Brott

Du har gett ett exempel på första frågan, några fler? Andra frågan behöver du svara på också. 

Absolut, en av dessa är våld och olagliga handlingar i skolan, tex. mobbning som borde lagföras mycket hårdare och med detta kommer också påföljd för barn/ungdom. Närvaroplikt kan inte gå före olagliga handlingar.

- När skall mobbning bli olagligt?
- Hur långt skall det gå innan en elev tvångsflyttas?

Det finns Visselblåsarfunktioner på arbetsplatser, varför finns det inte i skolorna?

Något som är märkligt med mobbning är att handlingar som i vuxenvärlden skulle leda till rättsliga påföljder, anses som mobbning när det sker hos barn. 

Utfrysning och liknande handlingar är inte straffbara, men många offer för mobbning berättar att de fått sina ytterkläder förstörda (skadegörelse), blivit inlåsta på toaletter (olaga frihetsberövande), i vissa fall fått hot (olaga hot), blivit spottade på, slagna eller utsatta för andra kränkande eller smärtsamma handlingar (ofta ”på skoj”, men det är misshandel oavsett), utsatts för ryktesspridning (kan vara förtal), … 

Vi hade aldrig accepterat sådant beteende om det var vuxna som var målsägande. En del av anledningen kan vara att den anklagade förövaren inte är straffmyndig, men handlingarna bör polisanmälas ändå. I extremt allvarliga fall kan det då bli aktuellt med bevistalan. 

Även om bevistalan är ovanligt, är det inte en omöjlighet. Framförallt är det, åtminstone om man som offer eller vårdnadshavare inte får gehör från skolan, ett sätt att offentligt dokumentera vad som har skett. Ibland är det, tyvärr, det som krävs för att få skolan eller den anklagade förövarens föräldrar att reagera. Framförallt är det rätt väg att gå. Ska man som vårdnadshavare kräva att personen som ”mobbar” (läs: begår brott) ska tvingas byta skola, då är det bra att ha det i ryggen.

Ta all hjälp skolan erbjuder, det behövs också, men tanken om att skolan ska internutreda brott… varför? Risken finns att skolan vill skydda sig själva, och även om de gör sitt absolut bästa för att utreda vad som hänt… De är inga jurister. Vi har en polismyndighet som har utbildningen, erfarenheten och befogenheterna som krävs, varför skulle de inte utreda brottet? Det är särskilt relevant i en tid där allt fler brott sker på nätet. 

En brottslig handling är inte mindre olaglig bara för att förövaren inte är straffmyndig. 

Smutstvätt skrev:

En brottslig handling är inte mindre olaglig bara för att förövaren inte är straffmyndig. 

Men de får väl typ utredningar och ibland kan de omhändertas av socialtjänsten, har inte det sina konskvenser?

zainab999 skrev:

Smutstvätt skrev:

En brottslig handling är inte mindre olaglig bara för att förövaren inte är straffmyndig. 

Men de får väl typ utredningar och ibland kan de omhändertas av socialtjänsten, har inte det sina konskvenser?

Smutstvätt tror jag var lite inexakt här. Lagen säger väl just det att en brottslig handling är mindre olaglig om förövaren inte är straffmyndig. Det Smutstvätt vill säga, tror jag, är att själva brottet inte blir mildare för att straffet är mildare. Jag vet inte hur lagboken utformas, men målet är väl en tydlig koppling där grövre brott ger grövre straff. I verkligheten  kan den dock tyckas vara väldigt förvrängd. Exempelvis är det förhållandevis höga straff på ekobrott men låga på våldtäkter.

zainab999 skrev:

Smutstvätt skrev:

En brottslig handling är inte mindre olaglig bara för att förövaren inte är straffmyndig. 

Men de får väl typ utredningar och ibland kan de omhändertas av socialtjänsten, har inte det sina konskvenser?

Det går inte att väcka åtal mot en person under 15 års ålder, men det går att utreda om ett brott har begåtts, för att klargöra vad som skett, samt ge stöd åt insatser från Socialtjänsten. Det går även att väcka bevistalan, som är en slags rättegång men utan påföljd. Syftet är enbart att domstolen ska ta ställning till huruvida personen verkligen har begått brottet eller inte. Det är extremt ovanligt, då det endast ska användas undantagsvis, men har blivit vanligare i och med att gängbrottsligheten kryper allt längre ned i åldrarna. 

Min poäng var ungefär det du säger, att även om utredningen inte mynnar ut i något rättsligt straff för personen, kan det bli en rättsprocess som kan få konsekvenser i form av sociala insatser. Det är dessutom klart svårare att sopa fyra polisanmälningar om skadegörelse och misshandel under mattan, än det är att sopa undan några anklagelser som gjorts på ett möte mellan barnens vårdnadshavare och skolan. 

Genom att gå via den myndighet som ska utreda brott, istället för enbart via skolan, visar man både offer, förövare, skola och förövarens föräldrar att handlingar som ofta kallas "mobbning" faktiskt är riktiga brott – riktiga brott som aldrig någonsin skulle kallas något annat om det var vuxna personer inkluderade. 

