Chicken fight bland syror
Som det lyder i rubriken, så finns det alltså även bland svaga syror (låg protolysgrad) syror som är riktgit svaga mellan svaga, hyfsat svaga å så vidare. Men skulle någon (snälla) ge någon (helst några) exempel på hur det ser ut lite mer konret, för i boken nämner de det väldigt översikligt och a enligt mig abstrakt utan att ge någon exempel alls.
Men det står så här: Varje raktion har sitt unika jämviktsläge. Det gör att svaga syror är olika starka. Ju större andelen oxoniumjoner [H3O+] i relation till andelen oprotolyserade syramolekyler [O2] vid jämviktsläge, desto starkare syran. (jag kan tänka efter och tror att jag är med så länge) men sen.
Om jämvikstläget är helt försjutet mot oxoniumjoner är det en stark syra. En svag syra kan alltså vara starkare än andra syror men ändå inte en ''stark'' syra. (och jag tror att medans jag skrev frågan och tänkte efter så förstår jag vad de menar, men a som sagt nån exempel skulle inte skada här.
Super tack <3
Citronsyra och ättikssyra är båda svaga syror. Vanlig vinäger innehåller ättikssyra och där är ca 0,4% av ättikssyramolekylerna dissocierade. 99,6% av molekylerna ger alltså inte ifrån sig någon H+
Men ättikssyra är ändå starkare än citronsyra. Om du gör två lösningar med lika mycket ättikssyra som citronsyra, så har du ungefär 6 gånger så mycket H3O+ i ättikssyralösningen som i citronsyralösningen!
Hjälpte det?
I Ke2 lär man sig om pKa - på Ke1-nivå kan man säga att det är det pH-värde då exakt hälften av syran är syra och hälften har protolyserats till negativa joner. Du kan jämföra hur starka tå svaga syror är genom att jämföra deras pKa-värden. Ju högre värde på pKa, desto svagare syra.
Jag är med på båda era förklaringar och jag tittade lite på pKa och jag tror att jag hajar det med. Tack
Chicken fight kan man verkligen säga. Sök pKa.
...andelen oprotolyserade syramolekyler [O2]
Inte O2. De menar liksom originalsyramolekylen som inte är protolyserad
När man lyckades framställa syrgas (för några hundra år sedan) och skulle ge gasen ett namn, trodde man att alla syror innehöll detta ämne, så man gav gasen namnet oxygen, som betyder syra-bildare. Väte fick namnet hydrogen, som betyder vatten-bildare. Om man hade hittat på namnen idag, är det snarare väte som skulle heta oxygen och syre hydrogen, men ingen har kommit på den dumma idén att justera detta nu när vi vet mer om hur syror fungerar.
-1,74 är ett viktigt pKa-värde. Det är nämligen ett gränsvärde för vad som definitivt bör klassas som en svag syra. Alla syror med ett lägre pKa-värden är starka, medan alla syror med högre pKa i någon mån är svaga.
Föreställ dig att du har en liter (dvs 1000 gram) rent vatten. Det motsvarar ungefär 1000/18=55,555... mol/dm3 vatten (formlerna n=m/M, c=n/V och vatten har M=18 g/mol). Om du blandar en syra med vattnet skulle du aldrig kunna få en koncentration av oxoniumjoner som är högre än 55,555... mol/dm3. Det värdet motsvarar ju att alla vattenmolekyler har tagit upp vätejoner. Beräknar du pH-värdet vid den koncentrationen av oxoniumjoner får du att pH=-1,74. Det ”råkar” även vara pKa-värdet för oxoniumjonen. Om du tillsätter en syra med lägre pKa-värde kommer den att genomgå fullständig protolys och bilda oxoniumjoner.
