Bindningars smältpunkter
Hej! Jag skulle behöva en rangordning av de intermolekylära och intramolekylära bindningarnas smälpunkter. Vill veta vilka som har högst och lägst smältpunkt, även en tydlig förklaring. Kan ej hitta något om detta på nätet!
Smältpunkter gäller för fasta ämnen som just smälter, vilket kan ske när bindningar mellan molekyler bryts (dock inte inom molekyler, för då sönderfaller molekylen i mindre bitar).
Du verkar vilja rangordna bindningarnas styrkor. Vilka bindningar tror du har den högsta energin, de intra- eller intermolekylära bindningarna?
Jag tror de intermolekylära bindningarna är starkast eftersom molekyler är större än atomer och på så sätt har de större laddnings skillnader om de skulle bindas med en annan molekyl tänker jag och ju större laddning man har ju större blir smält- och kokpunkt dvs att ju svårare blir det att bryta bindningen.
KittyKat skrev:Jag tror de intermolekylära bindningarna är starkast eftersom molekyler är större än atomer och på så sätt har de större laddnings skillnader om de skulle bindas med en annan molekyl tänker jag och ju större laddning man har ju större blir smält- och kokpunkt dvs att ju svårare blir det att bryta bindningen.
Du har rätt i att intramolekylära bindingar är starkare än intermolekylära (starka) bindingar. Det finns två sorters intermolekylära bindingar - jonbindning och kovalent bindning. Du verkar röra ihop dem. Kovalenta bindningar håller ihop atomer till molekyler (molekyler är alltid oladdade). Jonbindning dåller ihop positiva joner och negativa joner med varandra. Kovalenta bindingar bryts när det sker en kemisk reaktion - när ett kovalent ämne smälter eller kokar är det intermolekylära (svaga) bindningar som bryts - vätebindningar, dipol-dipolbindingar eller van der Waalsbindningar.
” Det finns två sorters intermolekylära bindingar - jonbindning och kovalent bindning. ”
Menade du intramolekylära bindningar i denna mening?
Så intramolekylära bindningar (jonbindning, opolär kovalent- & polär kovalent bindning, metallbindning) är alltså starkare än intermolekylära bindningar (dipol-dipol-, väte-, van der Waals- och Jon-dipolbindning). Men isåfall undrar jag varför det är så?
KittyKat skrev:” Det finns två sorters intermolekylära bindingar - jonbindning och kovalent bindning. ”
Menade du intramolekylära bindningar i denna mening?
Ja. Jag skulle kunna påstå att det var för att testa dig, men tyvärr var det ett rent misstag. Jag föredrar att kalla dem starka och svaga krafter, det är inte så likadana ord.
Okej! Så du menar att man skulle kunna tänka sig att intramolekylära bindningar är starka krafter och intermolekylära bindningar är svaga krafter?
KittyKat skrev:Okej! Så du menar att man skulle kunna tänka sig att intramolekylära bindningar är starka krafter och intermolekylära bindningar är svaga krafter?
Ja, men man behöver känna till båda namn-varianterna, eftersom båda används.
Det förstår jag!
Skulle vara oerhört tacksam om du skulle kunna förklara varför de intramolekylära bindningarna är starkare krafter och varför de intermolekylära bindningarna är svagare krafter.
Det är lättare att bryta de svaga krafterna - det händer när ett ämne smälter eller kokar (utan de svaga krafterna skulle allting vara antingen fasta salter eller i gasform). Dret räcker med betydligt mindre energi för att bryta de svaga krafterna.
Okej tack, det förstår jag. Men jag vill veta just varför dem är svaga. Är det några speciella egenskaper som gör att dem har svaga eller starka bindningar? Gällande intermolekylära- och intramolekylära bindningar.
De är svagare än de starka krafterna. Vet du hur de svaga krafterna (metallbindning, vätebindning, dipol-dipolbindning, jon-dipoloch van der Waalsbindning) fungerar?
Smaragdalena skrev:De är svagare än de starka krafterna. Vet du hur de svaga krafterna (metallbindning, vätebindning, dipol-dipolbindning, jon-dipoloch van der Waalsbindning) fungerar?
Kortfattad förklaring.
metallbindning: varje atom donerar upp till 3 elektroner och dess elektroner bildar ett fritt elektronmoln som håller ihop alla metallatomer. Detta elektronmoln gör att metaller får speciella egenskaper.
vätebindning: sker mellan två molekyler. Ena molekylen måste bestå av en väte atom och den andra molekylen av en väteatom bunden till en elektronegativit atom som Fluor, Syre eller kväve. Denna molekyl har dessutom ett fritt elektronpar som den andra molekylen med en väte kommer att binda sig till, detta leder till en väte bindning.
dipol dipolbindning: sker mellan dipoler dvs polära molekyler där ena molekylens negativa ände dras till den andra molekylens positiva ände eftersom olika laddning attraherad, dipol-dipol bindning har uppstått.
jon-dipol bindning: T.ex i en vattenlösning av NaCl så löses saltet upp till positiva natriumjoner och negativa kloridjoner. Dessa joner kommer att dras till vattenmolekylerna eftersom vatten är dipoler och har deras laddning ojämnt fördelat. Positiva joner dras till dipolens negativa ände och negativa joner dras till dipolens positiva ände, + och - attraheras. Jon-dipolbindning har uppstått.
van der waalsbindning: sker mellan tillfälliga dipoler dvs mellan molekyler. Dessa tillfälliga diplomet bildas hos opolära molekyler, som vi vet så rör sig elektronerna runt atomkärnan. Ibland blir det lite för många elektroner på ena sidan av atomen, då bildas en tillfällig dipol eftersom att laddningen blir ojämnt fördelat. Dessa tillfälliga diplomet drar till sig andra tillfälliga diplomet eftersom att deras ändar attraheras pga olika laddning. Van der Waals bindning har skett.
Jag känner mig hyfsat säker på vad dessa bindningarna innebär. Hoppas mina förklaringar är förståeliga.
