Blir skolan och/eller elever sämre? Varför?

Oj, vad lustigt att du postar detta idag. Jag diskuterade liknande tankar med två familjemedlemmar nyligen (den ena är pensionerad högstadielärarinna och den andra är gymnasielärare). Jag har några synpunkter angående de fyra första punkterna.

1) Jag tror detta beror på ett samspel mellan olika faktorer, men främst saknas det krav från föräldrarnas och skolans sida. Väldigt många föräldrar nuförtiden ställer i princip inga krav på sina barn, utan låter dem göra vad de vill och leva rövare. Jag tror detta är en konsekvens av att livet och samhället är för bra. Det finns ingen anledning att utmärka sig eller prestera eftersom samhället "tar hand om en ändå". I länder där levnadsvillkoren är sämre och den sociala situationen är mer osäker kämpar människor för att få gå i skolan, medan elever i Sverige skyr den som pesten.

Att skolan blir alltmer kravlös verkar vara en utveckling som sträcker sig åtminstone ett och ett halvt decennium tillbaka. Framför allt saknar elever fullständigt respekt för vad som borde vara auktoritetsfigurer, för dessa saknar numera auktoritet. De kan inte göra ett skvatt. I och med ökat "elevinflytande" och att "elever ska få vara med att bestämma" och annat blajblaj verkar viktig struktur och disciplin ha gått förlorad. Framför allt pojkar behöver disciplin och tydligt auktoritära figurer i klassrummet.

4) Detta är bara en observation/personlig anekdot, men i många sociala avseenden verkar Sverige jobba efter mottot "det är bättre att alla har det lika dåligt än att några har det bra", en lite kollektivistisk touch på det hela. Ingen ska prestera bra och de som gör det ska hålla klaffen och vara tacksamma att de har lätt för sig; gud nåde den som försöker utmärka sig. En lärarinna jag hade på mellanstadiet gjorde sitt yttersta för att bevisa för mig och några andra som presterade väl att vi minsann inte var något särskilt, och att det minsann inte skulle bli något av oss. Hon hade fel. Men det är sorgligt att en vuxen hade ett bekräftelsebehov som var så stort att hon tryckte ned barn. Tror det finns fler sådana lärare. Om jag inte hade haft min familj som hjälpte mig och lagt så mycket vikt på skolan och utbildning (punkt 1) hade jag nog trott henne.

Människor blir definitivt dummare. Det är inte något nytt utan det är vetenskapligt belagt att vi har blivit mindre intelligenta åtminstone de senaste decennierna. Googla ”människan blir dummare” så får du fram massvis med artiklar som handlar om detta.

Läste en bok i somras (Sapiens) där författaren argumenterade för att vi hade som högst intelligens någon gång under stenåldern. Efter det har selektionstrycket för ökad intelligens minskat eller till och med försvunnit. Lite som naytte är inne på så har vi det så pass bra nu att man kan förvänta sig ett drägligt liv utan större arbetsinsats.

På lång sikt är detta såklart dåligt ur ett samhällsperspektiv eftersom det kan leda till stagnation, både kulturellt och ekonomiskt. Oklart vad man ska göra åt det dock, men en början är väl att höja statusen för läraryrket. Man kan höja löner och anställa assistenter som sköter allt icke-akademiskt som att få elever att sitta stilla, ringa till föräldrar osv. Sen behöver vi göra något åt den allmänna kulturen och samhällets inställning till skolan. Det gäller framför allt matte och naturämnena. Om var och varannan person pratar om hur svårt och jobbigt matte är så skapar det en bild hos många att det är något de inte klarar av.

naytte skrev:

1) Jag tror detta beror på ett samspel mellan olika faktorer, men främst saknas det krav från föräldrarnas och skolans sida. Väldigt många föräldrar nuförtiden ställer i princip inga krav på sina barn, utan låter dem göra vad de vill och leva rövare. Jag tror detta är en konsekvens av att livet och samhället är för bra. Det finns ingen anledning att utmärka sig eller prestera eftersom samhället "tar hand om en ändå". I länder där levnadsvillkoren är sämre och den sociala situationen är mer osäker kämpar människor för att få gå i skolan, medan elever i Sverige skyr den som pesten.

Kraven, iaf från skolans sida, finns. Betygskraven har aldrig varit så höga. Elever förväntas kunna göra nyanserade analyser i tidig ålder. Vissa barn har inte kognitiva förmågan än, medan vissa aldrig kommer ha den förmågan. 

Men Sverige har ju varit bra ganska länge nu, så varför blir det sämre? Många andra länder med bra levnadsvillkor lyckas ändå skapa en högpresterande skolkultur. Håller med om att kravställningen från föräldrar spelar in men inte att det beror på att samhället är "för bra".

 

Att skolan blir alltmer kravlös verkar vara en utveckling som sträcker sig åtminstone ett och ett halvt decennium tillbaka. Framför allt saknar elever fullständigt respekt för vad som borde vara auktoritetsfigurer, för dessa saknar numera auktoritet. De kan inte göra ett skvatt. I och med ökat "elevinflytande" och att "elever ska få vara med att bestämma" och annat blajblaj verkar viktig struktur och disciplin ha gått förlorad. Framför allt pojkar behöver disciplin och tydligt auktoritära figurer i klassrummet.

Stämmer väldigt bra. Lärare tvingas försöka tvinga barn, som absolut inte vill lära sig något, att lära sig saker. Idag finns det inget ansvar hos föräldrar att se till så att barnen ens försöker. Allt ligger på skolan. Det är också skolan som sedan får skiten om eleven blir underkänd för då har skolan "ej skapat tillräckligt med förutsättningar" för eleven att lyckas. 

Elever tycker också kunna sina rättigheter på ett enastående sätt. Mobiler får inte samlas in för det är deras egna tillhörigheter, att deras dator inte är laddade är skolans fel, att de inte jobbat är skolans fel eftersom uppgiften var otydlig, en tillsägning är en kränkning, osv osv. 

Idag kan jag säga att det är 50/50 tjejer och killar. Killar springer, tjejer skriker. Tjejer mobbar psykiskt (är väldigt elaka), killar slåss. Kan dock tycka tjejer käftar emot mer. Ingenting som händer är någonsin deras fel och man är sjuk som överhuvudtaget säger till dem. 

4) Detta är bara en observation/personlig anekdot, men i många sociala avseenden verkar Sverige jobba efter mottot "det är bättre att alla har det lika dåligt än att några har det bra", en lite kollektivistisk touch på det hela. Ingen ska prestera bra och de som gör det ska hålla klaffen och vara tacksamma att de har lätt för sig; gud nåde den som försöker utmärka sig. En lärarinna jag hade på mellanstadiet gjorde sitt yttersta för att bevisa för mig och några andra som presterade väl att vi minsann inte var något särskilt, och att det minsann inte skulle bli något av oss. Hon hade fel. Men det är sorgligt att en vuxen hade ett bekräftelsebehov som var så stort att hon tryckte ned barn. Tror det finns fler sådana lärare. Om jag inte hade haft min familj som hjälpte mig och lagt så mycket vikt på skolan och utbildning (punkt 1) hade jag nog trott henne.

Ja, eller att de iaf hellre höjer den absoluta lägsta nivån än att försöka höja majoriteten. Kan tycka att man borde ha en sorts inställning där man med så lite medel som möjligt påverkar så många som möjligt. Nu är det tvärtom. 

En aspekt som är svår att göra något åt: Hur hanterar vi elever som inte sköter sig? Ett alternativ är att skicka ut dem ur klassrummet, så att de inte stör de elever som vill lära sig/sköta sig, men det är ju samtidigt precis det eleven i fråga brukar vilja. Om man inte vill vara i ett klassrum och lyssna, då är det inte mycket till straff att bli utskickad från klassrummet. 

Jag har ingen lösning på den frågan, bara ett problem som jag inte vet hur man ska lösa. 

Teraeagle skrev:

Läste en bok i somras (Sapiens) där författaren argumenterade för att vi hade som högst intelligens någon gång under stenåldern. Efter det har selektionstrycket för ökad intelligens minskat eller till och med försvunnit. Lite som naytte är inne på så har vi det så pass bra nu att man kan förvänta sig ett drägligt liv utan större arbetsinsats.

Sapiens är jättebra. Kolla in Homo Deus också av samma författare. Handlar mer om framtidens människa. 

På lång sikt är detta såklart dåligt ur ett samhällsperspektiv eftersom det kan leda till stagnation, både kulturellt och ekonomiskt. Oklart vad man ska göra åt det dock, men en början är väl att höja statusen för läraryrket. Man kan höja löner och anställa assistenter som sköter allt icke-akademiskt som att få elever att sitta stilla, ringa till föräldrar osv. Sen behöver vi göra något åt den allmänna kulturen och samhällets inställning till skolan. Det gäller framför allt matte och naturämnena. Om var och varannan person pratar om hur svårt och jobbigt matte är så skapar det en bild hos många att det är något de inte klarar av.

Precis. Tycker det är för många som av lärare, föräldrar eller sig själva placeras i ett fack som de måste tillhöra i resten av deras liv typ. "Är inte en "matteperson" så hen kommer aldrig lyckas med matte" kan elever, som jag nämnde tidigare, få höra i TVÅAN. 

