Centerpartiets förslag till förkortande av sommarlovet
Ett aktuellt skolpolitiskt förslag har kommit från Centerpartiet om att förlänga terminen och förkorta sommarlovet med två veckor.
Vad anser ni om förslaget? Vore intressant att höra från olika perspektiv(både lärare, elever, arbetsgivare, universitetsfolk och övriga).
Jag som lärare har nog ungefär samma invändningar som lärarförbunden har kommit med. Extra skoltid skulle, tror inte jag, göra negativt för de flesta utan skulle kunna leda till att det fanns mer tid att arbeta med det ganska digra innehåll som idag ska hinnas med i kurs- och läroplaner. Däremot innebär förslaget att resurser måste tillföras till skolan för att utöka terminen två veckor i form av lärare och övrig personal. De resurser som i så fall tillförs, skulle användas mycket effektivare och bättre om de istället gick till att minska klasstorlekarna, öka lärartätheten, fler speciallärare, fler elevresurser etc. Att satsa på kvaliteten på skolan.
Jag är tämligen säker på att om jag undervisat i klasstorlekar med 15 elever istället för 30 elever och med tillräcklig tid av speciallärare och elevresurser så hade jag kunnat klara att hinna med allt och ge eleverna samma kunskaper idag på två veckor kortare tid än vad som finns idag.
Kort sagt, ett missriktat förslag om ambitionen är att satsa på skolan som visar att man inte lyssnat på skolforskare och skolanställda.
Jag tycker också att det är ett bra förslag. Trenden är väl att man försöker trycka in mer stoff i skolan, både fler idrottstimmar, matte och det blev kalabalik när Skolverket ville slopa antiken från historiaundervisningen. Ska man hinna med allt detta behövs fler undervisningstimmar.
Det finns flera andra bra argument:
- När det inte finns tid i skolan riskerar eleverna att få fler läxor. Hur det går med läxorna är väldigt beroende på elevens föräldrar, där barn i akademiska hem kan få mer hjälp än andra. Det blir en klassfråga.
- Resultaten i skolan är på väg åt fel håll i många områden, t.ex. läsförståelse. Här behövs krafttag, inte minst om Sverige fortsatt ska vara en kunskapsnation och konkurrera med kompetens snarare än låga löner.
- Det kan bli en vinst för samhället på sikt, även om det kortsiktigt kräver mer resurser till skolan. Kan man vända skolresultaten och få fler godkända elever kommer det att betala tillbaka i form av sjunkande arbetslöshet och minskat utanförskap.
Teraeagle skrev:Jag tycker också att det är ett bra förslag. Trenden är väl att man försöker trycka in mer stoff i skolan, både fler idrottstimmar, matte och det blev kalabalik när Skolverket ville slopa antiken från historiaundervisningen. Ska man hinna med allt detta behövs fler undervisningstimmar.
Det finns flera andra bra argument:
- När det inte finns tid i skolan riskerar eleverna att få fler läxor. Hur det går med läxorna är väldigt beroende på elevens föräldrar, där barn i akademiska hem kan få mer hjälp än andra. Det blir en klassfråga.
- Resultaten i skolan är på väg åt fel håll i många områden, t.ex. läsförståelse. Här behövs krafttag, inte minst om Sverige fortsatt ska vara en kunskapsnation och konkurrera med kompetens snarare än låga löner.
- Det kan bli en vinst för samhället på sikt, även om det kortsiktigt kräver mer resurser till skolan. Kan man vända skolresultaten och få fler godkända elever kommer det att betala tillbaka i form av sjunkande arbetslöshet och minskat utanförskap.
Jag kan absolut instämma i dina argument. Förslaget är bra i en värld där denna kvantitetsökning fylls med en kvalitetsökning på all undervisning genom tillförande av resurser.
Jag tror kvalitetsfaktorn på utbildningen nämligen är långt viktigare än kvantitetsfaktorn.
