Bör arabiska vara ett minoritetsspråk?

Det är ju inte enbart antalet talare som styr om något ska klassas som minoritetsspråk. Det som kännetecknar våra minoritetsspråk är att de har talats under mycket lång tid i landet, ofta minst lika länge som svenska. Samiska och finska är två exempel. Att klassa något som minoritetsspråk handlar mycket om att bevara kulturhistoria och förhindra att språken dör ut i landet.

En annan punkt som hör ihop med Teraeagles punkter, är att de språk som i Sverige klassas som minoritetsspråk i regel talas av en befolkning med en gemensam kultur och historisk bakgrund, som i regel skiljer sig från majoritetskulturen och majoritetens historiska bakgrund (även om minoritets- och majoritetskultur och -historia självklart kan ha gemensamma delar, och en kultur kan vara en del av en annan). Det finns många i Sverige som pratar arabiska, men den arabisktalande befolkningen i Sverige delar inte en långtgående gemensam kulturell eller historisk bakgrund som är specifik för gruppen arabisktalande svenskar/nordbor i fråga (självklart finns det dock massor av kultur och historia kring arabiska och de personer som talar det, precis som det finns kring alla språk). 

Wikipedia definierar nationell minoritet som: 

Nationell minoritet eller minoritetsfolk kallas de etniska minoriteter som har en långvarig språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen, vanligen längre än hundra år (eller fyra generationer).

Arabisktalande personer i Sverige är inte en nationell minoritet, då denna långvariga språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen saknas. Men om du frågar igen om kanske femtio, sextio år, då kanske svaret blir ett annat. Något som också minskar styrkan för just arabiska som nationellt minoritetsspråk är att det är ett så utbrett språk – det finns många olika dialekter och två personer som talar arabiska kan ha helt olika kulturell och historisk bakgrund. Då blir det svårt att argumentera för att arabisktalande i Sverige ska vara en nationell minoritet, när medlemmarna kommer från vitt skilda geografiska, kulturella och historiska bakgrunder. På samma sätt skulle det vara svårt att klassa engelsktalande till en nationell minoritet i Sverige idag. Men som sagt, det behöver inte vara så för alltid. Om många arabisktalande eller engelsktalande i Sverige delar språk, kultur och upplevelser i ett antal årtionden framöver, kanske det kommer att uppstå en arabisk-svensk eller engelsk-svensk identitet, och då behöver frågan tas upp igen. 

En liknande frågeställning gäller det svenska teckenspråket, som har en språkstatus som liknar de nationella minoritetsspråken, men där teckenspråkstalare/döva och hörselskadade inte är en nationell minoritet. En av de främsta anledningarna till varför det är så, är att döva personer oftast har hörande föräldrar. Det innebär att det inte finns samma historiska arv (i rakt nedstigande led, ska sägas) hos döva i Sverige som det finns hos exempelvis samer, där samiska föräldrar/vårdnadshavare delar med sig av sin kultur till sina barn, som i sin tur för vidare kulturen till sina barn. Därmed kan det argumenteras för att döva i Sverige är en "spretigare" grupp – det är svårare att peka på hur de dövas kultur går i arv från generation till generation – än vad exempelvis samer eller romer i Sverige är. 

Men det finns rörelser som vill klassa döva som en nationell minoritet – det finns exempelvis ett antal familjer där dövhet tycks gå i arv, där man kan se att generation efter generation är döva och har svenskt teckenspråk som förstaspråk. Det går också att diskutera om personer med den språkliga tillhörigheten i sig, personer som har svenskt teckenspråk som modersmål, kanske är en nationell minoritet, oavsett hörselstatus. Det finns personer som kallar sig döva, då de är "kulturellt döva". De har teckenspråk som förstaspråk, och de har vuxit upp inom dövvärlden, så de ser sig själva som tillhörande den döva minoriteten i Sverige, trots att deras hörsel är medicinskt jämförbar med en hörande persons hörsel. 

Allt detta för att säga: det är svårt att dra en exakt gräns. :)

Tillägg: 28 dec 2023 22:35

Edit: jag lyckats säga ungefär samma sak som Teraeagle fast mycket längre och mindre sammanhängande. 🥴

Så de jag uppfattar från er båda, är att er fakta bygger på att man bör inte ha arabiska som en minoritetsspråk. För era argument riktar sig mer åt den sidan som säger att den bör inte.

Arabiska är ett ganska sentida språk i Sverige och är inte hotat. Detta till skillnad från de språk som har ställning som minoritetsspråk idag. Så mycket kan man åtminstone säga.

Alexandra3212 skrev:

Så de jag uppfattar från er båda, är att er fakta bygger på att man bör inte ha arabiska som en minoritetsspråk. För era argument riktar sig mer åt den sidan som säger att den bör inte.

Inte nu i alla fall. Som Teraeagle säger, arabiska är ett språk som inte har några starka historiska rötter i Sverige, men om vi väntar kanske femtio år, då kan situationen vara annorlunda. Sedan är varken jag eller Teraeagle lingvister, och det kan säkert finnas argument för att arabiska ska vara ett nationellt minoritetsspråk också. :)

okej, tack så jätte mycket.

Hej 
En fråga jag undrar över, kan man ha ett argument emot arabiska som minoritetsspråk, att det talas redan av många i Sverige. Eller är detta ett argument för arabiska som minoritetsspråk. 

hej alexandra3212 vad om du fram tillslut vad skrev du om för eller emot jag har samma uppgift nu skulle du kunna dela med dig av dina argument osv.

Bablo skrev:

hej alexandra3212 vad om du fram tillslut vad skrev du om för eller emot jag har samma uppgift nu skulle du kunna dela med dig av dina argument osv.

Hej Bablo
Förlåt för ett så sent svar, jag bestämde mig för att vara emot, eftersom jag hitta fler argument. Om du skulle vilja så kan jag skicka privat, hemsidor som jag använde och vilka argument jag hade.