Smutstvätt skrev:

En aspekt som är svår att göra något åt: Hur hanterar vi elever som inte sköter sig? Ett alternativ är att skicka ut dem ur klassrummet, så att de inte stör de elever som vill lära sig/sköta sig, men det är ju samtidigt precis det eleven i fråga brukar vilja. Om man inte vill vara i ett klassrum och lyssna, då är det inte mycket till straff att bli utskickad från klassrummet. 

Jag har ingen lösning på den frågan, bara ett problem som jag inte vet hur man ska lösa. 

Ja. Och sedan när eleven som blivit utskickad från x-antal lektioner blir underkänd i det ämnet skyller föräldern på skolan och säger att "Ni kanske inte ska skicka ut Robin varje lektion. Han kan vara lite pratig men vill faktiskt lära sig!"

Jag skulle vilja säga att det är lärarna som inte längre har makten att verkligen bestämma eller ta tag i allt. Jag gick ut nian i somras och kan säga att det har verkligen blivit riktigt illa. Om en lärare bara påstår en sak eller påpekar blir det en kränkningsanmälan direkt. Jag kan nog säga att lärare får mer kränkningsanmälan än eleverna. Det jag såg på högstadiet har jag aldrig sett i andra länder då jag bodde i Syrien och Jordanien och Storbritannien. Elever smyger ut på lektionerna för att röka på toaletterna och även om lärarna vet om det kan de inte göra något då de inte har makten. Jag känner flera lärare som fick sparken för att rektorn fick höra att de var pedofiler, även om de verkligen var högutbildade och riktigt bra lärare. Numera känns det som att eleverna är lärarna och lärarna är eleverna. Ingen vill. 

Nu är det brist på lärare på min gamla skola så de har bestämt att stänga ner hela högstadiet på en annan och slå ihop klasserna med vår skola för att det är brist på lärare. Det är verkligen fruktansvärt just när det är så svårt att förstå på lektionerna och få tag på en lärare som har lust att förklara. 

Nu snackar vi om en by, tänk hur det är i en stad...

Teraeagle skrev:

Sen behöver vi göra något åt den allmänna kulturen och samhällets inställning till skolan. Det gäller framför allt matte och naturämnena. Om var och varannan person pratar om hur svårt och jobbigt matte är så skapar det en bild hos många att det är något de inte klarar av.

Åh, detta stör jag mig något enormt på! Det är som att det är coolt att vara dålig på matte? Folk säger med stolthet att "nä, jag kan inte matte". Självklart behöver man inte, och ska man inte, skämmas över att man inte kan matte, men man behöver ju inte vara stolt över det heller. Det hade varit spännande att se hur folk hade reagerat om man hade sagt liknande saker om andra ämnen. "Nä men du vet, jag kan ju inte historia. Jag är helt enkelt ingen historie-människa". 

Smutstvätt skrev:

Teraeagle skrev:

Sen behöver vi göra något åt den allmänna kulturen och samhällets inställning till skolan. Det gäller framför allt matte och naturämnena. Om var och varannan person pratar om hur svårt och jobbigt matte är så skapar det en bild hos många att det är något de inte klarar av.

Åh, detta stör jag mig något enormt på! Det är som att det är coolt att vara dålig på matte? Folk säger med stolthet att "nä, jag kan inte matte". Självklart behöver man inte, och ska man inte, skämmas över att man inte kan matte, men man behöver ju inte vara stolt över det heller. Det hade varit spännande att se hur folk hade reagerat om man hade sagt liknande saker om andra ämnen. "Nä men du vet, jag kan ju inte historia. Jag är helt enkelt ingen historie-människa". 

🎯. Har varit med om detta när jag jobbade på skolan.

skulle ni inte rekommendera någon att bli lärare?

Lär mig skrev:

skulle ni inte rekommendera någon att bli lärare?

Lärare är säkert ett väldigt bra yrke. Men är man intresserad av matte och naturämnen har man en väldigt stor potentiell arbetsmarknad. Varför ska man bli mattelärare istället för ingenjör när ingenjören tjänar tiotusentals kronor mer per månad med bättre arbetsvillkor? Varför ska man bli biologilärare istället för läkare? En hel del väljer såklart läraryrket ändå eftersom de brinner för att lära ut, jobba med ungdomar osv. Problemet är att många kunniga och intresserade som skulle bli utmärkta lärare blir avskräckta av lönerna och arbetsvillkoren i skolan.

@mrpotatohead

Idag kan jag säga att det är 50/50 tjejer och killar. Killar springer, tjejer skriker. Tjejer mobbar psykiskt (är väldigt elaka), killar slåss. Kan dock tycka tjejer käftar emot mer. Ingenting som händer är någonsin deras fel och man är sjuk som överhuvudtaget säger till dem. 

Jag delar din uppfattning och har upplevt samma sak. Kanske hade skolan varit bättre om man gjorde den könsseparerad? Bara en tanke. I just den "nypubertära" åldern börjar så att säga det sexuella racet, och jag tror att det kan göra att skolan börjar handla mer om att imponera på det motsatta könet än att lära sig. Jag misstänker att det är en bidragande faktor till att åtminstone pojkar beter sig på det sättet du beskriver.

Dessutom är det i min erfarenhet ofta så att pojkar i den åldern fullständigt saknar respekt för kvinnliga auktoriteter. Så jag tror man behöver tydliga, manliga auktoritetsfigurer för just pojkarna. Hur det är för flickor i det avseendet vet jag inte.

Många andra länder med bra levnadsvillkor lyckas ändå skapa en högpresterande skolkultur. Håller med om att kravställningen från föräldrar spelar in men inte att det beror på att samhället är "för bra".

Det skulle vara intressant att se vilka länder, med så bra levnadsvillkor som Sverige, som har en bra skola. Jag har uppfattningnen om att det ofta är slaviska/baltiska länder, där kulturen verkar vara annorlunda. Men det behöver inte stämma alls.

naytte skrev:

@mrpotatohead

Idag kan jag säga att det är 50/50 tjejer och killar. Killar springer, tjejer skriker. Tjejer mobbar psykiskt (är väldigt elaka), killar slåss. Kan dock tycka tjejer käftar emot mer. Ingenting som händer är någonsin deras fel och man är sjuk som överhuvudtaget säger till dem. 

Jag delar din uppfattning och har upplevt samma sak. Kanske hade skolan varit bättre om man gjorde den könsseparerad? Bara en tanke. I just den "nypubertära" åldern börjar så att säga det sexuella racet, och jag tror att det kan göra att skolan börjar handla mer om att imponera på det motsatta könet än att lära sig. Jag misstänker att det är en bidragande faktor till att åtminstone pojkar beter sig på det sättet du beskriver.

Förr eller senare måste ju pojkar och flickor lära sig att leva ihop. Att fördröja detta tills gymnasiet/universitetet är oklart om det hjälper. Könssegregerade skolor var väl vanligt förr, iaf i kombination med religion, var det bättre då? Var undervisningen bättre? Om ja, var det på bekostnad av mäns kvinnosyn? Vet inte hur studierna ser ut för detta idag. 

Dessutom är det i min erfarenhet ofta så att pojkar i den åldern fullständigt saknar respekt för kvinnliga auktoriteter. Så jag tror man behöver tydliga, manliga auktoritetsfigurer för just pojkarna. Hur det är för flickor i det avseendet vet jag inte.

Många andra länder med bra levnadsvillkor lyckas ändå skapa en högpresterande skolkultur. Håller med om att kravställningen från föräldrar spelar in men inte att det beror på att samhället är "för bra".

Det skulle vara intressant att se vilka länder, med så bra levnadsvillkor som Sverige, som har en bra skola. Jag har uppfattningnen om att det ofta är slaviska/baltiska länder, där kulturen verkar vara annorlunda. Men det behöver inte stämma alls.

Här: https://worldtop20.org/worldbesteducationsystem/ 

Ser bara ett fåtal länder före Sverige man kan säga har sämre levnadsvillkor. 

Intressant tråd!

Teknologins inflytande är säkert också en "bidragande faktor" till det här. Respekten för lärare och rektorer har definitivt gått ner. Om man kollar på gamla filmer/klipp på hur det var förr eller hör från äldre hur de behandlade sina lärare ser man en ändring. 

Både i mellanstadiet, högstadiet och även gymnasiet (främst högstadiet och nu på gymnasiet,) tycker jag att det finns många som saknar respekt. Både mot skolans lärare och miljö. Man går runt och kallar lärare för olika saker eller klagar helt enkelt på att de "inte lär ut bra" , "gör dåliga uppgifter" m.m (Självklart får man tycka det, men att skylla ALLT på läraren är ju inte heller rätt). Eller att helt enkelt förstöra skolans möbler, kastar grejer, lägga fötter på bänkar/stolar "bara för att". 

Jag tror detta beror på ett samspel mellan olika faktorer, men främst saknas det krav från föräldrarnas och skolans sida. Väldigt många föräldrar nuförtiden ställer i princip inga krav på sina barn, utan låter dem göra vad de vill och leva rövare. Jag tror detta är en konsekvens av att livet och samhället är för bra. Det finns ingen anledning att utmärka sig eller prestera eftersom samhället "tar hand om en ändå". 