Ett annat stort problem är att den garanterade undervisningstid som idag finns på pappret inte finns i praktiken. Mycket tid går bort av inställda lektioner, schemabrytande aktiviteter och dylikt som finns i en skolvardag.
En aspekt som jag inte varit inne på, som kanske kommer från elevperspektivet handlar om vila och återhämtningen samt arbetsbelastning men som diskuterats på andra håll.
Vad gäller detta har jag lite halvt relaterat till detta länge förespråkat ett tre terminers system med tre halvlånga ledigheter under året, istället för en lång sommarledighet, som jag tror hade haft många fördelar.
En lekmannaåsikt från någon vars nick bokstavligt talat handlar om smutstvätt:
Detta förslag är väl inte i sig fel, men det känns som en felsatsning att lägga lika mycket resurser på alla elever. Kostnaden för en elev var år 2021 mellan 110 kkr och 120 kkr, beroende på om eleven går i en kommunal skola eller en friskola (källa: Skolverket). Detta ger en kostnad på cirka 2900 till 3200 kr per elev och vecka (38 veckor per läsår). Två extra veckor skulle då motsvara cirka 6000 kr extra per elev.
Problemet jag ser med förslaget är att det ser alla elever som en enda massa – vissa elever skulle säkert vinna mycket på två extra skolveckor, medan det för andra elever inte lär göra någon större skillnad. Å ena sidan kan det verka orättvist att erbjuda elever i stort behov av stöd extra utbildningsveckor, men å andra sidan är dagens situation också rätt orättvis. Idag spelar föräldrarnas/vårdnadshavarnas utbildningsnivå mycket stor roll för elevernas resultat, alldeles för stor roll. Den elev som har en lågutbildad förälder som jobbar kväll/natt, och som saknar goda kunskaper i det svenska språket, förväntas kunna åstadkomma samma inlärning på 38 skolveckor, som den elev som har högutbildade föräldrar, svenska som ett mycket starkt förstaspråk, och bra stöd hemifrån. Visst finns det elever som klarar av det – sämre förutsättningar är ingen garanti för sämre resultat – men det är idag orättvist svårt.
Istället för att lägga på två veckor extra på alla elevers utbildning, kanske vi borde lägga sex veckor extra på den tredjedel elever som har minst bra förutsättningar att klara skolan? Idag finns möjlighet för en kommun att avsätta en viss budget som ges för utjämning av socioekonomiska skillnader, men det verkar vara ett system som skulle behöva utökas. Eller på något annat sätt lägga pengarna på de elever som har sämre förutsättningar. Kanske skulle skolpengen kunna knytas till hur resurskrävande eleven förutspås vara. Ganska få punkter, för att det inte ska kunna automatiseras så mycket så möjligt. Elevens skolpeng beror sedan till viss del på deras "poäng". Den elev som bedöms vara mindre resurskrävande får kanske en skolpeng som är 10% lägre än någon slags grundnivå, och den elev som bedöms vara mer resurskrävande får en skolpeng som är 10% högre. De exakta siffrorna kan jag inte uttala mig om såklart, men som exempel. Poängen skulle vara att skolpengen blir lite mer personanpassad. Då minskar även incitamenten för en skola att försöka attrahera resursstarka elever.
Kort sagt: Jag tror att det vore bättre att istället satsa mycket mer tid/resurser på vissa elevgrupper, än att satsa lite mer på alla. Eller så lägger man istället pengarna på att förbättra kvaliteten under de nuvarande skolveckorna.
Egentligen kanske det är viktigare med fler lärare/mindre klasser än längre läsår. Ett annat problem med skolan är ju att högpresterande elever också presterar sämre än förut. När lärare tvingas lägga mycket tid på eleverna som inte klarar målen går det även ut över andra elever, som kanske inte utmanas tillräckligt. För Sverige som land är det även viktigt att normal- och högpresterande elever får tillräckligt med utmaningar.
