (vilket är förståeligt), måste man vara "naturligt smart" för att klara av programmet?
Pluggar just nu på basår och klarar av matten och fysiken på en bra nivå, det som jag mestadels brister i är den sista uppgiften på tentor samt slarvfel / att jag inte är uppmärksam.
Om ni har varit i samma sits/känner någon som har varit det eller har någon slags erfarenhet inom detta kan ni jättegärna dela med er! Uppskattar alla svar :D
Har du tips på hur man ska klara av basårets fysik kurser? :) nu vet jag ej vilka strategier du använder dig av. Men hade varit intressant att utbyta ideer och erfarenheter.
Mahiya99 skrev:tjohej2005 skrev:Tjena!
Jag planerar på att söka till Civilingenjörsutbildningen i Teknisk fysik. Jag har senaste 1-2 åren börjat tycka att fysik och matematik är mycket fascinerande och är mycket engagerad till att lära mig mer.
Under gymnasietiden hade jag inte så värst stort intresse av dessa ämnen och pluggade därmed knappt (hade inte heller planer på att plugga vidare), hursomhelst så läste jag en bok i mitten av trean som var som en väldigt enkel och intressant introduktion till fysik och det fick min bild av fysik att ändras helt. Jag blev helt plötsligt jätte-engagerad och ville bara lära mig så mycket som möjligt, under denna tid läste jag kursen Fysik 2 och hade redan haft två prov i kursen som jag klarade mig med E (på gränsen). Jag började plugga mer och mer och jag lyckades gå från att få E på proven till att få A på kvarstående prov. Jag säger inte detta på något sätt för att skryta utan mer för att förklara att jag inte är "naturligt smart" som många brukar säga, behöver alltså lägga ned rätt så mycket tid för att uppnå bra resultat.
Min fråga är då, är det möjligt för någon som mig att kunna klara av Teknisk Fysik om man lägger ned tiden som behövs (för det är jag villig att göra). Har läst runt på forum och många skriver att teknisk fysik är mycket utmanande (vilket är förståeligt), måste man vara "naturligt smart" för att klara av programmet?
Pluggar just nu på basår och klarar av matten och fysiken på en bra nivå, det som jag mestadels brister i är den sista uppgiften på tentor samt slarvfel / att jag inte är uppmärksam.
Om ni har varit i samma sits/känner någon som har varit det eller har någon slags erfarenhet inom detta kan ni jättegärna dela med er! Uppskattar alla svar :D
Har du tips på hur man ska klara av basårets fysik kurser? :) nu vet jag ej vilka strategier du använder dig av. Men hade varit intressant att utbyta ideer och erfarenheter.
Jag försöker alltid att vara så bra förberedd som möjligt inför föreläsningen, dvs att jag går igenom kapitlet som kommer presenteras innan. Sedan så lyssnar jag och antecknar inte jättemycket under föreläsningen (detta är såklart individuellt). Personligen känner jag att jag hänger med bättre om jag fokuserar på föreläsaren istället för mina anteckningar, (skriver ned det viktigaste och det som jag inte känner igen från när jag läst igenom kapitlet innan föreläsningen). Och sen efter föreläsningen så går jag igenom tillräckligt med uppgifter så att konceptet sitter och frågar kompisar/lärare om det är något jag fastnar på (undviker helst att läsa förklaringen i facit då det känns som att jag får en falsk upplevelse av att jag fattar). Sen gör jag detta i princip med alla kapitel och föreläsningar.
Inför tentan börjar jag plugga 2 veckor innan, så jag ser till att ligga före i planeringen och gör massa tentor och går tillbaka till områden som jag märker att jag inte klarar uppgifter på.
Hoppas det hjälper!
tjohej2005 skrev:Mahiya99 skrev:tjohej2005 skrev:Tjena!
Jag planerar på att söka till Civilingenjörsutbildningen i Teknisk fysik. Jag har senaste 1-2 åren börjat tycka att fysik och matematik är mycket fascinerande och är mycket engagerad till att lära mig mer.