Detta och som Teraeagle sa, människan blir definitivt dummare, inte bara i skolvärlden, inom flera områden tyvärr.. Ni andra lyfte även upp saker som de flesta håller med om. Så ja, elevers beteenden blir sämre om man kollar ur dessa perspektiv.

@mrpotatohead

Förr eller senare måste ju pojkar och flickor lära sig att leva ihop. Att fördröja detta tills gymnasiet/universitetet är oklart om det hjälper. Könssegregerade skolor var väl vanligt förr, iaf i kombination med religion, var det bättre då? Var undervisningen bättre? Om ja, var det på bekostnad av mäns kvinnosyn? Vet inte hur studierna ser ut för detta idag. 

Man lär väl sig ändå inte leva med det motsatta könet i skolan, eller? Majoriteten av vänkretsarna och cliquearna (stavas det så?) som uppstår brukar ju vara könsseparerade ändå. Så som jag ser det är skolans uppgift att förbereda eleverna för framtida studier och ge dem en bred grund för detta, inte att lära dem umgås eller leva ihop.

Varför skulle en könsseparerad skola påverka någons kvinnosyn?

Lär mig skrev:

Jag känner flera lärare som fick sparken för att rektorn fick höra att de var pedofiler, även om de verkligen var högutbildade och riktigt bra lärare.  

Det är inte så konstigt, och så länge det finns välgrundade anledningar, är det inte alls fel att sparka lärarna, oavsett om de är duktiga på sitt arbete eller inte. Lärare har en auktoritetsposition över elever, samt tillbringar mycket tid med eleverna utan andra vuxna närvarande. För personer som arbetar med barn i Sverige krävs utdrag ur belastningsregistret på regelbunden basis (till och med vi moderatorer här på Pluggakuten måste uppvisa utdrag ur belastningsregistret, då vi på sätt och vis arbetar med barn).

Det ska också sägas att långt ifrån allt beslutsmaterial är väl tillgängligt när det gäller att avskeda personer. Även om informationen om eventuella domar är offentlig, betyder inte det att exempelvis rektorn som beslutar att sparka en lärare för innehav av barnpornografiskt material, kommer att skylta med det. 

Ibland kan det till och med vara så att läraren blev avskedad av någon helt annan anledning, exempelvis att hen ofta var elak mot sina kollegor, men så börjar ryktet gå om att läraren är pedofil, och eftersom ingen vill tala öppet om den egentliga anledningen, cementeras ryktet till en accepterad "sanning". 

Teraeagle skrev:

Människor blir definitivt dummare. Det är inte något nytt utan det är vetenskapligt belagt att vi har blivit mindre intelligenta åtminstone de senaste decennierna. Googla ”människan blir dummare” så får du fram massvis med artiklar som handlar om detta.

Läste en bok i somras (Sapiens) där författaren argumenterade för att vi hade som högst intelligens någon gång under stenåldern. Efter det har selektionstrycket för ökad intelligens minskat eller till och med försvunnit. Lite som naytte är inne på så har vi det så pass bra nu att man kan förvänta sig ett drägligt liv utan större arbetsinsats.

Hur fort går denna utveckling dock (det var länge sedan jag läste Sapiens)? Evolutionärt tryck på människor går ju i regel väldigt långsamt, givet hur länge vi lever. Det som mrpotatohead pratar om verkar (enligt mig) vara en mycket snabbare trend än så. Spännande, absolut, men jag undrar om det verkligen är den trenden som driver denna utveckling. 

Smutstvätt skrev:

Teraeagle skrev:

Människor blir definitivt dummare. Det är inte något nytt utan det är vetenskapligt belagt att vi har blivit mindre intelligenta åtminstone de senaste decennierna. Googla ”människan blir dummare” så får du fram massvis med artiklar som handlar om detta.

Läste en bok i somras (Sapiens) där författaren argumenterade för att vi hade som högst intelligens någon gång under stenåldern. Efter det har selektionstrycket för ökad intelligens minskat eller till och med försvunnit. Lite som naytte är inne på så har vi det så pass bra nu att man kan förvänta sig ett drägligt liv utan större arbetsinsats.

Hur fort går denna utveckling dock (det var länge sedan jag läste Sapiens)? Evolutionärt tryck på människor går ju i regel väldigt långsamt, givet hur länge vi lever. Det som mrpotatohead pratar om verkar (enligt mig) vara en mycket snabbare trend än så. Spännande, absolut, men jag undrar om det verkligen är den trenden som driver denna utveckling. 

Absolut, den typen av förändringar tar tusentals år och har knappast påverkat det hela de senaste decennierna. Förändringen på senare tid kan nog främst förklaras av miljöfaktorer - samhällets syn på bildning, teknologins framtåg etc.

Det hade dock varit intressant att se en studie över hur människans intelligens och kognitiva förmågor verkligen har utvecklats genom historien. Problemet är att det blir mycket spekulationer och ganska lite fakta när man pratar om intelligens under stenåldern. Det är först på senare tid vi har mätt den typen av förmågor hos befolkningen.

Teraeagle skrev:

Smutstvätt skrev:

Visa föregående citat

Teraeagle skrev:

Människor blir definitivt dummare. Det är inte något nytt utan det är vetenskapligt belagt att vi har blivit mindre intelligenta åtminstone de senaste decennierna. Googla ”människan blir dummare” så får du fram massvis med artiklar som handlar om detta.

Läste en bok i somras (Sapiens) där författaren argumenterade för att vi hade som högst intelligens någon gång under stenåldern. Efter det har selektionstrycket för ökad intelligens minskat eller till och med försvunnit. Lite som naytte är inne på så har vi det så pass bra nu att man kan förvänta sig ett drägligt liv utan större arbetsinsats.

Hur fort går denna utveckling dock (det var länge sedan jag läste Sapiens)? Evolutionärt tryck på människor går ju i regel väldigt långsamt, givet hur länge vi lever. Det som mrpotatohead pratar om verkar (enligt mig) vara en mycket snabbare trend än så. Spännande, absolut, men jag undrar om det verkligen är den trenden som driver denna utveckling. 

Absolut, den typen av förändringar tar tusentals år och har knappast påverkat det hela de senaste decennierna. Förändringen på senare tid kan nog främst förklaras av miljöfaktorer - samhällets syn på bildning, teknologins framtåg etc.

Det hade dock varit intressant att se en studie över hur människans intelligens och kognitiva förmågor verkligen har utvecklats genom historien. Problemet är att det blir mycket spekulationer och ganska lite fakta när man pratar om intelligens under stenåldern. Det är först på senare tid vi har mätt den typen av förmågor hos befolkningen.

Om det var något jag fick fråga gud fader själv om, så skulle det nog vara detta – möjligheten att få ta del av all kunskap som gått förlorad med historien. 

Sedan kan man ju fundera på vad intelligens är. Är intelligens förmågan att anpassa sig till sin omgivning? Hur mäter man egentligen det i så fall? Och ännu svårare, hur jämför man det över tid? Är den som själv kan göra upp eld med två pinnar och lite björknäver mer intelligent än den som kan gå till affären och köpa ett paket tändstickor (och använda dem)? Å ena sidan är det ena betydligt mer fysiskt / kroppsligt krävande, men det andra kräver kunskap om att hitta till affären, hitta eller fråga efter tändstickor, och sedan betala för dem. Även om det är enklare rent praktiskt, är det nog mer intellektuellt krävande. 

Detta är nog dock en annan diskussion. :)

Ibland kan jag fundera kring idén om att "barn behöver lära sig att använda telefoner och datorer ansvarsfullt". Det låter som en väldigt bra idé – om det går vore det ju fantastiskt – men är det en rimlig förväntning att ha? Är det rimligt att förvänta sig att ett barn ska kunna lära sig använda ett verktyg balanserat, när det verktyget är utformat av Silicon Valleys bästa ingenjörer och psykologer, vars mål är att göra verktyget så beroendeframkallande som möjligt? Det känns så orimligt.

Det är ju inte som att vuxna är bra förebilder när det gäller skärmtid heller. 

Jag vet, detta är jag:

naytte skrev:

@mrpotatohead

Förr eller senare måste ju pojkar och flickor lära sig att leva ihop. Att fördröja detta tills gymnasiet/universitetet är oklart om det hjälper. Könssegregerade skolor var väl vanligt förr, iaf i kombination med religion, var det bättre då? Var undervisningen bättre? Om ja, var det på bekostnad av mäns kvinnosyn? Vet inte hur studierna ser ut för detta idag. 

Man lär väl sig ändå inte leva med det motsatta könet i skolan, eller? Majoriteten av vänkretsarna och cliquearna (stavas det så?) som uppstår brukar ju vara könsseparerade ändå. Så som jag ser det är skolans uppgift att förbereda eleverna för framtida studier och ge dem en bred grund för detta, inte att lära dem umgås eller leva ihop.

Skolan har ett större ansvar än så: https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr22-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet 

"

Mål
Skolans mål är att varje elev

• kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter,
• respekterar andra människors egenvärde samt deras kroppsliga och personliga integritet,
• tar avstånd från att människor utsätts för våld, förtryck, diskriminering och kränkande behandling samt      medverkar till att hjälpa andra människor,
• kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen, och
• visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.

