Bioteknik: är transcriptomics och proteomics konkurrerande forskningsfält?

Qetsiyah skrev:

Det verkar som att båda fältens mål är samma; ta reda på proteinkomposition. De har bara olika tillvägagångssätt.

Försök att svara på min egna fråga, formulerade som frågor:

1. Finns det något annat ändamål man vill veta mRNA komposition än för syftet att inferera proteinkomposition?

Ja det kan vara av intresse, t.ex. då alla mRNA inte translateras lika frekvent, d.v.s. vissa mRNA ger upphov till fler kopior av sin genprodukt, jämfört med andra mRNA.

2. Vilka cellulära processer finns det som kan förstöra antagandet att mängden av protein är propotionell mot mängden av dess kodande mRNA?

Vissa "hyper-translaterade" respektive "hypo-"  mRNA komplicerar tolkningen. Halveringstiden för mRNA är inte heller generell, utan skiljer sig. Förklaringen till detta ligger (iaf delvis) i nukleotidsekvensen i det enskilda mRNA, halveringstiden är m.a.o. delvis kodad redan i DNA, vilket förklarar hur denna skillnad i halveringstid kan propageras till generationer, och utsättas för urval.

3. Stämmer det att transcriptomikdata endast kan indikera intrecellulär proteinkomposition? (Inte sekreterade) Jag tror att transcriptomics har väldigt lite att bidra när det kommer till 

Transkriptomics bode väl kunna användas för mRNA generellt? Att det sedan komplicerat att normalisera mRNA nivån till mängden bildat protein, minskar nog en generell användbarhet för sekreterade proteiner.

Genom att både studera mRNA nivåerna (transkriptomics) och proteinmängderna, så gott det nu går, kan dessa två nivåer normaliseras. Men hur korrekt denna normalisering blir är en annan femma.