Bli bra på matte
Har ni några tips på hur man kan bli bra på själva matte ämnet?
Öva mycket, dvs gör många uppgifter. Jobba med att förstå varför en viss metod fungerar. Det är viktigt att inte bara försöka lära sig hur man gör utan förstå sambanden också.
Man räknar matte och man räknar mycket. Matte är inget ämne man kan läsa sig till, den absolut djupaste inlärningen sker när man stöter på problem och tvingas lösa det enbart genom att använda sig av de matematiska verktyg som finns till hands. 90 % (?) av dagens ungdomar gör det felet att dem tittar i facit när dem kör fast, det är det absolut värsta du kan göra.
Tror du måste börja med att fråga dig själv om du är intresserad av ämnet (matte i detta fall men gäller generellt).
Har du ett intresse av ett visst ämne kommer du också tillgodogöra dig kunskapen i det ämnet mer eller mindre automatiskt eftersom du vill och kommer att praktisera ditt intresse.
Stämmer det inte på dig har Svante och emmynoether bra tips.
PeterÅ skrev :Tror du måste börja med att fråga dig själv om du är intresserad av ämnet (matte i detta fall men gäller generellt).
Har du ett intresse av ett visst ämne kommer du också tillgodogöra dig kunskapen i det ämnet mer eller mindre automatiskt eftersom du vill och kommer att praktisera ditt intresse.Stämmer det inte på dig har Svante och emmynoether bra tips.
Det är inte helt sant även om det så klart går lite hand i hand, men jag har stött på en hel del som praktiskt taget älskar till exempel fysik men dem vet inte hur man ska studera effektivt. Sedan blir dem uppgivna för att inlärningen inte fungerar trots att dem försöker och försöker.
Ok, vad är du lärare inom?
PeterÅ skrev :Ok, vad är du lärare inom?
Inte någonting? Behöver jag ha en lärarlicens för att observera att vissa pluggar på kontraproduktiva vis?
Först och främst gillar jag matte och om jag inte gillade matte så skulle jag inte ens ställa den här frågan!
Ufu5003 skrev :Först och främst gillar jag matte och om jag inte gillade matte så skulle jag inte ens ställa den här frågan!
Det var lite så jag tänkte också, och mitt tips kvarstår. Jobba mycket med materialet och försök lösa problem du fastnar på själv utan att använda facit, ställ dig själv frågan varför det blir fel, försök kontrollera dina steg och hitta fallgropen. Då kommer din analytiska förmåga skjuta i höjden mycket mycket snabbare än om du bara kollar facit och tänker: aha, det är så man ska göra.
En sak du kan vinna en del med, är att föraöka klura ut VAD du har gjort för fel, och VARFÖR det blev fel. En liknelse: Förutom ke/ma/fy så älskar jag även att sticka. Det finns ee helt fantastisk sajt (engelskspråkig) för nördar som gillar att sticka/virka/spinna, och på forumnen där påpekas det OFTA att man inte skall repa upp det man har stickat fel förrän man har förstått vad det var som blev fel - eller åtminstone tills man har tagit en bra bild av eländet. Det kan nog gälla samma sak med matten också! Fast å andra sidan kan det vara bra att göra om uppgiften som blev fel alldeles från "jättebörjan", helst på en ny sida så att man inte trillar ner i samma grop igen.
Håller med om att "jättebörjan" är en utmärkt nystart där man (försöker) glömma "självklarheter" man har fastnat i.
Och när man (förhoppningsvis) har kommit fram till rätt svar, kan man gärna jämföra med sin felaktiga lösning och hitta var det gick åt skogen. Förhoppningsvis är man som Emil i Lönneberga och gör inte samma "hyss" flera gånger.
Man har aldrig samma förkylning mer än en gång. Det gör mig inte friskare dock ... men kanske klokare ...