"

Det är självklart att stället man spenderar 20-40 tim/vecka från att man är 6 till 19 år gammal har en stor inverkan på hur man hanterar sociala situationer, inklusive då hur man hanterar det motsatta könet. Människan är ju uppenbarligen väldigt främlingsfientligt. Människor olik dig själv har du ofta negativa fördomar om från start. 

Sedan kommer ju också genusfrågan + frågan om sexualitet in här. Om man separerar flickor och pojkar pga de sexuella förändringar som sker, borde inte då samma argument föras med homosexuella. Ska homosexuella pojkar gå med flickor? Så egentligen ska vi ställa frågan till alla barn vem de är attraherad till, och då får alla som inte är attraherade till varandra gå ihop, eller? Skulle ej fungera. 

Varför skulle en könsseparerad skola påverkas någons kvinnosyn?

Så fort du segregerar människor så kommer grupperna få olika uppfattning om varandra, kanske uppstår fler fördomar eller inte. Hur det påverkar är oklart, men att det påverkar är väl givet?

Smutstvätt skrev:

Ibland kan jag fundera kring idén om att "barn behöver lära sig att använda telefoner och datorer ansvarsfullt". Det låter som en väldigt bra idé – om det går vore det ju fantastiskt – men är det en rimlig förväntning att ha?

Tycker jag väl inte. Framförallt pga att det inte finns någon (generation) som använder sig av telefoner och datorer ansvarsfullt. 

Det är ju inte som att vuxna är bra förebilder när det gäller skärmtid heller. 

Haha, precis. Algoritmerna är ju tyvärr väldigt effektiva på alla😶‍🌫️

Sedan kommer ju också genusfrågan + frågan om sexualitet in här. Om man separerar flickor och pojkar pga de sexuella förändringar som sker, borde inte då samma argument föras med homosexuella. Ska homosexuella pojkar gå med flickor? Så egentligen ska vi ställa frågan till alla barn vem de är attraherad till, och då får alla som inte är attraherade till varandra gå ihop, eller? Skulle ej fungera. 

Det är ju långt mer komplicerat än sexuell läggning, det finns ett antal olika könsidentiteter som gör att det skulle bli problematiskt att dela upp skolor efter flickor och pojkar. Liknande typer av könsuppdelning ställer till med problem ur den aspekten på andra platser i samhället…

Teraeagle skrev:

Sedan kommer ju också genusfrågan + frågan om sexualitet in här. Om man separerar flickor och pojkar pga de sexuella förändringar som sker, borde inte då samma argument föras med homosexuella. Ska homosexuella pojkar gå med flickor? Så egentligen ska vi ställa frågan till alla barn vem de är attraherad till, och då får alla som inte är attraherade till varandra gå ihop, eller? Skulle ej fungera. 

Det är ju långt mer komplicerat än sexuell läggning, det finns ett antal olika könsidentiteter som gör att det skulle bli problematiskt att dela upp skolor efter flickor och pojkar. Liknande typer av könsuppdelning ställer till med problem ur den aspekten på andra platser i samhället…

Självklart. Det jag menade med "genusfrågan" :)

Vad roligt att skolan diskuteras och att det engagerar så mycket. Som högstadielärare och studerat skolforskning, med alltså både empirisk och teoretisk kunskap så behöver jag väl kanske ge min syn på detta. 

Det råder en väldigt negativ ton i tråden, att allt bara blir sämre. Det stämmer väl till delar men tillåt mig också att lyfta några positiva perspektiv. 

• Det finns idag ett helt annat fokus på att hjälpa och stötta elever med speciella behov och låta dem utvecklas. I den gamla skolan fick dessa elever bara misslyckas gång på gång och blev inte sedda. Idag finns helt unika specialpedagogiska insatser. Även elever med läs- och skrivsvårigheter har med ny forskning och teknik fått mycket större möjligheter att klara skolan och arbeta bort sina läs-och skrivsvårigheter. Flera äldre släktningar i min familj har dyslexi och fick ingen sådan hjälp i skolan. 
• Vi har idag en skola som arbetar med värdegrundsfrågor, kritiskt tänkande, normer m.m. Jag tror att vi skolar mer kritiskt tänkande elever än för några decennier sedan. Vi har idag mer av en skola som inte bara fokuserar på fakta utan på att reflektera och ta ställning i samhällsfrågor. På vissa håll har det gått för långt, och nu är trenden att man börja röra sig tillbaka mer mot förståelse/fakta-kunskap, (vilket jag också tror är bra). Balansen är viktig, men detta fanns knappt alls i skolan om vi tittar 40-50 år tillbaka.
• Visserligen har lärarnas auktoritet minskat och lärare och elever är dag mer jämbördiga. Det är dock inte bara till det sämre. Lärare och andra vuxna på skolan bygger idag mer relationer till elever och får dem att trivas och må bra samt stärka dem. Tittar vi en bit bakåt i tiden kunde det nästan förekomma utfrysningar eller mobbning från lärare gentemot elever och många elever som faktiskt var rädd för sin lärare. Jag tror absolut att det är gynnsamt för elevers lärande att ha en varm och nära relation till sin lärare. 

Jag har allt mer börjat tro att skolans uppdrag inte handlar om att lära ut specifika kunskaper till eleverna. Majoriteten av mina elever (inte ens de mest högpreseterande) kommer komma ihåg de tyska kasusböjningarna i detalj, alla turer i franska revolutionen eller sådant, om de inte i högre studier eller yrkesliv kommer fortsätta arbeta med det. Däremot att få en positiv bild av lärande, att få känna sig sedd och omtyckt och att få bra, det är viktigare saker som kommer påverka dem resten av livet.

Det här snacket "Det var bättre förr", oftast följt av "när jag gick i skolan", känns en smula tröttsamt och framför allt lite märkligt när man får höra det både av de som gick i skola för 50,40,30,20,10,5 och till och med 2 år sedan. 

Det finns absolut saker som fungerar dåligt i svensk skola men mardrömsbilderna som ibland målas upp är överdrivna. Det finns skolor och klasser där det fungerar väldigt dåligt. Det finns dock också många skolor och klasser där det fungerar väldigt bra. Skillnaderna har blivit större dock mellan bra skolor och dåliga skolor (en följd av marknadsskolan och kommunaliseringen). 

Vad är de största problemen då och vad är lösningarna?

Resurser/pengar: Skolan behöver mer pengar och mer resurser. En bra skola kostar och tyvärr sparas det in för mycket. Det behövs framför allt fler lärare och fler vuxna i skolan. Jag märker exempelvis en väldigt stor skillnad på både studieron och prestationerna i klassrummet beroende på om där är en lärare, två lärare eller tre lärare som finns till hands. Jag brukar som lärare säga, ge mig vilka ordningsregler som helst, ge mig vilket betygssystem som helst, ge mig vilken timplan eller undervisningstid som helst, vilken läroplan som helst. Om jag kan få stora resurser till skolan, med små klasser, mycket personal omkring mig och gott om tid för varje elev, då accepterar jag vad som helst i övrigt. 

Inkludering: Att inkludera elever har blivit mer vanligt de senaste åren, att alla elever ska vara fysiskt inkluderade genom att vara i klassrummet och försöka få stöd där. Problemet blir dock dels att ämnesläraren inte har den bästa utbildning och kompetens för att möta elever med specifika behov och att det inte fungerar för alla elever med helklassundervisning bland 28 andra elever. Dessutom blir det svårt för elever som ligger på en helt annan nivå än det som undervisas om i klassrummet. Att inkludera alla elever i ett klassrum kan fungera men kräver då väldigt mycket resurser i klassrummet. Jag tror att (och har ofta sett prov på) att det kan bli bättre när man skapar alternativa undervisningsmiljöer, det vill säga specialgrupper eller specialskolor som har god kompetens att ta hand om elever med en specifik typ av behov. Undervisning kan göras ganska kostandseffektiv om du exempelvis gör en klass med 30 elever som är självgående och mottagliga för och klarar av mycket katederundervisning med en ensam lärare, utan stöd. Och sedan sätter de elever som behöver stöd i en egen grupp med bra stöd, istället för att ha dem i flera olika klasser. Nu ska sägas att detta även har en social/etisk-aspekt och inte bara en ekonomisk aspekt. Jag vill också poängtera att jag inte tar ställning utan lyfter och diskuterar ett perspektiv.

Marknadsskola: Detta har inte bara att göra med vinstdrivandeskolor utan att skolor idag konkurrerar med varandra. Både kommunala och fristående skolor behöver elevpengar och därmed elever som går på skolan. Elever och föräldrar kan fritt välja skola och får en väldigt stor konusmentmakt. I teorin är det positivt för att skolor då behöver prestera goda resultat och höja nivån för att kunna konkurrera mot de andra skolorna. Problemet blir dock att när föräldrar och elever får för stor makt, så tvingas skolorna att vara dem till lags. Det är lätt att "Kunden har alltid rätt", blir en princip som gäller för skolan. Det gör att rektorer och lärare är rädda för att ta obekväma beslut som skulle kunna uppröra enskilda eller flera föräldrar och elever men som vore bäst för skolan och undervisningen som helhet. Jag vill också vara noga med att poängtera att detta är tendenser som jag ser för skolan i stort och inte något som gäller specifikt för min arbetsplats. 