Mobbning är att frysa ut någon, att flera personer i grupp retar en person, det är sociala beteenden som kan vara väldigt tungt för offret, och aldrig okej någonstans, men mobbning är inte stöld, inte skadegörelse, inte olaga hot, inte misshandel, inte olaga frihetsberövande. 

Det var lite om sådant som felaktigt kallas mobbning. Tillbaka till frågan, du kan exempelvis ta upp nödvärn, särskilda omständigheter, eller visselblåsning (som Majken2 nämnde längre upp). Ett exempel, som allt för ofta är relevant, är barn som blir misshandlade hemma. Ett känt exempel är Gypsy-Rose Blanchard. Hennes mamma led av en allvarlig psykiatrisk diagnos, som medförde att Gypsy-Rose genom hela sin barndom tvingades genomlida medicinska behandlingar mot sjukdomar hon inte hade. I tjugoårsåldern deltog hon i mordet på sin mamma, som utfördes av hennes dåvarande pojkvän. För det fick hon tio år i fängelse. Är det rätt att döda sin mamma, på grund av att hon har utsatt en för årtionden av misshandel? 

Samtidigt kan det vara svårt att veta alla detaljer i ett fall. Det är tyvärr väldigt vanligt när det gäller relationsvåld, där förövaren kan vara extremt manipulativ och välja precis vilken sida de vill visa upp i varje ögonblick. När ens bästa vän kommer till en och berättar att "Fy fan vad min partner är hemsk – de har stuckit med våra barn, igår när jag kom hem var de helt borta, alla spår bortstädade, hur kan de göra såhär mot mig?", då är det svårt att inte känna medlidande och vilja göra allt för att hitta ens väns barn. Men i själva verket kanske partnern stack efter år av misshandel när ingen annan såg, och den godhjärtade kompis som hjälper till att hitta barnen medför i själva verket att barnen måste flytta till ett nytt skyddat boende i en ny stad. 

Du skulle kunna diskutera dagens avsnitt av Uppdrag Granskning:

https://www.svtplay.se/video/e6dEVLw/uppdrag-granskning/hackaren

som handlar om en hackare som genom olagliga dataintrång har avslöjat ett grupp telefonbedragare, som under lång tid har lurat äldre människor på sina besparingar.

Om man kollar reaktionerna på sociala medier verkar det som att många tycker att hackaren är en hjälte, medan andra ifrågasätter om det någonsin kan vara rätt att ta lagen i egna händer på det sättet.

Bra tips från oggih! Nästan det motsatta skulle kunna vara att diskutera brotts- och bevisprovokation. Ska polisen få skapa konton på exempelvis Instagram där de låtsas vara en tioåring, och söka kontakt med vuxna i syfte att hitta pedofiler? 

Det är inte olagligt att privatpersoner gör det, men det finns strikta regler för hur ordningsmakten får provocera fram bevis, och även hur de inte får provocera fram brott. 

Å ena sidan skulle det troligtvis vara ett sätt att få kontakt med pedofiler innan de hinner begå många övergrepp, men å andra sidan finns reglerna till för att skydda medborgare från en ordningsmakt som vill sätta dit dem för ett brott de inte begått eller skulle ha begått om inte situationen hade skapats åt dem. Å tredje sidan, det är väldigt svårt att tro att någon som kan tänka sig att begå övergrepp mot ett barn bara skulle göra det om tillfället serverades på silverfat. 

För ett par år sedan diskuterade jag med ledarna för ett engagemang för att öka säkerheten för barn på nätet. De hade blivit medvetna om att det tydligen fanns en förvånansvärt stor skara vuxna som spelade onlinespelet Star Stable, som egentligen är till för barn. Det är ungefär som ett digitalt stall - man har ett litet stall med hästar, och kan hälsa på andra och deras hästar. Denna grupp vuxna spelade för att de verkligen gillade spelet - de gillade hästar och gemenskapen, och vissa hade kanske börjat spela spelet när de var i övre tonåren och sedan fortsatt och nu var de närmare trettio. Däremot brukade de ofta ljuga om hur de om hur gamla de var, för att det inte skulle verka som att de sökte kontakt med barn i skadligt syfte, när de egentligen bara spelade spelet som vilken annan person som helst. Men det är klart att vuxna som påstår att de är tonåringar för att få fortsätta spela ett spel där de har kontakt med barn, ja det låter ju verkligen inte bra. Sådana vuxna kanske också skulle fastna i klorna på att en alltför ivrig ordningsmakt som till varje pris vill hindra vuxna från att ta kontakt med barn, trots att den vuxna egentligen inte har något illasinnat syfte, utan bara vill fortsätta vara med i ett spel. 

Det är inte olagligt att privatpersoner gör det, men det finns strikta regler för hur ordningsmakten får provocera fram bevis, och även hur de inte får provocera fram brott. 

Har aldrig tänkt på detta. Det är ju jätteintressant. Tack så mycket. 

Fick du några idéer? 😄

Haha, vi får se. Jag behöver fundera😊