c14 metoden
kanske dum fråga men hur har vi kol14 och arbetar med det om det är radioaktivt?
kol14metoden används ju för att ta reda på hur gammalt något är, men hur gör man det ifall det är radioaktivt? skadar det inte oss??
Finns inga dumma frågor!
Kol-14 isotopen ger ifrån sig betastrålning, som har en ganska låg energi, vilket gör att denna strålning inte har så stor skadeeffekt i våra celler (jämfört med t.ex. radon, vars alfapartikel ger en mycket högre skada när den bromsas in i lungan).
Vid arbete med kol-14 utsätts personen som hanterar provet (med kol-14 i) för väldigt lite betastrålning, och oftast används inte ens ett strålskydd. Strålningens energi är så pass låg att den (genomsnittliga) räckvidden är 22 cm i luft, eller 0,3 mm i vävnad. Huden är ca 2mm tjock som jämförelse, och med en eller två par handskar når i princip ingen strålning huden.
Vi har dessutom en del kol-14 i oss allihopa, och våra förfäder har även haft detta, så våra celler har anpassats för att ta hand om denna strålning.
Arbetar man med prover som innehåller betydligt mer kol-14, och då t.ex. framställts med bara kol-14 i (istället för den låga andelen kol-14 som finns i naturen), får man använda handskar och undvika att komma i kontakt med det preparatet.
mag1 skrev:Kol-14 isotopen ger ifrån sig betastrålning, som har en ganska låg energi, vilket gör att denna strålning inte har så stor skadeeffekt i våra celler (jämfört med t.ex. radon, vars alfapartikel ger en mycket högre skada när den bromsas in i lungan).
Vid arbete med kol-14 utsätts personen som hanterar provet (med kol-14 i) för väldigt lite betastrålning, och oftast används inte ens ett strålskydd. Strålningens energi är så pass låg att den (genomsnittliga) räckvidden är 22 cm i luft, eller 0,3 mm i vävnad. Huden är ca 2mm tjock som jämförelse, och med en eller två par handskar når i princip ingen strålning huden.
Vi har dessutom en del kol-14 i oss allihopa, och våra förfäder har även haft detta, så våra celler har anpassats för att ta hand om denna strålning.
Arbetar man med prover som innehåller betydligt mer kol-14, och då t.ex. framställts med bara kol-14 i (istället för den låga andelen kol-14 som finns i naturen), får man använda handskar och undvika att komma i kontakt med det preparatet.
Ahh okej tack. Men med hjälp av kol14 metoden jämför man väl andelen kol12 och kol14 och kan på så sätt avgöra hur gammalt något är?
Nej det är endast kol-14 som mäts. Andelen kol-12 spelar ingen roll.
När organismer växer, tas kol-14 upp och hamnar i delar av organismen. När sedan organismen dör tas så klart inte mer kol-14 (eller något annat) upp och samlas i organismen. Så från den punkten minskar andelen kol-14 hela tiden, p.g.a. sönderfallet, och det är detta samband som används.
mag1 skrev:Nej det är endast kol-14 som mäts. Andelen kol-12 spelar ingen roll.
När organismer växer, tas kol-14 upp och hamnar i delar av organismen. När sedan organismen dör tas så klart inte mer kol-14 (eller något annat) upp och samlas i organismen. Så från den punkten minskar andelen kol-14 hela tiden, p.g.a. sönderfallet, och det är detta samband som används.
tack!!
Bara nyfiken: när används koncentrerat C-14?
Laguna skrev:Bara nyfiken: när används koncentrerat C-14?
Kol är så pass vanligt i allt levande, att kol-14 kan användas för att följa livet, hur ämnen omsätts av levande celler/organismer m.m. För att se om t.ex. en cell/organell tar upp och använder en organisk molekyl (som fett, socker, glukos, läkemedel) kan ett kol-14 innehållande ämne ges, och sedan följer man upptaget genom att mäta hur mycket radioaktivitet som finns i t.ex. cellen efter ett tag.
För att ta reda på hur metabolismen av näringsämnena sker, användes kol-14. I t.ex. glykolysen och citronsyracyklen bryts glukos ner till koldioxid och vatten. Och genom att använda glukos med kol-14 isotoper på endast en position i glukos (kolatomen 1 och jämföra med kol-14 på kol2,3 os.v. med resterande kol som kol-12) kunde forskarna följa hur glukosmolekylen bröts ner, genom att analysera vilka av de bildade nedbrytningsprodukter som innehöll kol-14. Att allt kol i glukos bryts ner till koldioxid stämmer, men under de koldioxidbildande stegen under citronsyracykeln försvinner kolatomerna i en viss ordning. Och genom att utnyttja kol-14 kunna de särskilja i vilket skede under glukosmetabolismen som de olika kolatomerna klyvs bort och bildar koldioxid. Liknande med fettsyrametabolismen, och även uppbyggnaden av fetter, andra kolhydrater, proteiner, kort sagt allt som innehåller kol går att följa.
Och motsvarande under fotosyntesen, kan växterna ges koldioxid med kol-14 isotopen, som växten då tar upp och bildar sina organiska ämnen med, som socker, proteiner etcetera.
Numera används även isotoper av kol och olika grundämnen för liknande studier (t.ex. hur komplexa organiska molekyler bildas i levande celler) men isotoperna i de bildade ämnena kan följas med mass-spektrometri direkt (då massan varierar beroende på vilka isotoper ämnet innehåller), i stället för att följa radioaktiviteten.