Läsning: Elever läser mindre idag. Det är ett stort stort problem. Det är klart som korvspad att om du läser mindre, så får du sämre ordförråd och sämre läsförståelse, vilket kommer påverka dig i princip alla ämnen där texter ingår av olika slag. Till och med hemkunskapslärare vittnar om att elever blir sämre i hemkunskap för att de får svårare att läsa, förstå och kunna följa ett recept.

Alla dessa saker som jag tar upp som till delar också har grund i forskning även om forskningsfältet inte tydligt kan ange orsak och verkan samt ofta visar på motstridiga resultat och tendenser. 

@mrpotatohead

Så fort du segregerar människor så kommer grupperna få olika uppfattning om varandra, kanske uppstår fler fördomar eller inte. Hur det påverkar är oklart, men att det påverkar är väl givet?

Nej, det tycker jag inte att det är. Det är inte som att en könssegregerad skola skulle utrota all kontakt mellan pojkar och flickor. Jag menade endast undervisningen. Under undervisningen ska man ändå inte umgås.

Sedan kommer ju också genusfrågan + frågan om sexualitet in här. Om man separerar flickor och pojkar pga de sexuella förändringar som sker, borde inte då samma argument föras med homosexuella. Ska homosexuella pojkar gå med flickor? Så egentligen ska vi ställa frågan till alla barn vem de är attraherad till, och då får alla som inte är attraherade till varandra gå ihop, eller? Skulle ej fungera. 

Du behöver inte föra det ad absurdum. Vi pratade väl ändå om skolan och skolresultat i allmänhet, och inte om enskilda människor? Jag framförde en tanke som jag tror skulle kunna tjäna samhällets bästa, undantagsfall struntar jag i för tillfället.

Man kan föra vilket argument som helst till absurdum på samma sätt som du gjorde. Vi kan ju ta "byxmyndigheten" som exempel. I Sverige är man byxmyndig från och med att man fyller 15. Man har gjort en bedömning om att de allra flesta är mogna nog att fatta beslut om sex i den åldern. Men det finns ju faktiskt vissa som inte är mogna nog att fatta ett sådant beslut. Ingen seriös person hade påstått att en sådan lag inte hade varit genomförbar eller tjänat samhällets bästa eftersom man skulle vara tvungen att kontrollera mognaden på varje enskild femtonåring i Sverige. Självklart kommer det finnas enskilda fall där en femtonåring inte är mogen nog, men man kan inte ta hänsyn till varje möjligt särfall när man fattar beslut som är samhällsövergripande.

@Teraeagle

Det är ju långt mer komplicerat än sexuell läggning, det finns ett antal olika könsidentiteter som gör att det skulle bli problematiskt att dela upp skolor efter flickor och pojkar. Liknande typer av könsuppdelning ställer till med problem ur den aspekten på andra platser i samhället…

Vad exakt menar du med "könsidentiteter"? Jag vill inte säga något innan jag förstår vad du menar.

Vad exakt menar du med "könsidentiteter"? Jag vill inte säga något innan jag förstår vad du menar.

Det finns många som inte identifierar sig som tjej eller kille. Då blir det problematiskt att dela in skolan efter dessa två kön. Lägger ingen värdering i det annat än att jag lyfter fram att det inte skulle vara helt problemfritt. Väldigt många skulle troligen ta illa upp och må dåligt i ett sådant system.

@Jonto: Tack för att du kommer med både fakta och lite optimism. Allt är, precis som du säger, inte alls lika nattsvart som det kan verka om man läser i denna tråd. :) När det gäller specialundervisning vill jag dock lyfta tanken om att all inkludering inte är dålig (precis som att all exkludering inte är dålig). Att lyfta in specialpedagoger i klassrummet, istället för att lyfta ut eleverna från det, kan också vara ett sätt att få in en extra vuxen i klassrummet, och även ett sätt för barn som skulle ha nytta av små insatser från en specialpedagog, att komma i kontakt med denna – barn som kanske annars inte skulle ha kommit i kontakt med specialpedagogen då deras svårigheter inte är tillräckligt stora.

Självklart finns det en gräns för hur mycket man kan inkludera – det finns ju en anledning till att den anpassade grundskolan är skild från den vanliga grundskolan – men det kan vara värt att fundera på hur många elever per klass som det är lämpligt att separera (i genomsnitt, såklart).

Jag tycker att idén om könssegregerad undervisning låter väldigt märklig, och luktar gammaldags. Återigen, de förändringar som mrpotatohead tar upp i början av tråden, låter i mina öron som förändringar som skett under kanske tjugo år, som max. Sverige slutade* med könsuppdelad undervisning långt innan dess, så jag tror inte att det är orsaken till exempelvis fallande resultat i PISA-testerna. 

*Det förekommer fortfarande könsuppdelade moment i vissa skolor, men då brukar det röra sig om exempelvis simundervisning och undervisning i sex och samlevnad – kortare moment där uppdelningen utifrån kön beror på att det är undervisningsmoment som kan upplevas som väldigt privata för eleverna, och där det kan vara lättare att ta plats och våga fråga om det endast är personer av samma kön med i rummet. 

Hur dessa skolor gör med transpersoner, icke-binära och/eller intersexuella barn, det vet jag inte. Det varierar nog från skola till skola. 

Tillägg: 2 jan 2024 23:55

Något man kan fundera kring, och som jag tror att det förekommit debatt kring, är om pojkar (personer som tilldelats manligt kön vid födseln) borde börja skolan ett år senare än flickorna. Det är en form av diskriminering, men som kanske någonstans skulle vara för pojkarnas bästa. 

Men det argumentet kan man också dra väldigt långt – ska unga män inte få ta körkort förrän de är i tjugoårsåldern, då unga män är kraftigt överrepresenterade när det gäller bilolyckor? Det är också en form av diskriminering med vetenskaplig grund. Å andra sidan finns det ju en åldersdiskriminering när det gäller körkort redan idag, så på sätt och vis kanske det vore en rimlig inskränkning, men samtidigt lever vi ju i ett samhälle där målsättningen är att inte särbehandla utifrån kön, ch olika åldersgränser för olika kön skulle ju gå emot den principen. Å tredje sidan, vad är det för mänsklig rättighet att köra ihjäl sig som ung vuxen? Å fjärde sidan, körkort ges på individbasis, så det borde inte vara något problem att sålla bort dåliga bilförare oavsett kön.

Så kan man hålla på fram och tillbaka i många timmar. 

Tillägg: 3 jan 2024 00:08

Förresten, ett tillägg när det gäller olika regler för olika kön: Blodgivning! Det är ett spännande område, där det är väldigt tveksamt vilka regler som gäller transpersoner och icke-binära. 

De generella reglerna som gäller för blodgivning och sexuella partners är att en blodgivare måste vänta med att ge blod i minst tre månader efter varje ny sexuell partner. Men! När det gäller män som har sex med män, måste man vänta i minst sex månader efter varje sexuell kontakt, oavsett om det är samma partner man har sex med.

Det är Socialstyrelsen som har bestämt detta, och det är många som har åsikter i den frågan – beslutet i sig är en diskussion som får tas i en separat tråd – men det som är relevant för denna diskussion, är att det inte finns några asterisker för transpersoner eller icke-binära. Det finns alltså ingen klarhet i vilken av reglerna en transman (en man som tilldelats kvinnligt kön vid födseln) som har sex med män ska följa. Och detsamma gäller om du är icke-binär eller intersex. Väldigt otydligt. 

@Jonto

Visserligen har lärarnas auktoritet minskat och lärare och elever är dag mer jämbördiga. Det är dock inte bara till det sämre. Lärare och andra vuxna på skolan bygger idag mer relationer till elever och får dem att trivas och må bra samt stärka dem. Tittar vi en bit bakåt i tiden kunde det nästan förekomma utfrysningar eller mobbning från lärare gentemot elever och många elever som faktiskt var rädd för sin lärare. Jag tror absolut att det är gynnsamt för elevers lärande att ha en varm och nära relation till sin lärare.

Förstår att det kan ha sina fördelar. Men det känns inte som att detta var en medveten förändring som kommit uppifrån, utan snarare att den växt fram i tider där ungdomars respekt för äldre minskar. Hur var det egentligen? Vad säger forskningen? Enligt PISA: ej så lyckat. Var det ett medvetet beslut baserat på empiriska undersökningar? Kausalitetsambanden kan jag förstå är typ bedrövliga här. Extremt många variabler som hela tiden förändras samtidigt i svenska skolan. Men hur mäter att något fungerar överhuvudtaget? Kan tänka mig att det pågår mer chansningar än vad man vågar tro. 

Det här snacket "Det var bättre förr", oftast följt av "när jag gick i skolan", känns en smula tröttsamt och framför allt lite märkligt när man får höra det både av de som gick i skola för 50,40,30,20,10,5 och till och med 2 år sedan. 