Under gymnasietiden hade jag inte så värst stort intresse av dessa ämnen och pluggade därmed knappt (hade inte heller planer på att plugga vidare), hursomhelst så läste jag en bok i mitten av trean som var som en väldigt enkel och intressant introduktion till fysik och det fick min bild av fysik att ändras helt. Jag blev helt plötsligt jätte-engagerad och ville bara lära mig så mycket som möjligt, under denna tid läste jag kursen Fysik 2 och hade redan haft två prov i kursen som jag klarade mig med E (på gränsen). Jag började plugga mer och mer och jag lyckades gå från att få E på proven till att få A på kvarstående prov. Jag säger inte detta på något sätt för att skryta utan mer för att förklara att jag inte är "naturligt smart" som många brukar säga, behöver alltså lägga ned rätt så mycket tid för att uppnå bra resultat.
Min fråga är då, är det möjligt för någon som mig att kunna klara av Teknisk Fysik om man lägger ned tiden som behövs (för det är jag villig att göra). Har läst runt på forum och många skriver att teknisk fysik är mycket utmanande (vilket är förståeligt), måste man vara "naturligt smart" för att klara av programmet?
Pluggar just nu på basår och klarar av matten och fysiken på en bra nivå, det som jag mestadels brister i är den sista uppgiften på tentor samt slarvfel / att jag inte är uppmärksam.
Om ni har varit i samma sits/känner någon som har varit det eller har någon slags erfarenhet inom detta kan ni jättegärna dela med er! Uppskattar alla svar :D
Har du tips på hur man ska klara av basårets fysik kurser? :) nu vet jag ej vilka strategier du använder dig av. Men hade varit intressant att utbyta ideer och erfarenheter.
Jag försöker alltid att vara så bra förberedd som möjligt inför föreläsningen, dvs att jag går igenom kapitlet som kommer presenteras innan. Sedan så lyssnar jag och antecknar inte jättemycket under föreläsningen (detta är såklart individuellt). Personligen känner jag att jag hänger med bättre om jag fokuserar på föreläsaren istället för mina anteckningar, (skriver ned det viktigaste och det som jag inte känner igen från när jag läst igenom kapitlet innan föreläsningen). Och sen efter föreläsningen så går jag igenom tillräckligt med uppgifter så att konceptet sitter och frågar kompisar/lärare om det är något jag fastnar på (undviker helst att läsa förklaringen i facit då det känns som att jag får en falsk upplevelse av att jag fattar). Sen gör jag detta i princip med alla kapitel och föreläsningar.
Inför tentan börjar jag plugga 2 veckor innan, så jag ser till att ligga före i planeringen och gör massa tentor och går tillbaka till områden som jag märker att jag inte klarar uppgifter på.
Hoppas det hjälper!
Tack så mycket! När du går tillbaka till områden som du upplever att du ej förstår riktigt. Gör du uppgifterna från boken och sen testar att lösa tentorna på dessa områden igen? Jag har inga kompisar på basåret exempelvis, men jag upplever att lärarna nås via mejl och har väldigt lite tid på lektionerna för att hjälpa med uppgift man fastnat på. De hänvisar till mejl, räknestugor eller liknande.
Precis, brukar först och främst gå tillbaka till teorin och kollade om det är något jag missat där för det händer ibland, sen om det inte är det så kommer jag fram till att jag bara inte gjort tillräckligt med uppgifter (eller inte förstått tillräckligt med uppgifter) så gör en massa uppgifter tills jag känner att det börjar bli för enkelt (för då har det satt sig).
tjohej2005 skrev:Precis, brukar först och främst gå tillbaka till teorin och kollade om det är något jag missat där för det händer ibland, sen om det inte är det så kommer jag fram till att jag bara inte gjort tillräckligt med uppgifter (eller inte förstått tillräckligt med uppgifter) så gör en massa uppgifter tills jag känner att det börjar bli för enkelt (för då har det satt sig).
Okej då förstår jag!
Hej! Jag upplever samma problem är orolig att det kommer att bli för utmanande, hur har det gått för dig?