Syftet med tråden var att se om mina tankar endast var ett tecken på detta eller om det faktiskt sker en nedgång. Man kan ju säga att om det är föräldrarnas fel här så ska vi ju bevisligen inte kolla hur deras skolsystem såg ut.

Är också fullt medveten om att jag växt upp och att mina upplevelser från min tid på högstadiet kan betraktas väldigt kritiskt. 

Det finns absolut saker som fungerar dåligt i svensk skola men mardrömsbilderna som ibland målas upp är överdrivna. Det finns skolor och klasser där det fungerar väldigt dåligt. Det finns dock också många skolor och klasser där det fungerar väldigt bra. Skillnaderna har blivit större dock mellan bra skolor och dåliga skolor (en följd av marknadsskolan och kommunaliseringen). 

Anledningen att jag överhuvudtaget tyckte mig ha mandat att framföra mina åsikter här är just för att ganska unikt varit runt på sex olika skolor (både kommunala skolor och friskolor) på en relativt kort tid. Dessa skolor har tydligt skiljt sig åt när det kommer till vad för socioekonomisk bakgrund elevernas föräldrar har. Trots dessa har jag upplevt (också viktigt detalj här) att det finns tydliga negativa tendenser på samtliga skolor i form av mina ganska hastigt formulerade punkter ovan. 

Det bör kanske nämnas här att i de yngre klasserna 1-4 såg det väldigt bra ut, mestadels. De verkliga problemen stötte jag på på högstadiet. 

Jag tackar för du delat med dig av din kunskap Jonto:) Väldigt intressant att läsa. Många av sakerna känns som en typisk två steg framåt, ett steg bakåt. Nya reformer testas, såsom ökningen av nyanserat tänkande, och inses ske i för stor utsträckning. Man testar gränserna här, drar på max och sedan tonar ner lite efter ett tag.

@naytte

Nej, det tycker jag inte att det är. Det är inte som att en könssegregerad skola skulle utrota all kontakt mellan pojkar och flickor. Jag menade endast undervisningen. Under undervisningen ska man ändå inte umgås.

Att det endast skulle ske undervisningen framgick ej, eller så missförstod jag. Oavsett, antingen så blir det en sådan segregering att barn inte vet hur de ska hantera det andra könet eller så träffas de så mycket under skoldagen ändå, eftersom de tydligen bara separeras under undervisningen, att effekten du vill uppnå med din könssegregerad skola istället blir försumbar. Annars håller jag med övriga om att känns som en gammeldags reform, och ett steg bakåt, i vår resa mot ett mer inkluderande samhälle.

Du behöver inte föra det ad absurdum. 

Hur kan det vara att föra de ad absurdum att ta upp fullt rimliga motsättningar detta förslag skulle få i dagens samhälle? Det absurda är snarare att tro att detta skulle vara en rimlig reform i ett samhälle där det ständigt diskuteras om förändringar som istället kombinerar könen. 

Jag framförde en tanke som jag tror skulle kunna tjäna samhällets bästa, undantagsfall struntar jag i för tillfället.

Om vi struntar i undantagsfall är det ju bara säga att vi lägger ner all specialundervisning eftersom den tar väldigt mycket resurser och påverkar väldigt få människor och istället fokuserar på mellangruppen, även majoriteten. Det är beaktandet av undantagsfall som gör att vi ens har den här diskussionen. Strunta i dem och det blir fruktansvärt lätt att fatta beslut. 

Ditt exempel med byxmyndigheten makear ingen sense här. Om du inte är mogen så har du ingen skyldighet att att sex med någon. Oavsett din sexualitet samt kön, som du upplever dig tillhöra, så måste du tillhöra en av undervisningsgrupperna. Beslutet och handlingen blir absolut. Många kommer inte att må bra av detta. 

Förstår att det finns viss könssegregerad undervisning idag. Min poäng tycks ju tydligen inte ha någon betydelse där, eller? Ja och nej. Är det i en liten liten mängd, så kanske det går bra för berörda individer (eller inte, de kanske mår piss) men en fullkomlig uppdelning skulle fullständigt prägla dessa individer i för stor utsträckning, tror jag.

Sedan kan man ju fundera på hur detta påverkar övrig population av de båda könen för det är ju fortfarande minoriteter vi snackar om, eller tycker du alla killar försöker imponera på tjejer istället för att göra skolarbete? Om det är killarna som är så besvärliga, hur bra är det för killar att bara vara med killar? Och viceversa, om tjejerna är de som faktiskt är besvärliga. 

@mrpotatohead

Att det endast skulle ske undervisningen framgick ej, eller så missförstod jag.

Jag tror inte jag var tillräckligt tydlig. Det ursäktar jag mig för.

Hur kan det vara att föra de ad absurdum att ta upp fullt rimliga motsättningar detta förslag skulle få i dagens samhälle? Det absurda är snarare att tro att detta skulle vara en rimlig reform i ett samhälle där det ständigt diskuteras om förändringar som istället kombinerar könen. 

Det var inte själva motsättningen som var det absurda, utan snarare hur du använde den för att komma fram till varför förslaget inte skulle fungera. Det är förstås fullkomligt orimligt att man skulle fråga varje enskild elev efter hennes sexuella läggning, men det har aldrig heller funnits på tapeten. 

Ditt exempel med byxmyndigheten makear ingen sense här. Om du inte är mogen så har du ingen skyldighet att att sex med någon. Oavsett din sexualitet samt kön, som du upplever dig tillhöra, så måste du tillhöra en av undervisningsgrupperna. Beslutet och handlingen blir absolut. Många kommer inte att må bra av detta. 

Det jag menade med min liknelse var att man inte kan ta hänsyn till varenda liten samhällsgrupp som existerar när man fattar beslut som ska tjäna samhällets bästa. När man fattar beslut som berör alla kommer det oundvikligt finnas människor som förslagen inte behagar.

Sedan kan man ju fundera på hur detta påverkar övrig population av de båda könen för det är ju fortfarande minoriteter vi snackar om, eller tycker du alla killar försöker imponera på tjejer istället för att göra skolarbete? Om det är killarna som är så besvärliga, hur bra är det för killar att bara vara med killar?

Nej, självklart menar jag inte att alla pojkar beter sig på det sättet. Men det är i min erfarenhet väldigt många. Och det är inte heller rättvist mot flickorna att behöva vistas bland stökiga pojkar som stör. Så jag tycker det även skulle vara till deras fördel. 

Men jag håller med om att just den sexuella aspekten kanske inte är det bästa argumentet för en könsseparerad skolgång. Ett bättre argument bygger på det jag nämnde i mitt första inlägg, nämligen att pojkar är i större behov av tydlig struktur och disciplin än flickor.

Det är ingen hemlighet att det går åt skogen för pojkar i grundskolan nuförtiden (pojkar halkar efter mer och mer i typ varje mätning, såvitt jag vet), och man kan fråga sig varför. Uppenbarligen är det något som inte fungerar; någonting är fundamentalt fel i skolan. Jag tror det beror på att man behandlar pojkar och flickor som om de vore identiska, trots att de uppenbarligen har olika behov. Pojkar behöver mer struktur, mer disciplin och tydligt manliga auktoriteter (eftersom de i regel inte respekterar kvinnliga sådana). Flickor å andra sidan klarar av att ta mer ansvar, klarar av mer egenständigt arbete och borde inte bestraffas för att pojkarna är omogna.

Det är givetvis så att det jag beskriver bygger på hur det är generellt, dvs. det kommer självklart finnas undantag. Men stirrar man sig blind på alla undantag ser man inte skogen för alla träden.

@Smutstvätt. Du har en mycket bra poäng i att specialpedagogik som flyttat in i klassrum har lyft skolan på många sätt. Ett populärt motto som man arbetar mycket efter i lärarutbildningen idag är "Necessary for some, good for all" där man märkt att insatser som till en början var specialpedagogik gett resultat för alla elever, och som blivit till  bara pedagogik. Ett bra exempel är att ha en tydlig lektionsstruktur med start/sluttiden nedskriven på tavlan, en kortfattad planering på tavlan och en summering av lektionen vid lektionens slut. Det var från början en anpassning/insats för elever med diagnoser men märktes ge trygghet och struktur för majoriteten av elever och idag är det närmast en självklarhet och krav för lärare (åtminstone där jag arbetar). Likaså att lyssna på texter samtidigt som man läser texten var först ett hjälpmedel för de med diagnostiserade lässvårigheter men som visade sig hjälpa alla elever, vilket gör att jag ofta högläser stycken i klassrummet tillsammans med eleverna. Gränsen idag mellan specialpedagogik och pedagogik har något börjat suddats ut. Så en bra poäng som nyanserar mitt inlägg lite, men som också gav mig möjlighet att förtydliga vad jag menar, att inkludering i klassrum är väldigt bra, om man får det att fungerar, vilket går men det kräver bra lärare, speciallärare och personal. Jag har även sett flera exempel där det dock inte fungerar och där det blivit bättre när eleven fått en annan typ av undervisning i mindre grupp. Som allt annat, väldigt beroende av situation och omständigheter.

@mrpotatohead

Man har ju aldrig fel i sina upplevelser och har man upplevt att något är på ett visst sätt så är det såklart inte min mening att säga att det inte är så. Jag försökte mer ge ett annat perspektiv utifrån mina upplevelser. Du har nog rätt i att om man jämför med 20-30-40 år tillbaka i tiden så har respekten för auktoriteter förändras. Det tror jag dock inte är unikt för skolan utan ligger i samhällets förändring i stort. Angående ungdomars motivation och driv så ligger det säkert någonting i teknikutvecklingen också där skolan har fått konkurrens av dator och mobiltelefon med mera.

Sen om du varit ute som vikarie; det är alltid extra tufft och elever visar sig aldrig från sin bästa sida då. Been there, done that ;) Det är såklart skillnad om du får ha din klass och kan arbeta med dem och sätta ramar eller strukturer så som man vill ha det. Med det inte sagt att det ändå alltid lyckas.

Kanske också bör lyfta fram två saker som jag håller med dig om. Att det (på grund av resursbrist och tidsbrist för läraren) läggs för lite resurser på de elever som redan når målen och vill längre och mycket mer tid på de som har svårigheter att nå målen. Trots att skollagen säger att vi ska göra både och. Att få ihop den ekvationen som lärare när nivåskillnaden och skillnaden i förutsättningar mellan elever i samma klass är milsvid, är nog en av de största utmaningarna som lärare. För att lyckas på ett bra sätt behövs mer tid för varje elev. Det andra som jag håller med dig om är att lönerna generellt sett är för dåliga. Det säger jag inte för att jag själv vill ha mer i lön personligen (för jag är inte så lönefixerad själv) utan för att duktiga kompetenta människor måste vilja söka sig till yrket. Ett ännu större problem är att det finns en mängd utbildade lärare som är verksamma inom andra branscher istället samtidigt som det finns lärarbrist (i alla fall å vissa ställen).

Jag ser också att det mynnat ut i en könsdiskussion (som jag tycker verkar ha hamnat helt tokigt).

Jag kan dock föra in perspektiv vad gäller kön som faktiskt är viktigt och intressant.

Kön är en aspekt i utbildning och undervisning som är relevant att diskutera för att komma till rätta med flera problem. Om man tittar på statistik så faller pojkarnas resultat i skolan i de flesta ämnen och där tjejer överlag presterar bättre i alla ämnen. Tidigare har pojkar varit starkare i matematik men även där är tendensen att tjejerna är på väg om. Det går att få fram flera sstudier och artiklar om detta om man googlar, "Pojkkrisen". Om man också generaliserar vad jag möter i klasser så är det tydligt att det bland pojkar dels finns en antipluggkultur där de bryr sig mindre om skolan, har svårare att koncentrera sig på lektionerna och också stör lektionerna i större utsträckning. Bland flickor finns andra skolproblem såsom en stor prestationshets och förväntan bland flickor att prestera och duga i skolan och få höga betyg, vilket ofta leder till problem med måendet.  Ibland beskrivet som "Duktig flicka-syndromet" Flickor upplever också ofta att de får stå tillbaka i klassrummet och oftast antingen inte vill, kan eller får ta plats jämfört med pojkarna. (Givetvis en generaliserad bild och det finns både många pojkar och flickor som är undantag men jag tycker att jag har tillräcklig empiri för att i alla fall våga göra en sådan generalisering).

För att komma till rätta med respektive problem så måste man prata om kön och inte låta det vara en elefant i rummet. Vad som är orsaken och lösningen på det, är däremot inte självklart.

Vissa har lyft fram att vi måste erkänna att pojkar och flickor är olika biologiskt och socialt. Att felet och problemet är att skolan behandlar pojkar och flickor lika, när de i själva verket behöver behandlas olika. Att flickor och pojkar behöver olika typer av bemötande, stöd och insatser för att lyckas. Att pojkarnas dåliga resultat beror på att vi inte möter dem på rätt sätt, utan på samma sätt som flickor. En del skolor har genomfört olika projekt just med det uttalade målet att lyfta pojkarnas resultat med riktade insatser, som varit lyckosamt. Med att behandla/bemöta pojkar och flickor olika menar inte forskare och inte jag heller att man ska könssegregera skolan. Det känns förlegat och har andra sociala effekter som inte vore bra, även om man såklart inte kan utesluta att det skulle leda till bättre skolresultat.  

Den andra huvudsakliga teorin och forskningsfältet säger i princip det motsatta. Pojkar och flickor är i grunden lika och problemet är att skolan behandlar dem olika. De menar att det är de förväntningar och fördomar som lärare, rektorer, föräldrar och kamrater har på pojkar respektive flickor som gör att vi reproducerar könsnormer som sedan också infrias. Att det finns en förväntan på att killar inte ska prestera bra i skolan eller vara den som ställer till med stök och bråk. Med den invanda förväntan så kommer det också bli så som jag omedvetet bemöter eleverna olika beroende på kön, vilket inte ger dem en god chans. Liknande för flickor då, att de bemöts med en förväntan att prestera och vara väldigt skötsamma och duktiga. Lösningen ligger då i att vi ska bemöta elever mer lika, ha samma strukturer för alla elever och en positiv förväntan på både pojkar och flickor att de ska lyckas. 

Jag tror inte det här är en dikotomi där en av förklaringarna måste vara den rätta, utan jag tror det ligger kloka tankar i båda förklaringsteorierna. Vad jag däremot tror mig veta är att man inte löser varken pojkar eller flickors problem i skolan genom att låtsas som att det inte finns en könsaspekt.

@naytte

Och det är inte heller rättvist mot flickorna att behöva vistas bland stökiga pojkar som stör. Så jag tycker det även skulle vara till deras fördel. 

Ja, det är intressant att fundera på vilka som förtjänar att inte gå med stökiga pojkar. Är det flickor för att de inte råkar tillhöra det könet, eller ska det vara alla som inte är stökiga? För uppenbarligen gynnas ingen, oavsett kön inkl de stökiga, att undervisas med stökiga elever.. Och nu är vi ju tillbaka till en av grundfrågorna (även ställd av Smutstvätt i inlägg #5) som mer handlar om hanteringen av stökiga elever.

Ett bättre argument bygger på det jag nämnde i mitt första inlägg, nämligen att pojkar är i större behov av tydlig struktur och disciplin än flickor.

Så är det verkligen. Men krävs det då en separation? Kan ju snarare vara ett fall av Jontos: ""Necessary for some, good for all". Killarna kanske är mer i behov men tjejer gynnas nog också av en tydlig struktur och disciplin.

Det är ingen hemlighet att det går åt skogen för pojkar i grundskolan nuförtiden (pojkar halkar efter mer och mer i typ varje mätning, såvitt jag vet), och man kan fråga sig varför. Uppenbarligen är det något som inte fungerar; någonting är fundamentalt fel i skolan.

Vet inte exakt hur det är, känns som man hör olika hela tiden, men överlag går det ju utför. I alla fall när det kommer till skolresultaten, hur det ligger till med övriga aspekter var ju vad jag ville ta reda på med denna tråd! Och enligt Jonto verkar det vara ganska blandat och oklart..hehe :)

mrpotatohead skrev:

@naytte

Och det är inte heller rättvist mot flickorna att behöva vistas bland stökiga pojkar som stör. Så jag tycker det även skulle vara till deras fördel. 

Ja, det är intressant att fundera på vilka som förtjänar att inte gå med stökiga pojkar. Är det flickor för att de inte råkar tillhöra det könet, eller ska det vara alla som inte är stökiga? För uppenbarligen gynnas ingen, oavsett kön inkl de stökiga, att undervisas med stökiga elever.. Och nu är vi ju tillbaka till en av grundfrågorna (även ställd av Smutstvätt i inlägg #5) som mer handlar om hanteringen av stökiga elever.

Ett bättre argument bygger på det jag nämnde i mitt första inlägg, nämligen att pojkar är i större behov av tydlig struktur och disciplin än flickor.

Så är det verkligen. Men krävs det då en separation? Kan ju snarare vara ett fall av Jontos: ""Necessary for some, good for all". Killarna kanske är mer i behov men tjejer gynnas nog också av en tydlig struktur och disciplin.

Allt som allt finns det många stökiga elever, med alla möjliga olika kön, åldrar, bakgrunder, med och utan diagnoser. Om vi ska börja flytta ut alla stökiga elever från klassrummet (långsiktigt, inte "gå ut och varva ned lite"), då blir det nog inte så många elever kvar. 

Det är ingen hemlighet att det går åt skogen för pojkar i grundskolan nuförtiden (pojkar halkar efter mer och mer i typ varje mätning, såvitt jag vet), och man kan fråga sig varför. Uppenbarligen är det något som inte fungerar; någonting är fundamentalt fel i skolan.

Vet inte exakt hur det är, känns som man hör olika hela tiden, men överlag går det ju utför. I alla fall när det kommer till skolresultaten, hur det ligger till med övriga aspekter var ju vad jag ville ta reda på med denna tråd! Och enligt Jonto verkar det vara ganska blandat och oklart..hehe :)

En vanlig orsak som nämns är den ökade mängden eget arbete i skolan, särskilt tidigt. Idag är det betydligt vanligare att elever ska klara av att sköta ett eget litet skolprojekt. De elever som mognar tidigare (statistiskt sett oftare flickor än pojkar) klarar av det, och de elever som har bra stöd hemifrån klarar av det, men de elever som inte antingen har mognat mentalt eller har bra stöd hemifrån, ja, de klarar sig inte särskilt bra. 

Det är viktigt att kunna planera, genomföra och utvärdera sitt eget arbete, men frågan är om man kanske skulle behöva träna på det separat från själva lärandet, eller åtminstone erbjuda både lärande genom eget arbete och lärande genom mer klassisk "här är din uppgift"-undervisning. Samtidigt är det svårt – dagens undervisningstimmar i skolan är redan välfyllda med innehåll. Dessutom anses sådan undervisning ofta vara gammaldags. Och visst, det är lite gammaldags, men samtidigt måste det ju finnas ett mellanting mellan att eleverna ska hitta hela sin utbildning själv i böcker och på nätet, och att eleverna sitter i långa rader och säger efter läraren. 

Och visst, det är lite gammaldags, men samtidigt måste det ju finnas ett mellanting mellan att eleverna ska hitta hela sin utbildning själv i böcker och på nätet, och att eleverna sitter i långa rader och säger efter läraren. 

I detta tror jag generellt svaret på undervisningens gåta finns. I den gyllene medelvägen. Läroplaner och forskning kastar oftast skolan mellan ytterligheter i alla aspekter. När svaret oftast ligger i att hitta balansen mellan ytterligheter som båda kan riskera att slå över och ge negativa effekter.

En konkret effektiv metod som jag försöker arbeta mycket med är att man som lärare har en mängd uppgifter som liknar varandra men med något stegrande svårighetsgrad. Då kan man göra lösa första uppgiften tillsammans med eleverna på tavlan, för att sedan låta eleverna fortsätta på egen hand. Eller om det är större uppgifter, att man gör grunden och strukturen gemensamt genom att visa någon form av mall och utarbeta en skrivmall tillsammans, för att ge eleverna stöd att sedan komma igång på egen hand. 

Sen kan det få en negativ effekt att "curla" för mycket eller att ge för mycket stöd. På högstadiet märker vi ofta att vi ger ganska mycket stöd och hjälp, som i sig är bra för eleverna och får dem att lyckas men att samma stöd inte kan erbjudas på gymnasiet och att de där sedan istället står handfallna. Likadant för gymnasiet när de lämnar vidare elever till universitetet. Tanken med stöd och struktur behöver också vara att eleven succesivt ska ta mer eget ansvar för sitt lärande och målet att stöd och anpassningar ska stärka eleven så att denne succesivt mer och mer klarar sig utan det. Då elever genom skolgången med ökad progression(lågstadiet-->mellanstadiet-->högstadiet-->gymnasiet-->högskola/universitet) för varje nivå förväntas ta ytterligare något ökat ansvar för sitt eget lärande. 

Lär mig skrev:

skulle ni inte rekommendera någon att bli lärare?

Båda mina föräldrar är lärare, de avrådde mig från att bli det...
Det är egentligen ett väldigt intressant yrke, men i praktiken finns det flera nackdelar som gör nästan så att det inte blir värt det.

skulle ni inte rekommendera någon att bli lärare?

Jag skulle inte rekommendera alla att bli det. För att jag ska rekommendera dig att bli lärare så måste du tycka om att arbeta med ungdomar, hjälpa ungdomar och bygga relationer med ungdomar.  Du behöver ha ett visst engagemang och driv för ungdomar och undervisning. Att bara tycka om dina ämnen och att tycka om att lära ut, räcker inte. Det är bara halva läraryrket En stor del av läraryrket (om du inte undervisar på universitet) handlar även om att arbeta relationellt med unga människor och bygga relationer. 

Visst det finns en hel del problem med stök och oordning i dagens skola. Däremot gäller det att hitta en arbetsplats som är välfungerande och som ar tydliga strukturer och där det finns stöd och hjälp för dig som lärare att hantera det. Jag är stolt över att kunna säga att jag är på en arbetsplats där jag har stöd både från skolledning och kollegor med rutiner, bra elever och där inte detta stök blir något som helt tar över yrket. Jag har också sett arbetsplatser(skolor) där jag absolut inte skulle kunna tänka mig att arbeta. Så det skiljer mycket mellan olika skolor och arbetsplatser, tycker jag.

Läraryrket kan vara stressigt och slitigt i perioder men de första åren är värst. Jag har varit yrkesverksam i ungefär fem år nu om man även räknar vikariat under studietiden och känner att med mer erfarenhet och mer uppbyggt material så tar det inte längre lika mycket tid, ork och möda att planera lektioner, rätta prov och betygssätta. I perioder är det mycket att göra och man får inte glömma att under de veckor som en lärare arbetar så ska man göra 45 h/vecka istället för 40 h/vecka som är det normala på en heltid. I gengäld så är man ledig väldigt mycket i längre perioder. En lång sommarledighet och alla helger. Snart börjar en ny termin, dock efter ett två-veckor härligt jullov. Visst ska vi börja arbeta hårt, men bara fem veckor för sedan så är det sportlov i en vecka och sedan bara fyra veckor till för sedan är det påsklov. Sen kommer Kristi Flygare, nationaldag och lite klämdagar på det. Kort sagt att det finns gott om tid att vila upp sig efter perioder av lite högre arbetsbelastning. Åtminstone passar det mig väldigt bra att arbeta på lite hårdare under året och kunna vila ut under somrarna och njuta då.

Jag trivs väldigt bra och skulle åtminstone inte avråda någon från att bli lärare. Däremot är det viktigt att man vet vad det innebär och kanske i alla fall har testat på lite som vikarie eller varit ute på skolor, innan man investerar för mycket i en utbildning. Läraryrket passar inte för alla och det är inte alla som passar för läraryrket heller. Om någon tänker: "Ja, jag kan ju mycket om matematik. Hur svårt kan det vara att stå och berätta om det för några gymnasieungdomar?" Då, skulle jag nog säga, tänk en gång till.

Om du däremot tycker om kunskap och lärande och gärna arbetar och engagerar dig i ungdomar. Då skulle jag absolut rekommendera att bli lärare och då behöver också skolväsendet dig.

Jag läste in gymnasielärarbehörighet i matte och fysik för ett par år sedan på fritiden. Jag håller med Jonto, lärare ska man inte bli för att man tycker om ett speciellt ämne. Lärare blir man därför att man framförallt tycker om att jobba med barn och ungdomar, annars blir man bara bitter (såna exempel finns det alltför många av). Därför tycker jag också att det är gallimattias (makes no sense) att jämföra läraryrket i tex matte/fysik, med civilingenjörsyrket. Det är så olika krav på personegenskaper, och vad man tycker är roligt. Stress som man inte kan gömma sig ifrån finns i alla kvalificerade yrken, men på olika sätt. Jag tror inte att lönen är det avgörande idag. Visst är den statistiskt lägre än för en civilingenjör, men många civilingenjörer går vidare till ledartjänster på olika nivåer efter några år, och då borde man istället börja jämföra lönestatistik mot rektorer. De flesta lärare jag känner är inte speciellt intresserade av att vara lönemaximerande hoppjerkor (som karriärstörstande nyexade civilare kan vara), utan prioriterar ofta stabilitet och relationen med elever och kollegor högre. Nu generaliserar jag såklart, men man måste nog generalisera för att kunna förstå varför statistik ser ut som den gör.   

Min ämnespedagogiska master-uppsats handlade om gymnasiskolans mekanik-moment såsom det ser ut idag och för femtio år sedan (dvs realgymnasiets reallinje, som motsvarar dagens Natur- och Tekniskt program). Det är lite orättvist som relativt kvalitetsmått på vad dagens elever lär sig, iom att på realgymnasiet gick bara de bästa eleverna för femtio år sedan, lägre presterande elever sorterats successivt bort före den nivån. Långt ifrån alla fick inte ens chansen då mycket arbetskraft behövdes på annat håll.

I alla fall. Fysikmomentet mekanik bestod i princip exakt av samma delmoment som idag, med ungefär samma undervisningstid i timmar. Den uppenbara skillnaden var svårighetsnivån på uppgifterna, och framför allt den typen av uppgifter som ingick i studentexamen (där det var, som ni kanske vet, skutta ut på skoltrappan, viftandes med studentmössan. Eller smyga ut genom skolans bakdörr, beroende på hur provresultaten såg ut). Provuppgifterna i fysik vid studentexamen låg oftast på dagens A-nivå, och över.  

Min personliga uppfattning är att inkluderingspolicyn inom dagens skola görs på bekostnad av att kraven sänks. Dock är det viktigt att också säga att det inte råder konsensus om den åsikten. Som tex mrpotatohead skriver här ovan så är det många ämnen som har väldigt höga krav på till exempel analysförmåga etc (dock så tror jag att denna typ av krav fanns även i gårdagens skola, men inte nedskrivet på ett papper utan mer informellt).

Det borde finnas plats för både spets och bredd, tycker jag, men som med mycket annat så är det för mycket politik och ideologi inblandat.

(Alltså jobbar jag inte som lärare idag, utan det kanske blir i nästkommande liv. Eller tidigare? Tillvaron är aldrig säker inom privat näringsliv)